”För att vi inte må glömma ...”
I tidskriften Manchester Guardian Weekly för 14 mars 1982 kunde man läsa följande bland breven till redaktören på sidan 2 under titeln ”Omänsklig behandling av vapenvägrare”:
”Jag fann det mycket intressant att läsa artikeln av Harry Whewell ’... Inte heller åren fördömer’ (21 februari). I den nämner han planer på att göra om cellerna i Richmond Castle i Yorkshire i England till ett bestående minne över vapenvägrarna från första världskriget.
Den behandling han beskriver av dessa oförskräckta män påminner mig om det som min vän Frank Platt fick utstå. Han dog i Mill Hill i London år 1974. Han var en av dem som transporterades till Frankrike och sedan underkastades den hemskaste tortyr i ett försök att få honom att ta till vapen mot sin medmänniska och mot sina medkristna.
Han blev underkastad straffexercis som krävde att han med utsträckt arm skulle bära en vikt på omkring 15 kilo och gång på gång sätta ner den och ta upp den igen. Han föll slutligen utmattad till marken. Detta fick han utstå efter att i tre månader ha levt på bara bröd och vatten. Han blev dömd till ytterligare 18 dagars straffexercis för att han kollapsade.
När detta var slut, blev han våldsamt slagen i ansiktet åtskilliga gånger, och sedan blev hans skuldror, händer och fötter fastbundna dag efter dag vid en bjälke i ett mycket litet förrådsrum från klockan 8 på morgonen till klockan 20 på kvällen med en timmes avbrott för att han skulle äta kallt ris och vatten. Därifrån blev han överförd till straffanstalten i Le Havre, där somliga fångar till och med misshandlades till döds. Lyckligtvis överlevde Frank denna erfarenhet och bevarade sin ostrafflighet.
När jag ställdes inför samma samvetsfråga år 1950, hade det skett stora förändringar. Jag dömdes till sex månaders fängelse. Men alldeles som er skribent helt riktigt framhåller är många andra länder långt efter när det gäller att förstå denna fråga som har med samvetet att göra. Den är en internationell företeelse för dem som sår ut frid och kärlek. Låt oss inte glömma att det också fanns tusentals tyska vapenvägrare, många av dem var Jehovas vittnen liksom Frank Platt, vilka tillbringade mer än ett årtionde i koncentrationsläger. Många av dem drog också sin sista suck på dessa illa beryktade platser. Men det var dessa vapenvägrare som avgick med seger.
Eric Beveridge, 25 Columbia Heights, Brooklyn, N. Y. 11201.”