Vem har sagt att det var ett äpple?

Det hebreiska ordet tap·puʹach som vanligen översätts med ”äpple” förekommer flera gånger i bibeln, men det används inte för att beskriva ”kunskapens träd på gott och ont”. (1 Moseboken 2:9, 17; 3:6) Varifrån kommer då traditionen om att den förbjudna frukten var ett äpple?

Enligt boken Plants of the Bible av H. N. Moldenke härrör den idén ”utan tvivel från målare under medeltiden och renässansen som avbildade den så”. Om den berömda målningen ”Paradisets lustgård” av Peter Paul Rubens (1577—1640) som nu hänger i tavelgalleriet i Mauritshuis i Haag skrev Moldenke till exempel: ”Frukterna på Kunskapens träd på gott och ont, med ormen som slingrar sig i dess grenverk, tycks definitivt vara äpplen. Denna målning är troligen en av dem vi har att tacka för den nu allmänna missuppfattningen om att äpplet är en biblisk växt.”

Angående målningen ”Adam och Eva” (se ovan) av den tyske hovmålaren Lucas Cranach den äldre (1472—1553), på vilken äpplet finns avbildat, kommenterade Moldenke att renässansmålarna ”älskade att hålla på sin rätt att förlita sig på sin fantasi när de så önskade”. Andra konstnärer, som Tintoretto och Tizian, gjorde detsamma i sina målningar över samma tema.

Den förste som gav uttryck åt idén i skrift var troligen den berömde engelske poeten John Milton. I sin bok Det förlorade paradiset (som utgavs på engelska 1667) skrev Milton om hur Eva frestades av ormen:

”Tills jag en dag på strövtåg kom att se

ett träd i fjärran, härligt, underbart,

fyllt av klar frukt som sken i mogen färg,

i guld och rött. ...

Då, för att tillfredsställa mitt begär

att smaka dessa äpplen, lät jag strax

all tvekan fly; jag drevs av törst och hunger,

två starka övertalare, som väckts

vid sådan doft och ivrigt drevo på mig.”

En av de populäraste myterna hos kristenheten har alltså inte kommit från Guds ord, bibeln, utan från den livliga men vilseförda fantasin hos konstnärer och diktare. Vad var det för frukt? Bibeln talar inte om det. Det är nämligen inte frukten, utan människans olydnad, som är det viktiga. — Romarna 5:12.