Är materiellt välstånd tillräckligt?
ÖNSKAN att ha det gott ställt i materiellt avseende är inte orätt i sig själv. Men är materiellt välstånd tillräckligt för att uppnå sann lycka? Har kapitalismen, kommunismen och socialismen glömt den viktigaste beståndsdelen i sann lycka? Och skulle denna betydande brist åtminstone delvis kunna förklara varför dessa system har misslyckats med att göra människor verkligt lyckliga?
Man kan inte förneka uppriktigheten hos de människor som har ägnat hela sitt liv åt att försöka göra kapitalismen, kommunismen eller socialismen till en framgång. Och vart och ett av dessa system har lyckats med att höja levnadsstandarden för vissa människor i vissa länder. Men har de skänkt sann lycka åt det stora flertalet i dessa länder? Har de avlägsnat brottslighet, våld och krig? Har något av dessa system gjort slut på självmorden, narkotikamissbruket eller alkoholismen? Är det så att lyckliga människor begår självmord, ”flyr bort” med hjälp av droger eller ”dränker sina sorger” i alkohol?
De här olika mänskliga systemens tillkännagivna uppsåt är att främja ett levnadssätt som anses vara det bästa för alla eller åtminstone för ”det stora flertalet”. De lägger större eller mindre vikt vid frihet respektive jämlikhet som det grundläggande för människors lycka. Kapitalismen är villig att offra jämlikheten till förmån för friheten. Kommunismen sätter jämlikheten över friheten. Socialdemokratin försöker göra det bästa möjliga av båda systemen. Men inget av dem har lyckats med att förändra människans natur. Mänsklig själviskhet tar fram de sämsta egenskaperna hos kapitalister och gör många till ojusta och hänsynslösa utsugare. Samma själviskhet har förvandlat kommunistiska experiment till statskapitalism, i vilken de vanliga människorna blir utnyttjade av staten i stället för av enskilda kapitalister eller storföretag. Själviskheten har krossat socialisternas utopiska drömmar.
Tekniken är inte tillräcklig
Tills helt nyligen har politiska och ekonomiska ideologier av alla riktningar fäst sina förhoppningar vid vetenskapliga framsteg och teknik. Vi läser: ”Den nya tekniken tycktes vara perfekt lämpad [för kapitalismen med fri företagsamhet], och den tycktes garantera det snabba förverkligandet av de utilitaristiska filosofernas ideal, nämligen ’största möjliga lycka för största möjliga antal’. Också Marx och Engels, som hade en helt annorlunda politisk orientering, såg tekniken som något enbart positivt.” — Encyclopædia Britannica.
Ja, människor av alla slag — från den mest stockkonservative kapitalisten till den mest revolutionäre kommunisten — hyllade tekniken som nyckeln till mänsklighetens framtida lycka. Nya och bättre maskiner skulle avskaffa rutinarbete. Arbetsveckan skulle bli kortare, vilket skulle ge människor mera ledig tid till resor, kultur och nöjen. Hur skulle detta kunna leda till någonting annat än lycka?
I dag har optimismen avtagit. Tekniken har skapat lika många problem som den har löst eller kanske rentav fler. Det nyss citerade uppslagsverket fortsätter med att framhålla det ”tekniska framåtskridandets negativa verkningar på samhället, till exempel bilolyckor, luft- och vattenförorening, överbefolkade städer och bullerförorening”. Samma uppslagsverk nämner också det allvarliga problemet med ”teknikens förtryck av människors individualitet och traditionella livsmönster”.
Vem kan i våra dagar med allvar påstå att tekniken har förbättrat familjelivet, gett människor tillfredsställande arbete och gjort jorden till en säkrare plats att leva på? Det råder inget tvivel om att det behövs något mera än tekniken för att göra människor lyckliga.
”Inte bara av bröd”
Då den tekniska revolutionen hade börjat, förutsåg några få framsynta män dess faror. Den brittiske statsmannen William Gladstone (1809—1898) varnade för ”de synliga tingens allt större herravälde över de osynliga tingen” och för den ”tysta, inte erkända, undermedvetna materialismens makt”. Den amerikanske essäförfattaren Ralph Waldo Emerson (1803—1882) varnade i poetiska ordalag för den tilltagande materialismen: ”Materiella ting sitter i sadeln och topprider människorna.”
I sin bok Religion and the Rise of Capitalism fördömer R. H. Tawney ”illusionen om framåtskridande till följd av att människosläktet bemästrar den materiella omgivningen, ett släkte som är alltför själviskt och ytligt sinnat för att avgöra vilket ändamål dess triumfer skall tillämpas på”. Han kritiserar uppfattningen ”att förvärvandet av materiella rikedomar är det främsta syftet med människors strävanden och det avgörande kännetecknet på en människas framgång”. Dessutom betonar han behovet av ”värderingar ... grundade på någon uppfattning om behoven för den mänskliga naturen som helhet, för vilken tillfredsställandet av ekonomiska behov är uppenbart viktigt, men vilken också har andra behov som behöver bli tillfredsställda”.
Ja, för att uppnå sann lycka måste människan ha en ”måttstock av värderingar”. Men det nuvarande tillståndet i världen visar utom allt tvivel att mänsklig filosofi, politisk ekonomi, vetenskap och teknik har misslyckats i fråga om att förse människan med en lämplig uppsättning värderingar. Människor skulle därför göra väl i att inte förkasta den enda bok som innehåller pålitliga värderingar — bibeln.
I både de hebreiska och de grekiska skrifterna finner vi den här grundläggande sanningen: ”Människan skall leva inte bara av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun.” (Matt. 4:4; 5 Mos. 8:3) Bibeln lägger tonvikten där den bör vara — på andliga värden. Den anger den grundläggande förutsättningen för lycka, när den framhåller: ”Lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov.” — Matt. 5:3.
Människan har visat sig oförmögen att fylla ett sådant andligt behov. Hon har genom att göra teknik och materialistiska mål till det viktigaste kommit att ställas inför en kris, som kan sammanfattas på följande sätt: ”Trots att människan är så intelligent uppför hon sig i samhället med en tanklöshet om sin omgivning som kan vara livsfarlig. Det är därför diskutabelt huruvida tekniken är en välsignelse eller en förbannelse [orsak till trångmål, död och fördärv]. Teknikens historia har från den redskapstillverkande människans första tekniska bedrifter lett fram till den vägkorsning vid vilken arten nu under den sista tredjedelen av det tjugonde århundradet befinner sig, ställd inför valet mellan självförintelse och ett millennium av äventyrlig tillväxt och expansion.” — Encyclopædia Britannica.
Tusen år av verkligt välstånd
Det är inte bara så att bibeln redan nu förser oss med de andliga värden som är huvudbeståndsdelen i sann lycka, utan den ger oss också ett underbart hopp om tusen år av fred, rättvisa och materiellt välstånd här på jorden. (Se sidan 13.) Gott och väl två millioner Jehovas vittnen som bor i 206 länder, vars regeringar representerar hela skalan av ekonomiska och politiska system — från kapitalism till kommunism — , har redan nu funnit verklig lycka genom att praktiskt tillämpa bibelns moralnormer, samtidigt som de sätter sitt hopp om fred och rättvisa till Guds säkra löfte om en ny tingens ordning. — 2 Petr. 3:13.
Många som nu är Jehovas vittnen har tidigare satt sitt hopp till av människor uttänkta politiska och ekonomiska system eller trott att de skulle ha kunnat göra något för att förbättra dem. En del av dem hade en brinnande tro på kapitalismens fria företagsamhet. Andra trodde att socialismen skulle lösa mänsklighetens problem. Åter andra var militanta kommunister. Ett Jehovas vittne, som tidigare var kommunist, bor i Frankrike. Han skriver ”Jag trodde att hela arbetarklassen skulle kunna uppnå materiell lycka genom att tillämpa marxismen. Under 12 år var jag aktiv medlem av kommunistpartiet. Jag sålde L’Humanité [en fransk kommunisttidning] på gatorna och satte sent på kvällarna upp propagandaaffischer på väggar. Jag var helt övertygad om att kommunismen var det enda sättet att få slut på rovdriften med människor. Men jag tröttnade så småningom på partiet. Vi var alltid bara några få som ställde upp och gjorde arbetet. Resten köpte bara partikortet.”
Som svar på frågan varför han blev ett Jehovas vittne tillägger han: ”Vittnena kunde svara på alla mina frågor. Jag insåg att Guds löften var mera realistiska än de löften kommunistpartiet gav. Jag var överlycklig över att få träffa omtänksamma människor, som verkligen älskade varandra. Jag fick nu lära mig att det paradis som jag hade hoppats på att kommunismen skulle skapa kommer att förverkligas genom Guds rike.”
Andra Jehovas vittnen har den svåra vägen fått lära sig att materiellt välstånd definitivt inte är tillräckligt för att uppnå lycka. De har erfarit sannfärdigheten i den här bibliska grundsatsen: ”Kärleken till pengar är nämligen en rot till alla slags skadliga ting.” (1 Tim. 6:10) Detta har visat sig vara sant i fråga om både rika och fattiga. Oavsett vilken social ställning Jehovas vittnen kan ha, följer de det bibliska råd som lyder: ”Använd din tid och energi till att hålla dig i god andlig form. ... Öva dig därför själv andligen och träna dig rent praktiskt i att vara en bättre kristen, för det kommer att hjälpa dig, inte bara här i livet utan också i det som kommer.” — 1 Tim. 4:7, 8, Levande Bibeln.
Det framtida liv på en paradisisk jord som bibeln erbjuder är ett evigt liv i andligt och materiellt välstånd, ett evigt liv i lycka för dem som visar sig trogna mot den ”lycklige Guden”, Jehova. (1 Tim. 1:11; Upp. 21:1—5) Det här hoppet kan varken kapitalismen, kommunismen eller socialismen ens våga erbjuda.
[Infälld text på sidan 11]
”Också Marx och Engels ... såg tekniken som något enbart positivt”