Regeringar — varför nödvändiga?

VAR du än bor på denna jord har du något gemensamt med hela mänskligheten — du är underställd någon form av regering. Du kanske eller kanske inte är överens med den regeringens politik, men du håller troligen med om att någon form av regering är nödvändig.

Men varför? Varför har regeringar varit en väsentlig del av människans liv i tusentals år? Vilka olika styrelseformer finns det? Till vilken nytta är de för dig som individ — även om du kanske är av annan åsikt än de?

I synnerhet när människor för första gången beslöt sig för att bo i städer blev det nödvändigt med någon form av politiskt styre. Stadslivet måste regleras till allas bästa. Ordet ”politik” härleds i själva verket från det grekiska ordet för ”stad”, polis, och det besläktade adjektivet politikos, ”stads-” eller ”medborgar-”. Behovet av någon form av regering erkändes naturligtvis inom samhällen av äldre datum än de forntida grekiska stadsstaterna. För tusentals år sedan var sådana folk som sumererna, egyptierna, israeliterna och babylonierna organiserade under olika styrelseformer. — 2 Moseboken 18:13—27.

Det var emellertid i det forntida Grekland, ofta kallat demokratins vagga, som den politiska filosofin kom att uttryckas på det kanske klaraste sättet och nya idéer fördes fram. Filosofer, till exempel Platon och Aristoteles, debatterade fördelarna med de olika politiska systemen. Aristoteles’ uppfattning var att politik är läran om kollektiv lycka. Han ansåg att statens funktion är att organisera ett samhälle med största möjliga lycka för största antalet personer. Denna grundläggande tanke är i viss mån uppenbar inom de flesta styrelseformer, så till vida som de sörjer för viktiga anordningar till gagn för alla medborgare: vägar, utbildning, avloppsnät, polis och domstolar — för att bara nämna några få.

I tusentals år har människan experimenterat med snart sagt varje tänkbar form av styrelse och politisk filosofi — från monarkier (i våra dagar till största delen ersatta av republiker) till olika typer av demokratier (enligt definitionen: folkstyre) och en mängd oligarkier och diktaturer. (För en definition av dessa termer, se rutan på sidan 4.) Sedan 1917 har vi fått bevittna uppkomsten av sådana styrelseformer som kommunism, fascism och nationalsocialism (nazistpartiet i Tyskland).

”De rivaliserande ideologiernas tidevarv”

Erfarenheten visar att konsten att styra har satts på svåra prov under 1900-talet. Som professor Burns skriver i sin bok Ideas in Conflict: ”Med all sannolikhet kommer historiker i framtiden att se tillbaka på 1900-talet som ett av de mest kritiska århundradena i mänsklighetens historia. De kommer utan tvivel att tänka ut fyndiga sätt att karakterisera det, kanske kalla det Världskonflikternas tidevarv, Revolutionernas och kontrarevolutionernas tidevarv, De rivaliserande ideologiernas tidevarv eller helt enkelt Lidandets tidevarv.”

Men det måste erkännas att inget politiskt system har frambringat en regering som kunnat tillfredsställa varje medborgare. Är detta i sig självt ett bevis för att de politiska systemen har misslyckats? Inte nödvändigtvis. Många människor har så själviska eller trångsynta motiv att ingen annan livsåskådning än deras egen någonsin skulle tillfredsställa dem. Och den, i sin tur, kanske inte gillas av det stora flertalet. Hur kan vi då avgöra om det finns någon form av regering eller politisk filosofi som verkligen kan fylla mänsklighetens alla behov?

Jesus Kristus fastställde en regel som också kan tillämpas på de politiska systemen: ”Varje gott träd [frambringar] fin frukt, men varje ruttet träd frambringar värdelös frukt. ... Av deras frukter skall ni alltså verkligen känna igen dessa människor.” (Matteus 7:17—20) Låt oss tillämpa denna regel på de politiska systemen under vårt århundrade och se om vi kan komma fram till vilken styrelseform som skulle vara till största gagn för hela mänskligheten.

[Ruta på sidan 4]

Politik – dess olika former

Följande definitioner är hämtade från The American Heritage Dictionary of the English Language och Webster’s New Collegiate Dictionary (1981 års upplagor).

Anarki: Frånvaro av varje form av politisk myndighet; ett utopiskt samhälle bestående av individer som inte har något styre och som åtnjuter fullständig frihet.

Aristokrati: Styre utövat av adeln eller av en privilegierad minoritet eller överklass.

Autokrati: Styre utövat av en enda person med obegränsad makt; despotism.

Kapitalism: (Av ”kapital”, alla slag av materiella tillgångar) Ett ekonomiskt system som karakteriseras av fri konkurrens på handelsmarknaden, utan statlig kontroll, med ökad koncentration av privatägda och bolagsägda produktions- och distributionsmedel.

Kommunism: Ett socialt system karakteriserat av frånvaron av samhällsklasser och av kommunalt ägande av produktions- och existensmedel.

Demokrati: Folkstyre, utövat antingen direkt eller genom valda ombud.

Fascism: Ett styrelsesystem som förespråkar eller utövar diktatur, ofta genom ett samgående mellan de ledande inom stat och finans, i förening med en militant, nationalistisk ideologi.

Feodalism: Ett politiskt och ekonomiskt system baserat på jordegendomar som innehas av vasaller i utbyte mot tro, huldhet och tjänst ägnad åt en länsherre.

Monarki: Styre utövat av en monark eller suverän, till exempel en kung eller en kejsare.

Nazism: Nationalsocialism. Dess ledande principer är statligt kontrollerad ekonomi, rasistisk nationalism och territoriell expansion, förkroppsligade i Hitlers nationalsocialistiska parti i Tyskland (1933—1945).

Oligarki: Fåmannavälde, i synnerhet utövat av en liten grupp personer eller familjer.

Plutokrati: Styre utövat av de rika.

Republik: Ett styrelseskick där statschefen inte är monark utan i modern tid ofta president.

Socialism: Ett socialt system där producenterna både har politisk makt och kontroll över produktions- och distributionsmedlen. Enligt marxistisk-leninistisk teori är socialismen grundvalen för kommunismen och ett mellanstadium mellan kapitalism och kommunism.

Teokrati: Styre utövat av en gud som betraktas som den styrande makten eller av präster eller ämbetsmän som påstår sig ha gudomligt bemyndigande.

Totalitarism: a) Centraliserad kontroll utövad av en autokratisk myndighet; b) den politiska åskådningen att medborgarna bör vara fullständigt underkastade en enväldig statsmakt.