Ungdomar frågar:

Hur kan jag få mina föräldrar att ge mig större frihet?

JIM ler när han talar om sin yngre bror Ron. ”Det är bara elva månaders åldersskillnad mellan oss”, säger han, ”men våra föräldrar behandlade oss så olika. De gav mig stor frihet. Även när jag var liten lät de mig ta med mig mina bröder på bio. När jag blev äldre fick jag använda familjens bil. Ett år lät de mig till och med ta med en av mina yngre bröder på en resa till New York för att vara med vid en religiös sammankomst.”

”Men det var annorlunda med Ron”, fortsätter Jim. ”Han fick inte alls så stor frihet. Pappa brydde sig inte ens om att lära honom att köra bil, när han kom upp i den åldern. Och när han tyckte att han var tillräckligt gammal för att börja stämma träff, fick han inte för våra föräldrar.”

När unga människor växer upp, önskar de naturligtvis få större frihet, fler vuxenprivilegier. Likväl finner ungdomar ofta att de stöter på en vägg av motstånd från sina föräldrar. Är sådana föräldrar överbeskyddande, eller favoriserar de kanske vissa av barnen? Inte nödvändigtvis. Jim förklarar: ”Ron hade en tendens att vara oansvarig. Han var oföretagsam. Han underlät ofta att utföra de uppgifter han fick. Och medan jag aldrig sade emot mina föräldrar, lät Ron dem minsann veta när han var av en annan mening. Detta slog alltid tillbaka mot honom själv.” Men varför fick då Jim så stor frihet?

”Åt var och en som har skall det ges mera”

Jesus talade en gång om en rik man som anförtrodde var och en av sina slavar en summa pengar. Två av dem investerade genast pengarna så att de gav vinst. Men en av slavarna ”gick bort och grävde en grop i jorden och gömde sin herres silverpengar”. När deras herre återvände från en resa, belönade han de flitiga slavarna med större privilegier. Och den late slaven? Hans herre befallde att pengarna skulle tas ifrån honom och sade: ”Ty åt var och en som har skall det ges mera, och han skall ha överflöd; men vad den beträffar som inte har, också vad han har skall tas ifrån honom.” — Matteus 25:14—29.

Jesu liknelse innehåller en praktisk lärdom: Vill du ha större frihet och ansvar? Visa dig då vara ansvarskännande. ”Men hur kan jag göra det om mina föräldrar inte låter mig göra någonting?” kanske någon klagar.

Detta kan tyckas vara ett verkligt problem. I forna tider, när de flesta familjer var jordbrukare, hade ungdomar många tillfällen att visa vad de gick för genom att arbeta hårt och bidra till familjens välfärd. Men i många länder arbetar nu de flesta män på kontor och fabriker och inte på lantgårdar. Och ungdomar har helt enkelt mindre att göra. Men möjligheter för dig att visa din mognad finns fortfarande!

För det första: vilka uppgifter dina föräldrar än ger dig, bör du ta dem på allvar. Uppför dig inte som den unge mannen i en av Jesu liknelser som blev tillsagd av sin far: ”Son, gå och arbeta i vingården i dag” och som sade: ”’Jag skall gå, herre’, men han gick inte ut.” (Matteus 21:28, 29) Bevisa för dina föräldrar att om de ber dig göra något, hur obetydligt det än är, så är det så gott som utfört redan.

Det var därför att Jim gjorde detta som han fick åtnjuta så stor frihet som ung. ”Jag visade mina föräldrar att jag kunde ta ansvar”, berättar han. ”Redan när jag var barn brukade de låta mig gå till banken, betala våra räkningar och gå till snabbköpet och handla. Och när mamma blev tvungen att skaffa sig ett arbete, lagade jag till och med familjens måltider.” Men var längtan efter frihet den enda anledningen till att Jim ansträngde sig på detta sätt? Han säger: ”Min belöning var att jag gladde mina föräldrar. Om jag kunde lätta en smula på deras börda genom att till exempel laga ett mål mat, gjorde det mig verkligen glad.”

Ta själv initiativet

Men om det nu är så att dina föräldrar helt enkelt inte gett dig några sådana uppgifter? Ta då själv initiativet. I Jesu liknelse gav slavarnas herre inga detaljerade instruktioner om vad de skulle göra med pengarna. De använde sin kunnighet och sina förmågor. Du kan göra detsamma.

Tidskriften Seventeen ger till exempel följande råd: ”Erbjud dig att laga en måltid åt familjen, och säg till dina föräldrar att du vill göra allting: planera måltiden, skriva inköpslistan, räkna ut vad det kostar, gå och handla, laga maten och göra i ordning efteråt.” Om matlagning inte är din starka sida, kan du se dig omkring och finna något annat som behöver skötas om. Du behöver inte en uttrycklig befallning från dina föräldrar för att ingripa när det finns disk som behöver diskas, golv som behöver dammsugas eller rum som behöver städas.

Boken Adolescence (Ungdomstiden) framhåller vidare: ”Förståndiga föräldrar ... förväntar av sina ungdomar ... att de skall skaffa sig de teoretiska, yrkesmässiga och sociala kunskaper som krävs för att de skall bli mer oberoende av sina familjer.” Dina betyg är ett mått på dina ”teoretiska kunskaper”. Avspeglar de verkligen dina förmågor? Om du gör dåligt ifrån dig i skolan, bör du inte bli förvånad om dina föräldrar gör inskränkningar i din frihet.

Och hur är det med dina ”yrkesmässiga kunskaper”? Många ungdomar är ivriga att visa att de kan arbeta genom att skaffa sig ett deltidsarbete under sommarlovet eller på helgerna. Men att tjäna pengar är bara en del av bilden. Har du visat att du är kapabel att spara och sköta dessa pengar? Har du till exempel skaffat dig ett sparkonto? Och om du tjänar egna pengar, har du då erbjudit dig att betala en viss summa för mat och husrum? (Ta reda på vad det kostar att hyra ett rum på den plats där du bor — du kanske blir förvånad!) Du kanske har mindre pengar i plånboken om du gör så, men när dina föräldrar ser att du kan handskas med pengar på ett moget sätt, kommer de utan tvivel att vara mer benägna att ge dig större frihet.

Lossa på banden

Somliga ungdomar säger emellertid att de faktiskt gör sådant och ändå finner sig kringgärdade av restriktioner. Tidskriften Seventeen citerar emellertid följande uttalande av dr Michael Solomon: ”Somliga tonåringar undrar varför deras föräldrar utövar sådan kontroll över dem. Men samma tonåringar fortsätter att fråga sina föräldrar om allting ... till och med om hur de skall klä sig.”

Naturligtvis skall du inte skjuta dina föräldrar ifrån dig eller förakta deras råd. Bibeln uppmuntrar oss att lyssna till våra föräldrar även när vi blivit vuxna. (Ordspråksboken 23:22) Föräldrarna bör vara våra ”förtroliga vänner”, en källa som vi kan hämta råd och vägledning från. (Jämför Jeremia 3:4.) Som en gift man sade: ”Min hustrus föräldrar lever fortfarande, och fastän vi nu börjar närma oss femtioårsåldern, ger de oss fortfarande råd emellanåt. Vi lyssnar till deras råd och följer dem ofta (men inte alltid).”

Ibland är det således tillbörligt att du ger ”ditt hjärta” åt dina föräldrar och anförtror dig åt dem. (Ordspråksboken 23:26) Detta gäller i synnerhet när ett allvarligt problem uppstår. Detta innebär emellertid inte att du måste rådfråga dem för varje litet beslut du fattar. Författaren Shirley Gould gav en gång föräldrar följande varning: ”Genom att göra den unge beroende av dig ... ger du barnet ett handikapp, lika säkert som om du skulle bryta dess armar och ben.” Du vill säkert inte bli känslomässigt handikappad, utan önskar i stället utveckla vad en författare kallar ens ”egna inre reserver av aktning och självförtroende”. Det är bara genom att använda det bibeln kallar dina ”uppfattningsförmågor” som du kan vinna detta självförtroende. — Hebréerna 5:14.

I stället för att rusa i väg till dina föräldrar så snart du känner dig det minsta orolig bör du således först försöka lösa problemet på egen hand. I stället för att ”förhasta” dig, vara alltför impulsiv i olika frågor, bör du följa bibelns råd att ”akta på kunskap” först. (Jesaja 32:4, NW) Gör efterforskningar, i synnerhet om bibliska principer är inbegripna. När du övervägt problemet i lugn och ro, då kan du gå till dina föräldrar. Förklara situationen i stället för att alltid säga: ”Pappa, vad skall jag göra?” eller: ”Mamma, vad skulle du göra?” Låt dem få höra hur du har resonerat igenom problemet. När du har gjort det, kan du fråga vad de anser om saken.

Dina föräldrar ser nu att du inte resonerar som ett barn, utan som en vuxen. De kommer säkert att börja lossa på föräldramyndighetens band. Det är sant att du inte bör önska klippa av dessa band helt och hållet, för du kommer alltid att sätta värde på de råd du kan få från dina föräldrar. Men genom detta handlingssätt kommer du lättare att kunna övertyga dem om att du håller på att bli vuxen. Med vilket resultat? Dina föräldrar kommer att börja behandla dig som en vuxen.

[Bild på sidan 15]

Har du lärt dig att handskas med pengar?