Mangroveträd — sjöfarande landbyggare

MANGROVETRÄDEN, med sitt virrvarr av hopsnärjda rötter som griper tag i slammet och sanden på långgrunda stränder, som påverkas av tidvattnet, utför ett förunderligt arbete som landbyggare. De utgör också en viktig länk i näringskedjan för land- och havsdjur som finner en tillflykt i deras skyddande täcke.

Mangroveträden finns praktiskt taget överallt i tropikerna — i Afrika, vid Central- och Sydamerikas stränder och utmed kustlinjerna av de länder som ligger vid Indiska oceanen och västra Stilla havet. En av de mest framträdande mangroveskogarna i världen finns i södra Florida i USA, där de täcker mer än 1.800 kvadratkilometer av kusten och tusentals öar.

Från luften ser mangroveskogarna ut som en ständigt grön vildmark av öar och flodmynningar, och här och var finns det grunda vikar, laguner och mindre floder.

Men från vattenytan är bilden en helt annan. Skogarna uppvisar en nästan ogenomtränglig mur av vridna och hopsnärjda stammar och rötter. I uppväxta eller äldre mangroveträsk är rotsystemen ett virrvarr av bågar och böjningar. Rötterna sticker upp ovanför vattenytan, likt kaskader, i så många riktningar att det är ganska svårt att reda ut var en rot börjar och en annan slutar.

Röda mangroveträd

Skogen domineras vid havskanten av den röda mangroven. Den är pionjären i att bygga upp detta unika landskap. På grund av dessa mangroveträds anpassningsförmåga till olika kusters omgivningar erbjuder de en kontrast i form och storlek. Somliga är höga och har raka stammar och når en höjd av från 24 till 30 meter. Andra är kupolformade snår som hålls högt uppe i luften genom sitt nätverk av rötter. En annan sort kan växa horisontellt och bilda nya rötter och på så sätt förflytta sig parallellt utmed marken.

Bakom de röda mangroveträden och högre upp på marken växer många obesläktade träd. Men dessa kallas också helt fritt mangroveträd.

Ekologiskt betydelsefulla

Om man närmare betraktar mangroveträden, kanske man tycker att de verkar oanvändbara. De är vanligtvis fulla av moskitsvärmar och ger upphov till en stark träsklukt. Men tidiga upptäcktsresande i Amerika, Indien och Ostindien lade märke till att människor använde mangrove som föda. Barken användes som bot mot diabetes och brännskador och rötterna som ett nervlugnande medel. Människan har utvunnit tannin eller garvsyra från barken för att användas vid färgning, och mangroveträ används för att framställa träkol.

Under det gångna årtiondet har miljösinnade vetenskapsmän upptäckt att mangroveskogarna representerar ett komplicerat ekologiskt system. Detta har hjälpt till att avlägsna den uppfattningen som man har i vissa industrialiserade nationer att mangroveträden är en plåga för människan och ett hinder för utvecklingen av landområden. Vetenskapsmännen vet nu att mangroveträden hjälper till med att bevara och utbreda land. Samtidigt skapar skogarna en miljö som är viktig för en stor mängd landdjurs, fåglars och havsdjurs välfärd.

Mangrovens späda groddplanta är främst i fråga om landuppbyggande verksamhet. När plantan frigör sig från föräldraträdet är den ett outvecklat träd. Den kan slå rot i det grunda vattnet nedanför eller fara i väg med havsströmmen på en resa som skulle kunna ta den tusentals kilometer bort från föräldraträdet, innan den slår sig ner på en ostronbank eller en slammig strandremsa. Om det skulle vara nödvändigt, kan den späda plantan överleva ett helt års kringflytande.

Sedan plantan en gång fått fotfäste, växer det fram böjda ”fingrar” som snabbt blir en mängd förvridna styltrötter. Dessa rötter ger stöd åt trädets stam ovanför havsvattnet, suger upp sav och förser trädet med syre som inte finns i slammet. De verkar också som en sil för havsskräp — bitar från snäckor och koraller, drivved, havsväxter och jord. När havsskräpet förs samman, frambringas en ö — en som kanske bara är någon kvadratmeter stor. Allteftersom fler plantor frambringas från det ensamma mangroveträdet, kan de slå rot i det växande skräpet nedanför och öka förmågan att fånga mer skräp till de utbredda styltrötterna.

Efter några få årtionden kan en ö uppnå avsevärd storlek och resa sig åtskilliga meter över havsnivån. Under årens lopp kan de sjöfarande mangroveplantorna sammanbinda en ö med en annan eller en ö med fastlandet. Under tiden söker olika slags vilda djur skydd under träden.

De vilda djurens inackorderingsställe

De böjda rötterna från trädstammen utgör tillsammans med grenarna ett inackorderingsställe. På rötterna finns otaliga mängder vitskaliga små ostron och ett vimmel av krabbor. I denna skog söker tvättbjörnar, grodor, sköldpaddor, alligatorer, ormar, vildkatter, rådjur och andra djur efter föda. I grenverket finner tärnor, pelikaner, örnar, storkar, skarvar, vita hägrar, ibisar och andra tropiska fåglar en tillflyktsort.

En mangroveö vid det berömda Rookery Bay Sanctuary på Floridas sydvästra kust har blivit en favoritplats för fågelskådare på grund av de stora flockar av olika fåglar som slår sig ner där för att sova under natten. På kvällen blir ön så fylld med vita fjäderdräkter att det på avstånd ser ut som om den var täckt med snö.

Livsmedelsfabriker

Förutom att mangroveskogarna är en tillflyktsort för vilda djur, är de rena livsmedelsfabrikerna. Biologer i Florida har lagt märke till att djur livnär sig på löven, medan dessa fortfarande är kvar på träden, och i synnerhet sedan de fallit av och börjat brytas ner.

För att skynda på nedbrytningsprocessen biter hungriga krabbor och märlkräftor, som inte är större än ett riskorn, sönder löven. Lövpartiklarna blir täckta med bakterier och svampar som är rika på vitaminer och proteiner.

Allteftersom dessa lövpartiklar bryts ner och blir mindre och mindre, livnär sig mycket små havsdjur på bakterierna och svamparna. Den osmältbara cellulosan i lövet töms ut och blir därefter underlag för en helt ny koloni av bakterier och svampar.

Detta nätverk av föda svarar för åtminstone 80 till 90 procent av näringen för många olika slags krabbor, maskar, insektslarver, räkor och fiskar. Dessa djur utgör i sin tur föda för många andra slags fiskar, inbegripet viktiga säljbara sorter.

Även om människans kunskap om många av dessa ting är relativt ny, återspeglar mangroveträdens värde för jordens livscykel en skapande vishet som existerade långt före mänskligheten.