Vad menar vår tids ungdomar om Gud?

Wiesbaden, Tyskland

den 22 januari 1982

Käre Allan!

Jag kan förstå den oro som kommer till uttryck i ditt brev. Eftersom du bor i ett religiöst land och har blivit uppfostrad till att tro på Gud, tycker du, som själv är ung, att det är svårt att tänka sig att så många unga människor här i Tyskland inte tror på Guds existens. Att ett stort antal av dem inte tror visar i varje fall den artikel du läste för någon tid sedan.

Siffror från en opinionsundersökning, sådan som den som omnämns i artikeln, säger oss naturligtvis inte allt som vi behöver veta. Verkställande direktören för en amerikansk firma som gör sådana undersökningar förklarade att opinionsundersökningar ”säger ingenting om huruvida allmänheten ... har tänkt igenom ämnet”. De avslöjar inte heller ”om människor helt vagt har börjat forma en uppfattning eller om de är mitt i den stormiga delen av denna process eller i slutfasen av den”.

Det finns emellertid bestämda tecken som visar att tron på Gud bland unga människor i Tyskland (och kanske också i ditt land) är på tillbakagång. Under de år jag har bott i Tyskland har jag talat med många ungdomar om detta ämne. Men för att jag skulle kunna ge dig de senaste uppgifterna bad jag några av mina vänner hjälpa mig att intervjua några representanter för ungdomen. Vi upptäckte att många av dem har mycket bestämda uppfattningar, medan andra har svårt för att ta ställning i fråga om Guds existens. Deras sätt att uttrycka sig är ganska avslöjande. Låt mig berätta om vad några av dem sade.

Varför somliga tvivlar medan andra tror

Ungdomarna framförde fyra grundläggande invändningar mot att tro på Gud. En invändning, som är ganska vanlig, var: ”Eftersom jag aldrig har sett Gud, kan jag inte tro att han finns.” Men Joachim, en 15-årig katolik, sade att ”de ting jag har sett i naturen ger mig tillräckliga bevis för att tro”. Hans klasskamrat, Ulrike, instämde i detta och sade att Gud ”kan ses — genom sina verk”.

Ett annat argument, som emellertid framfördes utan understödjande bevis, var att ”vetenskapen har bevisat att det inte finns någon Gud”. ”Tvärtom”, sade andra, vetenskapliga undersökningar visar ”ordning och regelbundenhet” i universum, ”precisionsarbeten”, som ”inte kunde ha kommit till av sig själva”. Sascha, en tonårig katolik, resonerade som så att eftersom ”vetenskapen har bevisat att allting hade en början”, måste det finnas någon stor första orsak — Gud — som satte i gång allting.

Ett tredje skäl, som gavs för tvivel på Guds existens, var mer ett beklagande än ett argument. En ung flicka beklagade sig och sade: ”Människor säger att Gud kommer att hjälpa mig, men det gör han aldrig.” Inte alla människor instämmer i detta. Följande illustration skulle kunna hjälpa oss att se svagheten i hennes argument: Har vi inte alla ibland erfarit att vänner eller släktingar inte har erbjudit oss hjälp då vi tyckte att vi behövde den? Det kan finnas många olika orsaker till att de inte hjälpte oss, men att de inte existerade var tydligen inte en av dessa. Det är också tänkbart att det kunde ha varit mer vårt eget fel än deras.

Den fjärde invändningen var den som man oftast hör: ”Om det finns en Gud, skulle han inte tillåta krig och mord och alla andra fruktansvärda saker och ting.” En student från Hamburg sade: ”Om det finns en högre makt, varför förbjuder han inte sådant?” Studenten hade tydligtvis förbisett det förhållandet att enligt bibeln har Gud förbjudit dessa ting. Men det har inte hindrat människor från att göra dem. Men är det logiskt att dra den slutsatsen att på grund av människans olydnad finns det ingen Gud? Bevisar ett barns olydnad att det inte har någon far?

Människor har ibland bevittnat fruktansvärda brott och bara stått bredvid utan att göra något för att förhindra dem. Vi kan ifrågasätta om de handlade rätt genom att göra så, men vi skulle inte betvivla att dessa människor, som stod bredvid, verkligen existerade. På samma sätt har många människor ifrågasatt om det har varit rätt av Gud att tillåta det onda. Men detta är ingen orsak till att betvivla hans existens.

Det kan tyckas vara svårt att lösa denna fråga. Men sedan vi en gång har funnit svaret är det verkligen tillfredsställande. Vi måste förstå att en stridsfråga har uppstått som sätter i tvivelsmål det rättmätiga i Guds styre och sannfärdigheten i hans ord. Om vi inser att det åtgår en tidsperiod för att fullständigt avgöra denna stridsfråga, kan detta också hjälpa oss att förstå varför Gud har tillåtit det onda. Jag tror att bibelboken Job (kapitlen 1 och 2) ger en fin förklaring.

Tro, men inte en ”fast övertygelse”

Många ungdomar har mycket svag grund för sina uppfattningar. Somliga säger att de tror, men de är inte helt säkra varför — kanske säger de helt enkelt: ”Jag tror därför att mina föräldrar tror.” Andra tror inte. Ofta säger de: ”Vad jag har hört om Gud är inte övertygande.” Men har de undersökt för att se om det som de har hört är sant? Hur grundligt har de undersökt ämnet?

I en grupp på 66 studenter erkände 29 att de inte visste om deras föräldrar tror på Gud eller inte. I deras hem är Gud tydligtvis inte ett ämne som man vanligtvis talar om. Eftersom dessa ungdomar inte har tänkt så mycket över ämnet, befinner de sig fortfarande i det stadiet att de ”helt vagt har börjat forma en uppfattning”.

Detta är också sant i fråga om många äldre människor. En artikel i den tyska tidskriften Der Spiegel erkände för någon tid sedan att tron bland de flesta tyskar är ”mer förhoppning än tro, mer vagt antagande än fast övertygelse”. Men varför skulle det vara så i en så kallad kristen nation?

”Kyrkan” — ”en störande faktor mellan Gud och människan”

Många ungdomar gör skillnad mellan tron på Gud och tron på ”organiserad religion”. Många människor anser i själva verket att de ortodoxa kyrkorna har gjort mycket litet för att stärka deras tro på Gud. Det är därför inte förvånande att enbart under det senaste årtiondet har mer än 2.000.000 människor lämnat de katolska och lutherska kyrkorna i Tyskland.

En student, som specialiserat sig på politisk vetenskap och historia, sade att trots att han blivit fostrad i en religiös atmosfär var det ”bara genom personlig begrundan som jag blev övertygad om att det finns en Gud”. Dessa ungdomar säger i själva verket ”ja till Gud men nej till kyrkan”.

Redan år 1968 varnade tidskriften Stern och sade: ”En tredjedel av alla kristna i Västtyskland är i fara att förlora [tron på] Gud.” Och sedan höjdes ett anklagande finger med tillägget: ”Prästerna hjälper dem med det.”

Ja, det är sant. Prästerna har under årens lopp omhuldat teorin att ”Gud är död”. Prästerna har överbetonat ett ”socialt evangelium”, som går ut på att människan själv skall klara av situationen, och ignorerat Guds rike, den gudagivna lösningen på människans problem. Prästerna har i Guds namn undervisat om läror som är både oförnuftiga och helt obibliska. Prästerna har, såsom grupp, varit dåliga exempel. En person från Nordtyskland resonerade som så: ”Inte ens kyrkan följer mönstret som framställs i bibeln.” Så varför skulle då någon annan göra det?

En ung man som i vrede förklarade att ”allting i samband med kyrkan är bluff” talade för många. I hans fall var det så att ”allting” inbegrep ”tron på Gud”. Fastän kyrkorna påstår sig representera Skaparen, har de i verkligheten framställt honom i felaktig dager och har därigenom lyckats få många av sina egna medlemmar att tvivla på hans existens.

Detta har inte gått obemärkt förbi. En ung afrikansk student i Hamburg, som knappt kunde dölja det han kände på grund av att han blivit utsatt för svek, utbrast: ”Ni européer har fräckheten att komma till Afrika och omvända oss från de så kallade hedniska religionerna till att tillbedja en Gud som jag nu upptäcker att ingen av er tror på!”

I ett försök att återvinna förlorade medlemmar överväger de katolska och lutherska kyrkorna allvarligt att sätta i gång en reklamkampanj, som skulle leda till att tidskriftsläsarna bland annonser om tvål och tandkräm finner av kyrkan bekostade annonser som ”säljer tro”. Enligt tidningspressens reportrar erkänner reklamexperterna som förbereder kampanjen ”att de ’goda nyheterna’ säljs i gårdagens kläder i stället för på folkets språk av i dag”. För att rätta till detta misstag har de förberett lämpliga slagord och tilltalande bilder, så att de skall kunna sälja sin produkt.

Men att försöka sälja tro genom att slå in den i en tilltalande förpackning är inte tillräckligt. Vad som är viktigare än förpackningen är produkten själv. Människor — i synnerhet ungdomar — önskar veta vad de skall tro, varför de skall tro det, varför det är logiskt att tro det och vilka fördelar de kan få av att tro det. Kort sagt: De önskar få sina frågor besvarade.

I stället för att efterlikna det fina exempel som Jesus gav i fråga om att ge klara och rättframma svar från Guds ord har kristenhetens kyrkor och deras präster tillgripit invecklade och undvikande förklaringar, som fick en av reklamexperterna att anmärka: ”Kyrkan är en störande faktor mellan Gud och människan.”

Att hjälpa ungdomen att utveckla en stark tro

Det som prästerskapet i kristenhetens kyrkor har misslyckats med att göra har Jehovas vittnen verkligen försökt utföra. De har haft framgång genom att låta Guds sanningsord ge svar på de frågor som undrande ungdomar har ställt. Följande erfarenhet från en som nu är ett Jehovas vittne är ett typiskt exempel:

”De frågor jag ställde till prästerna då jag gick i skolan och i konfirmationsundervisningen blev antingen felaktigt, otillfredsställande eller inte alls besvarade. Detta lämnade mig i ett sådant tillstånd att jag inte kunde förneka Guds existens men heller inte vara helt övertygad om den. Jag tänkte emellertid inte så mycket mer på saken. När allt kommer omkring hade till och med lärda teologer olika uppfattningar om Gud och bibeln. Om präster som studerat teologi vid universitetet inte kan förstå bibeln, då måste det vara en bok som man inte kan förstå och som motsäger sig själv. Detta var vad jag helt och fullt trodde.”

Dessa ord beskriver hur tusentals människor känner det i dag. Önskan och behovet att tro finns hos många, men den logiska grunden för att göra så finns ofta inte. De har ”helt vagt ... börjat forma en uppfattning”. Detta illustreras väl genom det som sades av en ung man, som förklarar varför han blev ett Jehovas vittne.

”Jag hade alltid trott att Gud existerade, men jag hade ingen uppfattning om vad som var hans uppsåt med jorden eller mänskligheten. Jag var i fullständigt mörker när det gällde den verkliga meningen med livet. Jag ställde fråga efter fråga till vittnet som varje vecka kom och besökte mig. Jag försökte tänka ut särskilt svåra frågor och var övertygad om att han inte skulle kunna besvara dem. Men det blev just det motsatta. Han blev inte förtretad eller irriterad, och för varje fråga hade han ett bibliskt svar. Ingen präst hade någonsin förklarat för mig meningen med bibeln som han gjorde.”

Hur glädjande är det inte att höra hur bibliska svar kan stärka en människas tro på Guds existens och ge henne tillförsikten att Gud snart kommer att ingripa för att lösa mänsklighetens problem genom sitt rike! Och jag är säker på att du blir glad att höra att fastän många ungdomar här i Tyskland inte tror på Guds existens, finns det dock många andra som gör det. Man hoppas att många unga människor, som fortfarande ”helt vagt har börjat forma en uppfattning” eller som är mitt i ”den stormiga delen av denna process” och vars tro är mer ”vaga antaganden” än ”fast övertygelse”, kommer att dra fördel av de möjligheter till undervisning som erbjuds kostnadsfritt av Jehovas vittnen och på så sätt finna svar på sina bibliska frågor.

Allan, det har varit ett verkligt nöje att samtala med dig, även om det bara varit genom papper och penna. Jag hoppas få höra från dig snart och sänder mina hjärtliga hälsningar.

Din vän

[undertecknat: Johann]

[Infälld text på sidan 18]

Kyrkorna får många att förlora tron

[Infälld text på sidan 19]

För varje fråga jag ställde hade vittnet som besökte mig ett bibliskt svar

[Bild på sidan 16]

”Jag har aldrig sett Gud”

[Bild på sidan 17]

”Gud har aldrig hjälpt mig”