Ta och ge

Fåglar, gräshoppor och andra insekter kanske i själva verket gör en god gärning, när de äter av grödan på åkrarna. Detta tycks vara ännu ett av de många symbiotiska förhållandena i världen omkring oss.

Nyckeln till denna ömtåliga balans är ett hormon som finns i saliven hos många fåglar, insekter och däggdjur, även hos människan. Det kallas EGF (förkortning av den engelska termen ”epidermal growth factor”) och stimulerar cellens tillväxt och produktionen av protein och DNA. Det befrämjar också sårläkning. Så varje gång en fågel pickar på en majskolv, ger den själv ett litet bidrag till plantan genom de små mängder av EGF den lämnar efter sig.

Zoologen dr Melvin Dyer har experimenterat med EGF i omkring tio år. Han lade märke till att mognande majskolvar som fick en injektion av detta hormon blev större och producerade mer protein än de som inte blivit injicerade. Problemet är emellertid att veta exakt hur mycket av detta hormon man skall injicera. ”För lite EGF har ingen som helst verkan, och för mycket kan rentav hämma plantans tillväxt”, säger han. Den rätta dosen visar sig vara 1,5 mikrogram (1,5 milliondels gram) — just den mängd som en gräshoppa lämnar efter sig varje gång den kalasar på en majskolv.

Hur kan detta komma sig? En direkt skapelse är den enda tillfredsställande förklaringen.