Men kommer du att överleva den nuvarande ordningens undergång?

TITANICS undergång var något som man inte hade kunnat drömma om. Enligt New York Times hade fartygets befälhavare, kapten E. J. Smith, länge varit av den uppfattningen att ”skeppsbyggnadskonsten nu hade nått en sådan fullkomning att den fullständiga katastrofen, som inbegrep passagerarna på ett stort, modernt linjefartyg, var något helt otänkbart”. Men det hände. Till och med då det stora fartyget började sjunka, vägrade människorna ombord att tro att de var i verklig fara. Det rapporterades i tidningen New York Times för 19 april 1912 att en av de överlevande hade sagt:

”Besättningsmännen uppmanade alla att gå ombord [på livbåtarna], men ingen visade någon större brådska att göra det. Man trodde inte att det var någon fara. Och det var en allmän känsla att de som låtit skrämma sig och lämnat båten var löjliga och skulle efter några timmar få ro tillbaka till den igen.

Människorna ombord var först alla likgiltiga. De flesta hade en så stor tillförsikt till att fartyget var osänkbart att de kände sig säkra ända till sista minuten. En steward berättade för oss efteråt att han upprepade gånger hade knackat på en kvinnas dörr, men hon vägrade att lämna sin hytt. Han försökte slutligen släpa ut henne, men hon kämpade emot, och slutligen gav han upp. Man tror att hon gick till havets botten i sin lyxhytt.”

Titanics livbåtar hade utrymme för 1.178 personer, vilket inte var tillräckligt för alla men långt mer än tillräckligt för de 700 överlevande. Många dog i onödan därför att de första livbåtarna gick ut halvtomma och detta på grund av den tilltro man hade till det ”osänkbara” fartyget — en tilltro som det sedan visade sig att fartyget inte var värt.

Lade du märke till att en steward knackade på en kvinnlig passagerares dörr upprepade gånger för att varna henne för att det ”otänkbara” höll på att hända men att hans varning ignorerades? ”Så dåraktigt!” kanske du säger.

Men människor knackar också upprepade gånger på din dörr för att ge dig en brådskande varning. Dessa människor är Jehovas vittnen, den allsmäktige Gudens trogna ”stewarder”. De ger inte en varning om att hela denna världsomfattande tingens ordning är i fara att ”sjunka” i en flod av krig, brottslighet och brutalt våld. Nej, de ger i stället en varning om att Gud snart kommer att ”sänka” den nuvarande ordningen ”till botten”, så att den kan efterträdas av en rättfärdig ny ordning som styrs av hans himmelska rike.

Vilket är ditt gensvar till denna varning? Säger du liksom den kvinnliga passageraren på Titanic: ”Löjligt! Otänkbart!” och stänger din dörr? En sådan inställning kan kosta dig livet.

Faran bör vara uppenbar

Det intressanta är att några få vaksamma människor ombord på Titanic insåg den annalkande katastrofen. Varför det? Därför att fartyget bröt mot de mest grundläggande reglerna för ett rätt sjömanskap. Alldeles som en överlevande framhöll: ”Vi förstod hela eftermiddagen att vi slog alla rekord i att fara över oceanen. Bara några få timmar innan vi kraschade mot isberget resonerade passagerarna sinsemellan om att vi for fram med en hastighet av nästan 37 kilometer i timmen. Vi kände alla till de varningar om fara som hade nått båten under dagen.”

Varför denna farliga, halsbrytande hastighet? En annan överlevande påminde sig följande: ”Innan jag drog mig tillbaka [den natt då katastrofen inträffade] hade jag en lång pratstund med Charles H. Hays, direktör för Grand Trunks järnvägsbolag. Och bland det sista som Hays sade var: ’White Star-linjen och Hamburg—Amerika-linjen ägnar båda sitt intresse och sin sinnrikhet åt att tävla med varandra i att få fram de lyxigaste fartygen och att sätta hastighetsrekord. Det kommer snart att sluta i en hemsk katastrof.’ Några timmar senare var han död!”

Är inte den nuvarande världssituationen mycket lik denna beskrivning? Obekymrad om säkerheten och med tilltro till sin egen osårbarhet befann sig Titanic i ett farligt tävlingslopp. Nationerna i världen av i dag är upptagna med ett långt farligare tävlingslopp, kapprustningen, och liksom kaptenen på Titanic har de den tillförsikten att ingen katastrof kommer att inträffa. Men har de någon grund för en sådan tillförsikt? Eller är deras tilltro befängd? Tänkande människor som ger akt på världsscenen hävdar att det blir mer och mer sannolikt att en katastrof kommer att inträffa.

Om du är frestad att säga: ”Löjligt! Otänkbart!” när Jehovas vittnen varnar dig för den kommande katastrofen för denna tingens ordning, kom då ihåg: Denna världen bryter mot de mest grundläggande reglerna för en pålitlig regering, rätt ekologi och goda internationella relationer. Varför skulle då en katastrof vara osannolik?

Nödvändigt att uppmärksamma varningen

Att en person är medveten om faran kan naturligtvis i och för sig inte rädda honom från denna världsordnings slut, lika litet som det räddade Hays på Titanic. De som överlevde Titanic var de som vidtog de rätta åtgärderna som svar på de givna varningarna om fara.

En sådan åtgärd betydde för många att de måste lämna en bekväm lyxhytt mitt i natten och rusa upp på ett kyligt däck endast iklädda morgonrock. Det betydde att noggrant och ödmjukt följa stewardernas och besättningsmännens uppmaningar att gå ner i en liten livbåt och kanske lämna kvar en make eller en bror. Det betydde att fara bort i denna lilla båt från ett fartyg som vid den tiden beskrevs som ”ett stort, femton våningar högt flytande palats, som är praktfullt och imponerande i varje detalj ... med ... stora salonger och restauranger, en miniatyrteater, squash- och tennisplaner, simbassänger och turkiska och elektriska bad; stora rökrum, spelrum, vackra musikrum, glastäckta uterum, vinterträdgårdar, palmplanteringar, gymnastiksal och ... till och med en miniatyrgolfbana”. Det betydde att lämna all denna lyx och bekvämlighet för en hård sittplats i en öppen båt på ett kyligt hav. Det betydde, åtminstone för dem i de första livbåtarna, att övervinna fruktan för att bli hånade av dem som sade att de ”gjorde sig löjliga” och att de snart skulle generade få ro tillbaka till Titanic. Ja, även om du hade hört varningen, skulle det kanske inte ha varit så lätt att uppmärksamma den! Att uppmärksamma denna varning krävde beslutsamhet och ödmjukhet; det betydde också att man avstod från materiella ting och gick med på självuppoffrande påfrestningar. Men det var det värt! Det andra alternativet var ytterligare några få minuter i bekvämlighet och sedan döden.

Den håller redan på att sjunka

Denna världsordning har hållit på att ”sjunka” alltsedan år 1914. I och med första världskrigets utbrott det året började uppfyllelsen av Jesu enastående profetia som finns nedtecknad i bibeln i Matteus, kapitel 24, Lukas, kapitel 21, och Markus, kapitel 13. Jesus sade följande: ”Nation skall resa sig mot nation och rike mot rike, och det skall vara hungersnöd och jordbävningar på den ena orten efter den andra. Alla dessa ting är början till nödens våndor.” — Matteus 24:7, 8.

Alldeles som Jesus vidare sade skulle dessa ”nödens våndor” åtföljas av att kristna blev förföljda, framträdandet av falska profeter, en ökning av brott och laglöshet samt predikandet av de goda nyheterna om Guds rike på hela den bebodda jorden. ”Och sedan”, sade Jesus, ”skall slutet komma.” — Matteus 24:9—14.

Vem kan förneka att dessa förutsägelser har uppfyllts mer och mer alltsedan år 1914? Det skulle vara som om passagerarna på Titanic hade förnekat att det stora fartyget verkligen hade gått mot ett isberg!

Det som hände denna världsordning år 1914 var någonting av mycket större betydelse än någon kollision med enbart ett isberg. Bibelns kronologi visar att år 1914 insatte Jehova Gud sin Son, Jesus Kristus, som den rättmätige härskaren över denna jord.a Kristi omedelbara handling var att kasta Satan, djävulen, ner från himmelen till jordens närhet, vilket resulterade i det som beskrivs i Uppenbarelseboken 12:12: ”Ve jorden och havet, eftersom djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist.”

Denna ”korta tidsfrist” av världsomfattande ”ve” började år 1914. Hur länge kommer den att fortsätta? Jesus framhöll att den skulle sluta inom den generations livstid som bevittnade början av svårigheterna. (Matteus 24:34) Hur skulle denna period av ”ve” sluta? Detta sjunkande världsomfattande ”praktfartyg” skulle inte gå under så småningom, utan plötsligt, i en dramatisk konfrontation mellan denna världens politiska makter och Kristus och hans himmelska härskaror av änglar i en slutlig uppgörelse, som i bibeln kallas striden vid Harmageddon. — Uppenbarelseboken 16:14, 16, 1917; 19:11—21.

Bli därför inte vilseledd eller lurad av någon falsk ”flytförmåga” som denna tingens ordning skulle kunna uppvisa! Somliga människor är lika de dåraktiga passagerarna på Titanic som ”skämtade om saken”. Enligt samtida tidningsrapporter ”hade några isbitar [från isberget som Titanic stötte mot] fallit på däck, och dessa plockades upp och skickades runt av några av de skämtsamma passagerarna som erbjöd dem som ett minne av händelsen”.

På samma sätt finns det i dag ”skämtsamma människor” som i själva verket säger att världen alltid har haft krig, brott och andra svårigheter. De frågar: ”Varför all denna uppståndelse?” (2 Petrus 3:3, 4) De påstår att detta ”praktfartyg” kan flyta länge ännu. Men kom ihåg att krig, laglöshet, hungersnöd och andra svårigheter bara är tecken på att ”fartyget” håller på att sjunka. Det är inte genom dessa ”tecken” som det slutligen kommer att sänkas. Nej, Gud kommer att sänka det — plötsligt och snart!

Däcket lutar

Men två världskrig, oerhörda jordbävningar, världsomfattande hungersnöd som varje år tar milliontals offer och ökad kapprustning — allt detta visar klart och tydligt förnuftiga människor att däcket på detta världsomfattande fartyg lutar. Hennes tid håller på att gå ut. Alldeles som Titanics passagerare inte kunde finna tillräckligt med livbåtar när de slutligen vaknade upp och insåg allvaret i sin belägenhet, så visar bibeln att när de flesta människor slutligen inser att denna världsordning är dödsdömd, kommer det att vara för sent. ”Livbåtarna” kommer att vara borta. — Matteus 24:38—42.

Sedan dessa livbåtar en gång hade försvunnit fanns det inget hopp för dem som lämnats kvar. Det hjälpte inte att John Jacob Astor IV hade en personlig förmögenhet som uppskattades till omkring 550.000.000 kronor. Hans pengar kunde inte rädda hans liv, och det kunde inte heller hans son Vincents pengar. Borta i New York beskrevs sonen som ”nästan hysterisk av sorg” då han bestormade telegrafen och sade till alla ”att han skulle ge ut hur mycket pengar som helst som skulle behövas, bara telegrafisten kunde säga honom att han hade hört nyheter om att fadern var i säkerhet”. Men allt var fåfängt.

Ja, Titanics katastrof var stor, men den katastrof som ligger alldeles framför denna tingens ordning är långt större. Omkring en tredjedel av passagerarna på Titanic lyckades undkomma döden. Men det finns ingenting i bibeln som visar att en så stor del av denna världens befolkning kommer att överleva den annalkande tillintetgörelsen av denna tingens ordning. Bibeln visar i stället att ”de som bliva slagna av HERREN [Jehova] på den tiden skola ligga strödda från jordens ena ända till den andra”. (Jeremia 25:33) De som blir slagna kommer att inbegripa ”kungar ... militärbefälhavare ... starka män ... fria såväl som ... slavar ... små och stora”. — Uppenbarelseboken 19:18.

Varningar har nu under många år getts genom denna tidskrift och dess följeslagare Vakttornet. Det finns fortfarande tid för ödmjuka människor att få en plats i en ”livbåt” genom att följa de på bibeln grundade instruktionerna som getts av ”stewarderna” som kommer till deras dörrar. Men tiden håller på att rinna ut! Varför inte, medan det ännu finns tillfälle, fråga Jehovas vittnen vad du bör göra för att överleva denna tingens ordnings undergång?

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 10]

Säger du liksom den kvinnliga passageraren på Titanic: ”Löjligt! Otänkbart!” och stänger din dörr?

[Infälld text på sidan 11]

Det finns fortfarande tid att få en plats i en ”livbåt”. Men tiden håller på att rinna ut!

[Bild på sidan 9]

Uppmärksammar du varningen om slutet för den nuvarande ordningen?