Jag var allergisk mot kemiska gifter
”Jag har alltid varit känslig för bekämpningsmedel, kosmetika och lukten av målarfärg, vilket har gjort att jag har fått utslag och huvudvärk. Inget att oroa sig för — trodde jag. Jag insåg inte alls vad det kunde leda till.” Så började Millie sin berättelse.
Hon fortsatte:
”USCH, dessa flugor!” Så jag hängde upp några remsor med insektsmedel. Snart syntes inte en fluga. Jag tänkte: ”Vad fantastiskt det är med modern teknologi!” Men det var en vändpunkt för min hälsa.
Jag började få hjärtklappning, extrem muskelsvaghet och gråtattacker, och jag började kräkas. Vad var det för fel? Jag var lyckligt gift och tyckte om livet. Sedan flyttade vi. I vår nya lägenhet fanns det massor av kackerlackor, så vi sprejade den.
Plötsligt fick jag svårt att andas. Min man, Jerry, störtade i väg med mig till sjukhuset. Sedan vi hade kommit hem hamnade jag i en depression, blev förvirrad och kunde knappast tala. Inom kort var jag tillbaka på sjukhuset, där läkaren sade till Jerry: ”Din hustru har en mental rubbning — schizofreni.” Men när vi flyttade till ett äldre hus lättade symptomen.
Sedan kom myrorna. Insektsbekämpare sprejade huset med ett insektsmedel. Depressionen, illamåendet och gråtattackerna kom tillbaka. Jag kräktes varje halvtimme i 18 timmar. Jag hade diarré. Hela kroppen värkte. I desperation åkte vi till ett mentalsjukhus.
Blodprover på sjukhuset visade att jag hade underskott på vita blodkroppar, vilket möjligen tydde på en brist i immunförsvaret. Men ändå satte jag inte det i samband med mina problem. Sedan sade psykiatrikern efter en undersökning: ”Du är verkligen inte schizofren. Du har bättre mental hälsa än de flesta människor på gatan.” På sjukhuset blev jag bättre. Sedan åkte jag hem. Men så fort jag kom hem började jag se otydligt, och alla de andra symptomen kom tillbaka!
”Varje gång jag tar henne till sjukhuset blir hon bättre, men hon blir sämre när hon kommer hem igen”, berättade Jerry för läkaren med tårar i ögonen. ”Hon har inte varit sig lik sedan vi lät bespruta huset mot myror.”
”Där har vi det, där har vi det!” utropade läkaren. ”Låt henne komma bort från det huset ett tag, så vet vi sedan säkert.”
I tre dagar sov jag i en husvagn, och symptomen lättade. Jag betvivlade fortfarande att problemet var i huset, så jag flyttade hem igen. Omedelbart snördes strupen ihop, och tungan svullnade upp. Nu visste jag! Jag var allergisk mot kemiska gifter i huset. Med tiden började jag reagera mot parfym, hushållskemikalier, hårfärgningsmedel, kosmetika, bensinångor, bilavgaser — till och med mot syntetiska kläder!
Millie led av vad som har kallats 1900-talssyndromet. Det är sant att hennes fall hörde till de extrema. De reaktioner de flesta människor får mot föroreningar är nysningar, klåda eller svidande ögon. Men är det växande antalet fall som liknar hennes världen utöver en varningssignal för ökande miljöförstöring? Håller människan verkligen på att ”fördärva jorden”, som det förutsades för många hundra år sedan i bibeln? — Uppenbarelseboken 11:18.