Fallet ”QWERTY kontra DVORAK”
ALLA som kan skriva maskin bör veta vad ”QWERTY” är. Ordet kommer från de sex första bokstäverna från vänster i den översta bokstavsraden på standardskrivmaskinens tangentbord. Men vad de kanske inte vet är att den här uppställningen konstruerats för att uppnå ineffektivitet.
När Christopher Latham Sholes och hans medarbetare år 1873 utvecklade den första skrivmaskinen som gick att sälja, hade de från början ordnat alla bokstäverna alfabetiskt i fyra tangentrader. Men när man i snabb följd slog ned tangenter som låg intill varandra, så fastnade de i varandra. För att övervinna detta problem arbetade Sholes om tangentordningen och satte de mest använda bokstäverna och kombinationerna så långt ifrån varandra som möjligt för att därigenom sänka takten hos maskinskrivaren. Resultatet blev ”QWERTY”-tangentbordet.
Sedan dess har praktiskt taget allt på en skrivmaskin utom tangentbordet konstruerats om för att uppnå större effektivitet. Över hela världen använder sig 50 millioner människor av den här 109-åriga konstruktionen, antingen omedvetna om eller likgiltiga för ett långt överlägsnare system som har funnits i närmare 50 år — Dvorak-tangentbordet.
Det här systemet, som efter 20 års forskning utvecklades av August Dvorak, placerar nio av de 10 mest använda bokstäverna i mitten eller på ”hemmaraden” på tangentbordet, så att över 3.000 engelska ord kan skrivas utan att man behöver sträcka på fingrarna; på ”QWERTY”-maskinen kan man däremot bara skriva 50 ord på hemmaraden. Fingrarnas arbetsbörda omfördelas också, så att en maskinskrivares fingrar en normal arbetsdag vid Dvorak-tangentbordet rör sig omkring 1,6 kilometer, jämfört med 19—32 kilometer på standardtangentbordet.
Under andra världskriget omskolade Dvorak 14 maskinskrivare vid amerikanska flottan för att bevisa sitt systems överlägsenhet. På bara en månad utförde de 74 procent mer arbete och skrev 68 procent korrektare. Enligt en annan entusiast för Dvoraksystemet har det ”praktiskt taget visat sig 100-procentigt framgångsrikt i fråga om att lära någon skriva 60 ord i minuten under ungefär samma träningstid som skulle ha medfört 30 ord i minuten på en gammal qwerty”.
Men detta gör ändå inget större intryck på den stora allmänheten. Det är inte många som är villiga att lämna sin gamla, invanda ställning. Fastän de flesta tillverkare erbjuder skrivmaskiner med det nya tangentbordet, så rapporterar Royal att man säljer ”färre än 25 maskiner om året”. Några hoppas att tillkomsten av datorordbehandlingstekniken, som kännetecknas av hög hastighet, kommer att påskynda slutet för det hundra år gamla ”QWERTY”-systemet. Men detta återstår att se.
Fallet ”QWERTY kontra DVORAK” verkar att ha blivit ännu ett av de offer för tid och omständigheter som har hamnat vid sidan av vägen.
[Bild på sidan 19]
QWERTY
PRODUKTION
DVORAK