Svepningen i Turin — är den Jesu likklädsel?

Är detta Jesu Kristi ansikte? Millioner människor över hela världen tror det. Varför tror de det?

DETTA ansikte utgör en del av den bild som finns på ett stycke av den linneduk som kallas ”den viktigaste reliken i kristendomens historia” — svepningen i Turin.

Denna duk, som är 4,3 meter lång och 1,1 meter bred, påstås vara det ”fina linnet” (Mark. 15:46), som användes då Jesu kropp sveptes efter hans död. På denna duk kan man se en otydlig bild av en blodbestänkt kropp med sår som sägs stämma överens med dem som Jesus hade. Med bestämdhet hävdar man att denna duk lades över och under kroppen, i längdriktningen, så att man kan urskilja en man, både framifrån och bakifrån, och denna bild ligger mellan två mörka streck som uppstått genom eld.

Världens uppmärksamhet riktades på reliken, när ett team av vetenskapsmän fick tillåtelse att noggrant undersöka svepningen. Detta skedde efter en visning som många väntat länge på och som besöktes av flera millioner människor. Under fem dygn i oktober 1978 hängde dessa 45 vetenskapsmän över reliken, utrustade med fyra ton förnämliga rymdåldersinstrument. Tidskriften Science News skrev:

”Ett fyra och en halv meter långt linnetyg, som förvaras på ett altare i katedralen i Turin, var föremål för ett mer noggrant vetenskapligt prov än någon annan religiös relik troligen varit utsatt för tidigare.”

Redan innan vetenskapsmännens upptäckter publicerades, hälsade tidningar och böcker svepningen som:

● ”Ett bevis på Guds existens”

● ”Det femte evangeliet skrivet i blod”

● ”En bokstavlig ’ögonblicksbild’ av uppståndelsen”

● ”Fotografiet av Kristus”

Skulle inte de kristna gärna vilja veta hur Jesus såg ut? Om det funnes påtagliga bevis för att uppståndelsen ägt rum, som somliga påstår att det finns, skulle detta helt visst väcka stort uppseende. Hur skulle du å andra sidan känna det, om det visade sig att svepningen bara var ett falsarium? Så vilseledande detta skulle vara! Skulle den då inte, genom den stora uppmärksamhet som den fått, kunna åstadkomma att vissa människor skjuter åt sidan sådant som är av större betydelse?

Skulle du inte vilja känna till alla fakta? Hur bör en kristen påverkas av denna relik?

Låt oss till att börja med undersöka varför så många vetenskapsmän är så intresserade av svepningen.

Varför är somliga så hänförda?

Fiskbensmönstret i tyget var populärt i Palestina under Kristi tid, och pollen som tagits från tyget visar sig vara från växter som en gång fanns i det landet. Det är ingenting märkvärdigt med att man har kunnat bevara linne från Jesu tid, för det finns fortfarande linnetyger som rentav daterar sig till tiden dessförinnan. Det som gör detta tyg unikt är bilden på det.

När svepningen för första gången fotograferades år 1898, hände någonting oväntat som drog vetenskapsmännens uppmärksamhet till sig. När fotografiet framkallades, upptäckte man att bilden i verkligheten var ett negativ. (Inom fotografin är ett negativ den bild som man får fram på en framkallad film, där det vita i motivet är svart och tvärtom.) Den otydliga bilden på svepningen framträdde klarare på negativen. Man kunde med ovanligt stor tydlighet se en hel mansfigur på dem.

Man kunde iaktta märken både på handleden och foten som om dessa hade genomborrats av någonting. Dessutom kunde man se en stor blodfläck på högra sidan av bröstkorgen och flera hantelliknande sår, som liknar dem som blir efter de blykulor som romarna använde, då de gisslade någon på Jesu tid. Man kunde också se blodfläckar på huvudet, vilka ger en antydan om att en krona av törnen hade använts.

Det som är mest förbryllande är hur bilden har uppkommit. I de prov, som man nyligen har utfört, har man inte lyckats finna några spår av sådana kända färgämnen som man använde under medeltiden, då svepningen för första gången framträdde enligt dokumenterade uppgifter. Med hjälp av kraftiga mikroskop har man funnit att bilden består av små ”gulröda partiklar” som sitter ovanpå väven. Vad som orsakat att bilden inte trängt in i tyget vet man inte med bestämdhet. Enligt den sakkunnige Ian Wilson tycks det uppenbarligen ”kunna vara så att det ägt rum en ’torr’ process, där någon fysikalisk faktor reagerat med ytfibrerna i svepningens trådar, och partiklarna har därigenom bildats som om de härstammade från fibrerna själva”.

Enligt Ray Rogers, som ägnar sig åt fysikalisk kemi och är en auktoritet när det gäller svepningen, är den senaste teorin att bilden ”uppstod genom en explosion av strålningsenergi”. Somliga menar att detta inträffade då Jesus uppstod. Men är alla lika övertygade?

Varför somliga hyser allvarliga tvivel

Ett antal seriösa bibelkännare betvivlar dess äkthet på grund av skildringen i bibeln. Bibeln framställer förhållanden i samband med Jesu begravning som står i strid med vad som kan ses på svepningen. För att svepningen skall vara autentisk, måste två förhållanden ha varit rådande, då bilden formades: 1) Kroppen kan inte ha blivit tvättad, för blodspåren syns tydligt, och 2) linneduken måste ha lagts löst över kroppen och inte tryckts emot den. ”Bilderna [på svepningen] har inte åstadkommits enbart genom att linneduken kommit i beröring med en människokropp”, framhåller Edward Wuenschel, som tror på svepningens äkthet. Han tillägger: ”En sådan kontakt skulle ha orsakat en avsevärd förvrängning av bilderna, men det finns ingen eller föga förvanskning av dessa på svepningen.”

Redogörelserna för Jesu begravning i Matteus (27:59, 60), Markus (15:46) och Lukas (23:53) är mycket kortfattade. Men i alla sägs det att kroppen ”sveptes” i ”fint linne”. Blev kroppen så snabbt preparerad att den inte tvättades först? Ett sådant förfaringssätt utfört av judar skulle vara högst ovanligt. Varför det? Den samtida judiske historikern Josefos säger att ”judarna”, till skillnad från deras fiender, ”brukade ägna mycket stor omsorg åt begravningen av människor”.

Aposteln Johannes, som var ett ögonvittne, lägger till ytterligare detaljer, som slår fast att man ägnade ”mycket stor omsorg” åt Jesu kropp, innan den begravdes. Han säger:

”Alltså kom han [Josef från Arimatea] och tog bort hans kropp. Också Nikodemus ... kom bärande med sig en rulle av myrra och aloe, ungefär hundra pund. Så tog de Jesu kropp och band om den med linnebindlar tillsammans med de välluktande kryddorna, alldeles på det sätt som judarna har för sed att förbereda för begravning.” — Joh. 19:38—40.

Vad var det för ”sed” judarna hade, när de gjorde förberedelser för en begravning? Så gott som de enda uppgifterna från den tiden finns i de kristna grekiska skrifterna. Dessa visar att kroppen först tvättades och sedan smordes in med olja och kryddor. (Apg. 9:37; Matt. 26:12) Det förhållandet att Josef och Nikodemus använde sig av myrra, aloe och linnebindlar och ”band om” kroppen visar att de åtminstone hade börjat den sedvanliga judiska beredningen av den döde.

Forntida judiska icke-bibliska skrifter visar också att det var judarnas sed att tvätta kroppen och använda kryddor, men inte att konservera eller balsamera kroppen som somliga påstår. I Talmud sägs det i stället: ”Kryddorna är till för att ta bort den otäcka lukten.” En sådan beredning av kroppen var inte förbjuden på sabbaten; som Mischna (från 200-talet v.t.) säger: ”De kan [på sabbaten] göra i ordning allt som behövs för den döde och smörja och tvätta denne.” — Shabbath 23:5.

Att de två männen vidtog åtgärder för att bereda kroppen för begravningen visas också genom det som man fann i den tomma graven efter Jesu uppståndelse. Johannes berättar för oss:

”Han [Petrus] såg linnebindlarna ligga där, också duken som hade varit över hans huvud; den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad för sig på ett ställe.” (Joh. 20:6, 7)

Det sägs ingenting om det ”fina linnet” (grek.: sindón), utan det talas bara om ”linnebindlarna” (grek.: othónia) och ”duken som hade varit över hans huvud” (grek.: soudárion). Det kan ha varit så att det ”fina linnet” revs upp i remsor och på så sätt bildade ”linnebindlarna”. Alla dessa remsor måste ha svepts runt kroppen. Men om detta är sant, skulle linnebindlarna ha hållit svepningen tätt intill kroppen och på så sätt gett upphov åt en ”kontaktkopia” och inte en projicerad bild, som den som man funnit på svepningen. Om linnebindlarna suttit under svepningen, skulle de på samma sätt ha förvrängt bilden.

Att ett separat tygstycke sägs ha varit ”över hans huvud” visar att ett särskilt stycke täckte hans huvud, medan man på svepningen klart kan se bilden av huvudet på ett tygstycke som täckte hela kroppen. Somliga hävdar emellertid att denna linneduk över huvudet i själva verket är svepningen. Ändå översätts detta grekiska ord med så olika ord som ”handduk” (Eng. aukt. övers.), ”näsduk” (Catholic Confraternity Version) eller ”svetteduk” (R. Wehners sv. övers.), och i Lukas 19:20 används det om ett tygstycke, i vilket man förvarar pengar. Hur skulle man kunna identifiera detta med en 4,3 meter lång svepning? Andra menar att denna duk över huvudet var en hakrem som höll munnen på plats. Om det förhöll sig så, skulle det innebära att Johannes inte nämner svepningen i samband med den tomma graven. Eftersom han så detaljerat omnämner ”linnebindlarna” och duken över huvudet, skulle det inte med all sannolikhet vara så att han dessutom borde ha omnämnt det ”fina linnet” eller svepningen, om något sådant hade funnits där?

Bibelns redogörelse låter förstå att kroppen tvättades och bands om tillsammans med myrra och aloe enligt judisk sed. Allt utfördes, frånsett smörjandet med olja och kryddor,a vilket kvinnorna tänkte göra följande söndag morgon. (Luk. 23:55, 56; Mark. 16:1) Sådana förberedelser skulle ha omintetgjort möjligheterna för uppkomsten av den bild som nu finns på svepningen. Beträffande bibelns redogörelse tillstår Rodney Hoare, som understöder tron på svepningen:

”Detta avsnitt ur Johannes’ evangelium har under flera år utgjort huvudargumentet när det gällt att angripa svepningens äkthet, och det är ett mycket kraftfullt argument.” — The Testimony of the Shroud, sid. 120.

En egendomlig tystnad hos de första kristna skribenterna

Om det hade funnits en bild av Jesus på hans svepning, tycker du inte att den i så fall borde ha blivit uppmärksammad och blivit föremål för diskussion? Men ändå sägs det inte ett ord i Nya testamentet om svepningen, förutom det som står i evangelierna.

Inte ens de till bekännelsen kristna skribenterna från 200-talet och 300-talet, av vilka många skrev om en stor mängd så kallade underverk som skett i förbindelse med många reliker, nämner något om att det existerade en svepning med en bild av Jesus. Somliga påstår att svepningen hade varit gömd under alla dessa år. Men även sedan Jesu förmodade svepning hade ”upptäckts”, nämns det fortfarande ingenting om någon bild på den, enligt skribenter från 600-talet. En förespråkare för svepningen, P. A. Beecher, räknar upp ett ansenligt antal människor som sett svepningen under tiden mellan år 600 och år 1300 — en hade till och med ”kysst den” — men ändå är det inte en enda som nämnt något om bilden. Detta är mycket märkligt, eftersom iakttagare från 1400-talet och 1500-talet, enligt jesuiten Herbert Thurston, ”beskriver avtrycker på svepningen som så levande i detaljer och färger att de kunde ha gjorts helt nyligen”.

Det var inte förrän år 1205 som en fransk soldat, Robert de Clari, sägs ha sett ”sindonet [svepningen], i vilket vår Herre var svept, ... utsträckt så att man lätt kunde se vår Frälsares hela gestalt”. Beträffande denna långa tidsperiod av tystnad ställer en som tror på svepningen, Ian Wilson, några mycket rannsakande frågor:

”Hur skulle ett så fascinerande tygstycke som svepningen i Turin, om det är äkta, ha kunnat gå så fullständigt spårlöst förbi utan att ha omnämnts med ett enda ord under mer än 1.300 år och sedan plötsligt dyka upp på 1300-talet i Frankrike?

Skulle den verkligen ha kunnat hållas gömd under hela den tid, då judarna och romarna förföljde de kristna, och sedan under den tidsperiod (725—842 v.t.), då alla föremål med bilder var hårt ansatta i bildmotståndarnas kamp mot dem? Detta är högst osannolikt.

Det gick fyra hundra år från det att Konstantin den store blev omvänd till dess att ’bildstriden’ uppstod, och under den tidsperioden kom många reliker som tidigare varit ’gömda’ i dagen, bland andra hela det sanna korset, törnekronan, spikarna, den purpurröda manteln, rörstaven, gravstenen och många andra reliker. Då borde det ha varit ett ypperligt tillfälle att låta en sådan viktig och uppenbar relik som svepningen i Turin komma i dagen. Men ändå finns det inte en enda redogörelse som berättar om någon sådan händelse.”

Man kan inte låta bli att undra varför det tog nästan 1.200 år innan någon nämnde något om bilden på denna relik, med tanke på att den är så säregen.

Vetenskapliga och historiska problem

Många teorier har kommit och gått angående hur bilden har uppkommit. De flesta vetenskapsmännen är eniga om att de senaste fynden har avslöjat att hela bilden frambringats av en och samma orsak, kanske genom någon process som ”bränt in” den.

Denna vetenskapliga slutsats erbjuder vissa problem, för den antyder att avtryckes på svepningen i huvudsak borde vara i en enda färg, med enbart en variation i styrkan. Men de som såg den under 1500-talet angav att den bestod av två olika färger. Det är inte enbart konstnärliga reproduktioner från den tiden som visar att den bestod av flera färger, utan en iakttagare, Chifflet, sade:

”Bilden i Turin visar knappast någonting annat än mörka, högröda fläckar, ... märkena efter såren tycks vara målade ovanpå avtrycket av kroppen, som framstår i en svagt gulblek färg.”

Man kan undra om den svepning som finns i dag är densamma som den som uppvisades på 1300-talet och som betecknades som ett bedrägeri av den dåvarande romersk-katolske biskopen Henri de Troyes (Frankrike) och som sades ha blivit ”målad på ett listigt sätt”. Joseph Hanlon, som skriver i tidskriften New Scientist, lägger fram en intressant möjlighet:

”Men skulle det inte kunna vara fråga om två olika förfalskningar, en på 1300-talet och en annan under förra århundradet? Svepningen visades vitt och brett under 1400-talet och 1500-talet, men inte senare. Skulle det kunna vara så att den första förfalskningen var alltför uppenbar? ... Skulle det inte kunna vara så att svepningens ägare nu har gjort ett bättre arbete och använt sig av modern teknologi och medicinsk kunskap, däribland Barbet-testen, och använt sig av gammalt linne från Mellersta Östern? Skulle det inte kunna vara så att man har gjort en staty enbart i detta syfte, upphettat den så att den kunde ge ett avtryck på linneduken och sedan förstört den? ... Hur det nu än förhåller sig med detta, så har det funnits ett antal skickligt gjorda viktorianska arkeologiska falsarier, och därför kan vi inte ignorera denna möjlighet.”

Andra har framlagt den tanken att man använt en blandning av myrra och aloe och gnidit den över en basrelief (en tredimensionell bild) för att få fram en liknande bild. Men Adam Otterbein, ordförande i Holy Shroud Guild (Heliga svepningens sällskap), drog denna slutsats: ”Hur bilden har uppkommit förblir kanske ett mysterium för all framtid. ... Det är ovisst om vetenskapen någonsin kommer att kunna bevisa hur den gjorts.”

Påverkar den din tro?

Tydligtvis kommer debatten om svepningen att fortsätta under någon tid. Men tycker du att det verkar som om detta skulle vara det sätt varpå Gud bevisar att hans Son uppstått? Hur blev människor under det första århundradet övertygade? I stället för att vara beroende av en linneduk, som en gång var draperad över en död man, såg Jehova till att över 500 levande ögonvittnen fick bevittna att Kristus hade blivit uppväckt. (1 Kor. 15:3—8) Efter ett sådant bevis förbleknar argumenten till förmån för svepningen och blir utan all betydelse.

Men skulle svepningen, även om den var äkta, genom en sådan publicitet kunna ställa detta verkliga bevis på uppståndelsen i skuggan? Skulle den inte kunna få människor att i stället sätta sin tro och förtröstan till detta tygstycke? John Jackson, som studerat svepningen, sade:

”Men om någon fullständigt skulle grunda sin tro på ett ovanligt stycke tyg, skulle detta i verkligheten vara en form av avgudadyrkan.” — The Cotholic Digest för april 1979.

Hjärtat skulle mycket lätt kunna bli förlett genom de tilltalande möjligheterna som finns hos svepningen. Men kommer intresset för svepningen att frambringa äkta tro? Kommer den att hjälpa oss att fortsätta att vandra ”efter vad vi tror, inte efter vad vi ser”? (2 Kor. 5:7) Vad skulle hända, om det bevisades att den är ett falsarium? Skulle du förlora tron på uppståndelsen eller åtminstone utveckla vissa tvivel? Om du känner dig sporrad genom svepningen, varför gör du det i så fall? Behöver du någonting att ta på för att kunna tro, någonting som detta, till exempel? Skulle den i verkligheten kunna bevisa sig vara en bräcklig krycka? Detta är betydelsefulla frågor som varje kristen bör begrunda.

Vi lever i en tid, när människor vill ha sensationer, men hur ofta har inte sådana stulit uppmärksamheten från viktigare frågor! Den romersk-katolske prästen Franco Barbero framhöll till exempel: ”Jag undrar vad som skulle ha hänt i kyrkan i Turin, om all den energi som man har lagt ner på och koncentrerat till detta initiativ i stället hade inriktats på att predika Guds ord!” (Kursiverat av oss)

Ja, ”att predika Guds ord”, inte att uppvisa reliker, är det som kommer att bygga upp en äkta tro. Det är det som kommer att skapa ett säkert hopp som inte medför någon besvikelse. (Rom. 5:5) Detta hopp försäkrar oss om att den som uppväckte Jesus återigen kommer att handla, inte genom att ”sända” ett stycke tyg för att världen skall bli förundrad, utan genom att använda sig av sin förhärligade Son för att bringa en korrumperad värld, som saknar sann tro, till sin undergång. Samtidigt kommer han att frälsa de rättfärdiga människor som har en äkta tro in i en ny tingens ordning. — 2 Petr. 3:13.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 18]

Varför har inte någon av bibelns skribenter eller tidiga ”kristna” skribenter nämnt någonting om en svepning med bilden av en man?

[Infälld text på sidan 19]

Bibelns redogörelse utgör ”ett mycket kraftfullt argument” mot svepningens äkthet, säger en av dem som tror på den.