Kyrkor stängs i Italien

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Italien

”STÄNGT: hänvändelse göres till församlingsprästen”. Så löd rubriken till en artikel i den katolska tidskriften Gesù (Jesus). Den behandlade det ökande antalet stängda kyrkor i Italien och den oro kyrkans ledande män känner över detta fenomen som breder ut sig.

Det finns inte tillgång till någon exakt statistik över antalet kyrkor som stängts under de senaste åren. Man anser emellertid allmänt att det rör sig om hundratals, medan många andra hotas av nedläggning.

Bland de nedlagda kyrkorna finns åtskilliga stora katedraler. Dessa byggdes ursprungligen för att betjäna hundratals, eller till och med tusentals tillbedjare. Tidskriften Gesù förklarar att ”katedralen i Turin är nu uteslutande en attraktion för utländska besökare”, som samlas i stora skaror för att se ”svepningen i Turin”. ”Milanokatedralens överlevnad” är beroende av inkomster från andra aktiviteter för att utgifterna skall kunna bestridas, och ändå är den en av världens mest berömda katedraler.

Hur är det då med andra platser för tillbedjan? ”För många kyrkor, däribland åtskilliga verkliga kulturminnesmärken, har det varit omöjligt att finna någon lösning. De har måst stängas som platser för tillbedjan och används nu, i bästa fall, för andra ändamål”, heter det i tidskriften Gesù.

Man finner nedlagda kyrkor i städer, på landsbygden och i bergsbyarna. Ett typiskt exempel är Rogliano i provinsen Cosenza, en stad med cirka 7.000 invånare. Under de tio senaste åren har tre av Roglianos åtta kyrkor samt ett kloster slagit igen eller används nu för andra ändamål. En kyrka, Sant’ Ippolyto, är nu en bilreparationsverkstad. En annan kyrka, Nostra Signora di Costantinopoli, gjordes för några år sedan om till en lada. Av de fem återstående kyrkorna används San Giorgio endast sporadiskt. Och det finns bara två ordinarie församlingspräster i Rogliano. De stora byggnader som tidigare utgjorde klostret inrymmer nu affärer och kommunalkontor.

I Rom och andra stora städer har många kyrkor och kloster antingen lagts ner eller förvandlats till hotell, lagerlokaler, pizzerior, sporthallar, sjukhus eller museer. I andra fall har de haft skylten ”Stängt för reparation” hängande på dörren i åratal; men något reparationsarbete har aldrig satts i gång.

Nedgång i antalet prästseminarier

Enligt officiella statistiska uppgifter har antalet prästseminarier minskat från 375 stycken år 1970 till 259 år 1979 — en minskning med 116 seminarier på mindre än tio år. Många andra utnyttjas bara till en viss del.

Beträffande detta skriver Venedigtidningen Il Gazzettino: ”De goda åren, då nya aspiranter anlände till våra seminarier i ständigt ökande antal, är nu ett minne blott. ... Dessa enorma, halvtomma byggnader är de mest påtagliga och sorgliga resterna av så många krossade illusioner.”

De helgedomar som innehåller särskilt vördade religiösa bilder klarar sig inte stort bättre. ”Åtminstone 300 av de 1.500 byggnader av detta slag som finns i Italien” är nu stängda, heter det i tidskriften Gesù.

Nedgång i antalet kyrkobesökare

I Italien har det under de senaste åren talats mycket om en ”religiös väckelse” bland unga människor. De katolska ledarna har emellertid blivit besvikna över resultatet av en undersökning som gjorts av en grupp katolska forskare bland 5.000 unga människor i åldern 18 till 25 år.

I tidningen Corriere della Sera publicerades en intervju med Giancarlo Milanesi, den katolske präst som var ansvarig för undersökningen. ”Framför allt”, sade han, ”visar denna undersökning att den ökande sekularisering som i åratal har pågått bland den yngre generationen på intet sätt slagit av på takten, som man kanske skulle ha trott på grund av de ofta framförda teorierna om en så kallad ’återgång till andliga värden’ eller en ’religiös väckelse’. Tvärtom — det har inte skett någon återgång till andliga värden; det är en myt. ... I själva verket är det bara 9,1 procent av de unga människor som är ’anslutna’ (det vill säga medlemmar av antingen katolska eller icke-religiösa klubbar och sammanslutningar) och endast 0,4 procent av de ’icke anslutna’ ... som medger att de känner ett ’andligt behov’.”

Varför fortsätter denna ”ökande sekularisering” bland unga människor? Varför känner de inget behov av att fördjupa sig andligen? Varför överger de kyrkorna? Settimana, en tidskrift för präster, medger: ”Våra högtider är tämligen opersonliga tillställningar, och trots att vi ofta använder ordet ’gemenskap’ kan en person få ett varmare välkomnande i en frukt- och grönsaksaffär än han får i kyrkan.” Den tillägger: ”Församlingen bombarderas med strödda citat från evangelierna och predikningar som antingen förvränger Skriften eller inte har något med den att göra över huvud taget.”

Minskning av antalet präster

En ytterligare orsak till de många stängda kyrkorna i Italien är bristen på präster. Denna brist är resultatet av den så kallade ”yrkeskrisen”.

Beträffande detta tillstod den månatliga prästtidningen Vita Pastorale: ”Under sin tvåtusenåriga historia har kyrkan upplevt många olika kriser, både inifrån och utifrån. Vi har övervunnit dessa svårigheter till priset av splittring och problem, av vilka vi kan känna verkningarna än i dag. En liknande brist på sökande till prästyrket, vilken i sin tur orsakats av och lett till andra lika ödesdigra krissituationer, har emellertid aldrig tidigare skådats. Många människor undrar med rätta hur kyrkan kommer att se ut om tio år, då medlemmarna av prästerskapet och de religiösa ordnarna kommer att vara äldre och hälften så många till antalet.”

I grannlandet Frankrike har en grupp lekmän fått ansvara för vissa tjänster, då en församling ställts utan präst och mässan inte kunnat hållas. Enligt tidskriften Settimana funderar nu kyrkan i Italien på ett liknande initiativ. Man är emellertid medveten om de problem som är förbundna med att genomföra ett sådant förslag ”med tanke på den allmänna bristen på engagemang för prästerliga uppgifter”. Med andra ord: kyrkomedlemmarna saknar intresse för att ta del i prästerliga angelägenheter.

Tidskriften Gazzetta del Sud meddelar att inom stiftet Reggio i Kalabrien är ”redan 15 församlingar utan präst”. I Turins stift finns det 12 församlingar som ”snart kommer att bli utan präst”, enligt La Stampa. Somliga av dessa kyrkor öppnar sina dörrar endast en gång om året för att fira någon speciell katolsk högtid.

Andra orsaker

Förutom alla dessa orsaker har kyrkans ledande män framfört andra skäl till att så många kyrkor stängts. Ett är avfolkningen av bergsbyar och historiska platser.

Ett annat hot mot många kyrkors existens är bristen på penningmedel och ökade utgifter för underhåll av kyrkobyggnaderna, som ofta är enormt stora. ”Hur kan sådana kyrkor, som ligger mitt i en storstad och är omgivna av kontorshus och endast besökta av ett litet antal tillbedjare, alls överleva? Vilka inkomster kan de rimligtvis ha?” frågar tidskriften Gesù. Den tillägger sedan: ”Vi måste acceptera att många kyrkors öde är att stängas och inte längre användas för tillbedjan.”

Den växande bristen på intresse för andliga värden, minskningen av antalet präster, avfolkningen av vissa områden och ökade utgifter är alltså några av de främsta skälen till att kyrkor stängs. Allt detta vittnar om den allvarliga kris som drabbat den katolska kyrkan i Italien, liksom på andra håll.

En markant kontrast

Vid betraktande av de många olika religioner som utövas i Italien har många lagt märke till kontrasten mellan den religiösa krisen i allmänhet och den växande framgång som en viss grupp kristna åtnjuter. I en artikel med rubriken ”Varför har Jehovas vittnen sådan framgång?” erkände Corriere della Sera att denna grupp blivit ”den mest framträdande bland de icke-katolska religionerna i Italien” och talade om ”skälen till att så många unga människor ansluter sig till rörelsen”.

Skulle du själv vilja ta reda på orsakerna till denna kontrast? Vi inbjuder dig att göra detta genom att skriva till utgivarna av Vakna! för att få ytterligare information.