Ungdomar frågar:

En av mina föräldrar har gift om sig — Vad skall jag göra?

Huset var fullt med folk och smyckat för bröllop. Släktingarna utbytte gratulationer. Brudens två barn i ett tidigare äktenskap lekte och rusade hit och dit i trängseln. Men Shane, brudgummens 14-årige son, satt för sig själv.

”Den dag pappa gifte sig med Rita var den värsta dagen i mitt liv”, berättade Shane senare. ”Jag mådde illa. Pappa väntade sig att jag skulle hoppa av glädje, jag också, som alla andra. Men det gjorde jag inte. Jag var arg. Arg på pappa för att han svek mamma. Arg på mamma för att hon hade åkt till en skola för att studera juridik och lämnat oss ensamma. Arg på de två jobbiga ungarna, Ritas barn, som skulle komma och bo i vårt hus. ... Men mest av allt var jag arg på Rita. ... Jag hatade henne. Och eftersom jag inte trodde att det är rätt att hata, var jag arg på mig själv också.”

OM DU är medlem av en styvfamilj, känner du mycket väl till att det kan kännas svårt när en förälder gifter om sig. Linda Craven skriver i sin bok Stepfamilies—New Patterns in Harmony (Styvfamiljer — nya livsmönster i harmoni), efter att ha återgett ovanstående erfarenhet: ”Men också när alla i en ny styvfamilj vill att den skall vara lycklig, uppstår det problem som ingen hade väntat sig.” Men om man vet vilka känslor man kan vänta sig, varför man känner det på det viset och vad man skall göra för att ta itu med dem, leder det ofta till sist till en lycklig och stabil styvfamilj.

Smärtsamma känslor

Ett omgifte ger dödsstöten åt hoppet om att ens föräldrar någonsin skall flytta ihop igen. Det kan kännas mycket svårt. Man kan känna sig osäker, förrådd och svartsjuk. Och en del ungdomar känner sig osäkra när det gäller att bo tillsammans med ”främmande människor” av motsatt kön. I synnerhet för en tonåring som är inne i ”ungdomsblomstringen” kan denna nära kontakt upplevas som sexuellt upphetsande. — 1 Korintierna 7:36.

Ett omgifte kort efter en förälders död kan göra en ung människas känslor av sorg ännu svårare. ”Min mors död gjorde mig mycket bitter”, berättade 16-åriga Missy. ”Jag försökte utestänga människor som stod mig nära. ... Jag trodde att pappas fästmö höll på att ta mammas plats, så jag var mycket elak mot henne. Det förstörde nästan vår vänskap.”

Lojaliteten mot ens naturliga förälder kan göra att det känns värre ju mer man bryr sig om sin styvförälder. En kväll berättade till exempel 13-årige Aaron för sin styvmor att han, fastän de kom bra överens, ibland önskade att hon inte var gift med hans far. Hans styvmor sade att hon förstod, och de hade ett innerligt och uppriktigt samtal. När Aaron kysste henne godnatt sade han: ”Jag tycker om dig Veryl, även om jag ibland önskar att du vore död.” De skrattade båda åt motsägelsen. Men detta är en normal känslomässig konflikt som de flesta styvbarn får kämpa med. En undersökning av 103 ungdomar som gjordes 1983 och som publicerades i tidskriften Family Relations visade faktiskt att ”frågor om delad lojalitet” upplevdes som en större påfrestning än något annat problem.

”Jag kan nog splittra dem”

Om någon av dina föräldrar har gift om sig kanske du funderar på att försöka splittra den nya föreningen. Men kom ihåg att din naturliga förälder och styvförälder har avgett ett ömsesidigt löfte inför Gud. Jesus Kristus sade om äkta par: ”Så är de då inte längre två, utan ett kött. Därför: vad Gud har fogat samman, det må ingen människa skilja åt.” (Matteus 19:6) Även om du skulle lyckas splittra deras äktenskap, skulle det troligen inte leda till att dina föräldrar återförenades.

Att försöka skilja två människor åt som verkligen bryr sig om varandra och som är förenade i äktenskap kan bara leda till smärta för var och en, precis som 15-åriga Gerri upptäckte. ”Tidigare tyckte jag om ... [pappas] fru, men jag började tycka allt mindre om henne allteftersom tiden gick”, sade hon. En kväll hade Gerri ”ett stort bråk” med sin styvmor, som sedan krävde att hennes man valde mellan henne och hans dotter. Han hade då ett långt samtal med Gerri. ”Han sade att han älskade sin fru och inte ville förlora henne, men att han alltid skulle älska mig också, vad som än hände”, berättade Gerri. ”Jag visste vad det var han försökte säga — att jag var tvungen att flytta. Jag kände mig eländig och kunde inte säga någonting.”

Till slut blev det så att Gerri flyttade tillbaka till sin biologiska mor — som också hade gift om sig. Men nu hade hon bestämt sig för att komma överens med sin styvfar. I Ordspråksboken 11:29 ges varningen: ”Den som ger sin familj problem kommer bara att ärva vind.” (New International Version) En sådan person kan till slut bli utan ett tryggt hem, ja, det kan bli så att han inte äger något annat än vind. Ett barn kan visserligen betrakta styvföräldern som orsaken till problemen, men man måste se realistiskt på saker och ting.

Kärleken hjälper en att klara av situationen

Den på principer grundade kärlek som beskrivs i bibeln är mer än bara en känsla. Den är ett uttryck för osjälviskhet. I 1 Korintierna 13:4—8 berättar bibeln hur den här kärleken handlar.

— Kärleken ”söker inte sina egna intressen”. Eric hade svårt att vänja sig vid sin styvfar, men han gjorde ändå den ansträngning som behövdes. Han förklarade varför: ”Jag insåg att han gjorde en hel del för min mor.” Det är viktigt att ”söka den andres fördel i stället för sin egen”. (1 Korintierna 10:24) Skulle det kunna vara så att din naturliga mor, efter att ha varit ensam ett tag, vill förlita sig på en annan vuxen för att han skall hjälpa henne med tuktan och beslutsfattande?

Det är också viktigt att utveckla ”medkänsla” för sin styvförälder. (1 Petrus 3:8) Sharon, som nu är 27 år, tänker tillbaka på den tid då hennes mor gifte om sig. ”Jag visste att min styvfar kände sig utanför. Men jag började tänka att han också hade känslor. Han fanns alltid till hands när vi hade problem. Jag visste att han inte tyckte det var lätt att komma till en familj med fem barn, så jag försökte sätta mig in i hans situation. Han ville bli accepterad precis som vi.”

— ”Kärleken är inte svartsjuk.” Ofta vill inte ungdomar dela sin naturliga förälders kärlek med någon annan, som om det bara skulle finnas en begränsad mängd kärlek att dela på. Men kärleken kan utvidgas. ”Vårt hjärta har vidgat sig”, skrev aposteln Paulus. Somliga bland dem han skrev till hade tydligen blivit kyliga mot honom. Men Paulus skrev: ”Ni har inte trångt rum hos oss, men ni har trångt rum i er egen ömma tillgivenhet.” Paulus hade ”vidgat” sin kärlek till att omfatta dem alla. Det var de som behövde ge gensvar på denna tillgivenhet och ”vidga sig” i sin kärlek. — 2 Korintierna 6:11—13.

Din naturliga förälder kan utvidga sin kärlek till att omfatta en ny äkta man eller hustru men ändå bevara samma tillgivenhet för dig. Men är du villig att öppna ditt hjärta för en styvförälder? Sådan kärlek innebär inte att du är illojal mot din naturliga förälder som inte längre bor kvar där hemma. Din styvförälder kommer aldrig att ersätta honom eller henne. Din naturliga förälder kommer alltid att ha en särskild plats i ditt hjärta. Men när du vidgar ditt hjärta för att även med tillgivenhet omfatta din styvförälder, öppnar du vägen för ett rikt utbyte av kärlek. — 2 Korintierna 12:15.

— Kärleken ”bär sig inte oanständigt åt”. Enligt rapporter sker otillåtna sexuella handlingar inom en fjärdedel av alla styvfamiljer. Det innebär inte bara synd mot Gud, utan också förräderi mot familjens förtroende och tillgivenhet. (1 Korintierna 6:9, 10, 18) Det är mycket viktigt att ”döda” de sexuella känslorna. Davids mor gifte om sig när han var 15 år. Eftersom tre av hans fyra styvsystrar också var i tonåren sade han: ”Det var nödvändigt att i sinnet blockera de sexuella känslorna.” Du bör naturligtvis också noga ge akt på hur du klär dig och uppför dig hemma, så att det inte uppväcker sexuella begär hos andra. — Kolosserna 3:5.

— Kärleken ”håller modet uppe, vad som än händer. ... Den ger oss kraft att uthärda allting.” (Charles B. Williams’ engelska översättning) Ibland tycks man inte kunna bli av med de smärtsamma känslorna på något sätt. Marla medgav: ”Det kändes som om jag inte hade någon plats hemma. Jag sade till och med till mamma att jag önskade att jag inte hade blivit född. Men att rymma hemifrån löste inga problem. (Jag gjorde det ett par gånger.) Att vara upprorisk hjälpte inte. Det bästa är att hålla ut.” Med tiden blev hon och hennes styvfar goda vänner. Även om din förälder har dött, kommer du att finna att om du håller ut och kanske talar om dina känslor med en god vän som du kan lita på kommer smärtan att minska undan för undan.

Att visa kärlek grundad på principer är alltså det bästa sättet att klara av ett omgifte. Oavsett hur intensiva dina känslor blir, kom alltid ihåg: ”Kärleken tryter aldrig.” — 1 Korintierna 13:8.

[Bilder på sidan 12]

När en förälder gifter om sig kan detta skapa känslor av ilska, osäkerhet och svartsjuka

Kärleken hjälper dig att ta itu med känslor av svartsjuka