Vad kämpar de för? En bättre värld?

DET finns världen utöver kanske närmare 150 grupper människor som för närvarande tillgriper våld i sin strävan efter att få, som de hoppas, en bättre värld. Vissa iakttagare kan ha olika uppfattning om vad de skall kalla deras medlemmar — frihetskämpar eller bara terrorister — men de flesta instämmer i att det blir svårare och svårare att blunda för deras existens.

Tidningen Star i Toronto i Canada rapporterar att terroristverksamheten håller på att öka. Den framhåller att år 1979, till exempel, inträffade världen utöver mer än 3.000 terroristdåd, sådana som politiska kidnappningar och mord, flygkapningar, sprängattentat och väpnade attacker. ”Och de människor som försöker ingripa mot det”, fortsätter tidningen, ”ser inte något slut på det hela.”

Vad är det saken gäller?

Ett uppslagsverk definierar ”terrorism” som ”olagliga våldshandlingar som begås i ett organiserat försök att störta en regering”. Men somliga människor invänder att ”våldshandlingar” som begås i syfte att störta en förtryckande regering är berättigade och därför inte olagliga. De kanske påpekar att många nationer, däribland några av vår tids mäktigaste, blev till därför att människor reste sig i uppror mot ett styre som de ansåg inskränkte deras rättigheter eller som inte var önskvärt.

Det är således, alldeles som journalisten Walter Nelson erkänner, ”svårt att definiera vem som är terrorist och vem som är medlem av en nationell frihetsrörelse”. Men oberoende av vad de kallas och fastän deras mål är olika, har alla dessa grupper någonting gemensamt. Den brittiske författaren Christopher Dobson anser att det är ett ”förkastande av samhället i vilket de lever och en önskan att förstöra det”, såväl som en tro på ”att våld är nödvändigt för att göra världen bättre”.

I en värld som har sett blod utgjutas i tusentals krig, inbegripet två världskrig, är det inte svårt för dessa grupper att säga: ”Varför skulle det vara fel av oss att tillgripa våld i vår strävan efter en bättre värld, när de mäktiga nationerna både i det förflutna och i nutiden inte har ansett det vara fel att göra det i större skala för att nå samma mål?”

Vilka blir inblandade och varför?

Unga människor har en tendens att vara idealister. De reagerar vanligtvis mot orättvisor. Samtidigt söker de efter att få kämpa för en ”sak”, för någonting som ger deras liv en inriktning eller ett uppsåt. De frågar: ”Vad skulle kunna vara av större betydelse i strävan efter en bättre värld än att kämpa för att avlägsna orättvisa?”

”De flesta vänsterinriktade terroristerna har en anmärkningsvärt god utbildning och hög intelligens”, framhöll Walter Nelson. En psykiatriker vid Roms universitet, som undersökte Röda brigaderna, fann att de flesta av dem som han intervjuade kom från välsituerade familjer som gick i kyrkan, och de var universitetsstudenter eller elever som hade specialiserat sig på samhällsvetenskap.

Boken The Terrorists framhåller att det naturligtvis ”skulle vara fel att tro att alla terrorister är intellektuella och att de kämpar av idealistiska motiv”. Somliga nyomvända tilltalas av möjligheten till äventyr, den spännande känslan av fara, förhoppningen att lätt kunna tjäna pengar eller att snabbt få tillgång till narkotika och sex utan hämningar.

Hur blir människor inblandade?

Den förut nämnda boken av C. Dobson och R. Payne besvarar denna fråga: ”De kommer inte bara helt enkelt och ber att få vara med, utan de blir så småningom inblandade sedan de träffat människor som delar deras oro för den moderna världens tillstånd och som redan har valt våld för att lösa problemen.”

Men de som ”har valt våld för att lösa problemen” behövde inte nödvändigtvis från början ha haft våld i sinnet. Den amerikanska journalisten Claire Sterling har gjort många undersökningar av ”terroristgrupper”, och hon påstår att de ”alla började som medlemmar av ganska fredliga rörelser som i synnerhet uttryckte missnöje över de politiska, ekonomiska, religiösa eller etniska förhållandena”.

Det är inte svårt för unga människor att träffa individer som ”delar deras oro” och deras ”missnöje med de politiska, ekonomiska, religiösa eller etniska förhållandena”. De kan lätt bli påverkade av dessa individer, i synnerhet när de lever långt borta från sitt hem och kanske under inflytande av narkotika, som avtrubbar deras sinne, och blir utsatta för alla de olika slag av proteströrelser som florerar vid många av våra dagars universitet.

Sedan en person väl har kommit in i en sådan grupp och har blivit accepterad, är det ytterst svårt för denne att backa ur. Enligt en gripen tysk terrorist skulle en som försöker fly komma i samma dilemma som soldaten på slagfältet som plötsligt upptäcker att han kämpar för en felaktig sak. Antingen fortsätter han att kämpa för att inte bli dödad av fienden, eller också drar han sig tillbaka och riskerar att bli dödad av sina egna kamrater som en förrädare.

Kamp för en bättre värld?

Förutsättningen för att frambringa en värld som verkligen är bättre är att man kan sätta upp en regering som verkligen är bättre. Det är sant att vissa grupper har mycket bestämda uppfattningar om vad som bör ersätta det system de önskar göra slut på. Andra har bara en vag föreställning, om de över huvud taget har någon alls. Men de hoppas åtminstone att deras terrorism skall dra allmänhetens uppmärksamhet till deras sak.

Men om en grupp misslyckas med att nå sina idealistiska mål eller vinna omfattande stöd för sin sak, kan detta leda till att man ger upp. Idealismen vacklar och lämnar ett vakuum som snabbt fylls av vrede och missräkning. Dessa känslor kan sedan komma till uttryck i våld. Somliga menar att detta är vad som hände den grupp om vilken japanska poliser och psykologer sade: ”Det som tycks vara viktigt för Röda arméns medlemmar i dessa dagar ... är helt enkelt själva våldet — de kämpar för våldets egen hemska skull.”

Den terrorism, som har plågat Italien under många år, har också kännetecknats av rent brutalt våld. Somliga påstår att instabiliteten i landets styrelse — i medeltal en ny regering var nionde månad sedan 1945 — har bidragit till en känsla av osäkerhet och av att samhället är på drift, och detta har gynnat uppkomsten av ”terroristverksamhet”.

Ingen mänsklig regering, vare sig i det förflutna eller i nutiden, har någonsin blivit betraktad av alla sina medborgare — ibland inte ens av en majoritet — såsom idealisk, fullständigt rättvis och helt tillfredsställande i varje detalj. Och det är just det slaget av regering som behövs för att världen verkligen skall bli bättre.

Vad frihetskämpar och terrorister än påstår och till och med allvarligt tror, så kämpar de i verkligheten inte för en bättre värld. Det bästa de möjligtvis kan åstadkomma är att ersätta en ofullkomlig regering med en annan lika ofullkomlig och kanske i det långa loppet lika otillfredsställande som dess föregångare.

Det finns emellertid människor som verkligen kämpar för en bättre värld och som gör det utan att tillgripa våld. Till och med före detta terrorister och frihetskämpar är med bland dem. I följande artikel berättar en ung tysk om denna förändring i kampmetoderna för en bättre värld.

[Ruta på sidan 4]

UPPSKAKANDE TERRORISTDÅD PÅ SENARE TID

Offren för terroristattacker fortsatte att öka under de två senaste åren. Bland dem är följande:

1980

39 dödade på spanska ambassaden i Guatemala under gisslandrama

Nicaraguas förre ledare, Somoza, mördad i Paraguay

13 dödade och 215 skadade vid en bombexplosion under oktoberfesten i München i Tyskland

84 dödade och 160 skadade i Bologna i Italien vid en bombexplosion i en järnvägsstation

4 dödade och 9 skadade i Paris vid en bombexplosion

18 skadade vid en bombexplosion i International Convention Center på Filippinerna

Den italienska anti-terroristchefen general Enrico Calvaligi mördad

1981

Den amerikanske språkforskaren Chester Bitterman kidnappad och dödad i Colombia

Förre ledamoten av Nordirlands parlament, sir Norman Stronge, dödad tillsammans med sin son

Diplomat från Pakistan dödad ombord på ett kapat plan

Förenta staternas president, Reagan, beskjuten och skadad

13 dödade och 177 sårade av granater vid katedral på Filippinerna

Ekonomiministern Heinz Karry i den tyska delstaten Hessen mördad

Påven Johannes Paulus II beskjuten och skadad i Rom

3 katolska nunnor dödade i El Salvador

74 medlemmar av Irans regeringsparti dödade vid bombexplosion i partiets högkvarter

Fransk ambassadör ihjälslagen i Libanon

Bombexplosion vid USA-bas i Tyskland skadade 20

20 dödade av bombexplosion i Beirut i Libanon

60 hölls som gisslan under 15 timmar på turkiska ambassaden i Paris

En annan bombexplosion i Beirut i Libanon dödade åtminstone 50 och skadade mer än 250

President Rajai och premiärminister Bahonan dödade i Iran vid en bombexplosion

Anwar Sadat i Egypten mördad

2 dödade och 99 skadade vid bombexplosion i synagoga i Belgien