När det råder balans i naturen
Marion Island, en vindpinad fläck i sydvästra Indiska oceanen, har länge varit en häckningsplats för sjöfåglar. Till dessa hör albatrosser, pingviner och stormfåglar. Eftersom det inte fanns några rovdjur där, kände fåglarna sig säkra.
Med tiden sattes en permanent väderstation upp på ön, och de människor som var stationerade där började besväras av möss. För att råda bot på det problemet tog man år 1949 dit fem katter. Men de pälsklädda invandrarna struntade i mössen och gav sig på ett lättare byte — de hundratusentals fåglarna.
År 1975 hade kattstammen vuxit till omkring 2.100 och ökade med en takt av 23 procent om året — ett verkligt hot mot öns fjäderklädda invånare! De typer av fåglar som finns här börjar fortplanta sig vid fyra eller fem års ålder och lägger bara ett eller två ägg åt gången. Men katterna? De börjar föröka sig innan de är ett år gamla och kan få ända upp till tio kattungar varje år!
Man började förlora kontrollen över situationen. Man vädjade därför om hjälp hos Mammal Research Institute vid universitetet i Pretoria i Sydafrika. Detta ledde till ett forskningsprogram som sträckte sig över två och ett halvt år. Men vid slutet av denna period uppgick antalet katter till omkring 4.000, och de dödade omkring en halv million fåglar om året!
Forskarna kom då med något som de sade var ett kraftigt verkande, kattspecifikt virus, som de trodde skulle vara ofarligt för fåglar och sälar. I mitten av år 1983 var antalet katter nere i omkring 350 och minskade fortfarande. (Bilagan till den sydafrikanska tidningen Financial Mail för 29 juli 1983) Den publicerade rapporten förklarar att denna historia ”illustrerar det dåraktiga i människans tanklösa ingripande i balansen i naturen”.
Den mänskliga visheten verkar ibland som en bumerang, och de bästa planer slår fel. Men sanna kristna ser fram emot den dag, som nu är nära, då hela skapelsen kommer att vara i fullkomlig balans och paradisiska förhållanden kommer att råda över hela jorden. Med himmelsk ledning och välsignelse kommer människan då att äga den vishet som krävs för att fullborda det ursprungliga, gudagivna uppdraget att ”råda över fiskarna i havet och himmelens flygande varelser och ... varje djur som rör sig på jorden”. — 1 Moseboken 1:26, NW; Lukas 23:43.