Från våra läsare

Mongolism

Jag har läst Vakna! i mer än 25 år, men det här var första gången jag läste en artikel som handlade om en situation så lik min egen. Jag är mor till en 22-årig son, som lider av mongolism. Jag läste artikeln om Valérie i er franska upplaga gång på gång. (På svenska 8 maj 1984) Det har hjälpt mig att komma över känslorna av skuld, skam och misslyckande, som har ansatt mig i mer än 22 år. Valéries föräldrar gav uttryck åt sina känslor ganska öppet, och deras frimodighet fick mig till att ta saker och ting i övervägande för att se vad jag kan göra i positivt avseende för min son, som befinner sig på en institution. Tack skall ni ha för denna oväntade hjälp! Nu befinner jag mig på rätt väg!

Namnet ej angivet, Frankrike

Homosexualitet

I min tidiga ungdom önskade jag alltid vara kvinna och blev som följd därav homosexuell. De kyrkosamfund jag besökte uppmuntrade mig att ikläda mig den roll jag önskade. Så jag stack hål i öronen, började ta in hormoner, för att mina bröst skulle bli större, och började använda kvinnokläder. Min syster, ett av Jehovas vittnen, visade mig bibeltexter som fördömer homosexuella sedvänjor, men jag svarade bara att jag inte trodde på bibeln. Hon gav mig några lösnummer att läsa, bland annat ett nummer av Vakna! som innehöll berättelsen om en man som befann sig i en liknande situation. (22 november 1980) Och han kunde avstå från homosexuella sedvänjor. Jag tog detta till hjärtat, började undersöka bibeln och lärde känna bönens makt. Med tiden samtyckte jag till ett bibelstudium i mitt hem och kunde upphöra med mina homosexuella sedvänjor, och nu är jag en åt Jehova överlämnad tjänare. Det var tack vare Vakna! och all annan hjälp som jag fick.

J. R., Brasilien

Att flytta hemifrån

Tack så mycket för artikeln ”Ungdomar frågar: Hur kan jag någonsin bli vuxen om jag inte flyttar hemifrån?” (8 januari 1985) Jag ber att alla unga skall läsa och tillämpa den artikeln. Jag flyttade hemifrån för att växa upp, och närhelst jag tänker på det beklagar jag det. Jag kan inte låta bli att tänka på hur mycket lättare det skulle ha varit att växa upp med hjälp av människor som verkligen älskade mig och brydde sig om min framtid. Mitt råd till unga människor är att de bör stanna hemma och lära sig så mycket som möjligt. När tiden sedan kommer och de har nått verkligt mogen ålder, kommer det att bli mycket lättare och lyckligare för dem att leva på egen hand.

A. H., Nevada, USA

Upprätthålla kontakten

Vi som verkar som missionärer långt hemifrån uppskattar alldeles särskilt artikeln ”Upprätthåller du kontakten?” (22 mars 1985) Att få brev från ens kära och vänner är en verklig glädje. Det är så uppmuntrande att veta att någon kommer ihåg en. Om man kunde se det strålande ansiktet hos en kär anförvant, som bor någonstans långt borta och som just har fått nyheter från hemmet, är jag säker på att flera av oss skulle ta sig tid till att skriva. Mycken tack för denna välskrivna, tankeväckande artikel.

M. och C. S., Senegal