Från våra läsare — gensvar till artikeln om sexuella övergrepp mot barn
NUMRET för 22 januari 1985 av moderupplagan på engelska av Vakna! (svenska 8 juni 1985) innehöll en tredelad serie med rubriken ”Sexuella övergrepp — Du kan skydda ditt barn”. I världen av i dag är detta obehagliga ämne ett som alla föräldrar måste vara medvetna om, och många av våra läsare skrev brev i vilka de gav uttryck åt sin tacksamhet för de upplysningar som lades fram. Vi vill låta er ta del av något av vad de skrev.
”Era förslag var mycket nyttiga”
Här följer ett utdrag ur ett brev från Förenta staterna: ”Tack så mycket för upplysningarna om sexuella övergrepp mot barn. Som barn blev både min syster och jag utsatta för sexuella övergrepp av en kusin. Båda har vi nu familjer och önskar göra allt vi kan för att skydda våra barn. Vi kommer sannerligen att tillämpa de sunda råd som fanns i denna artikel.”
Från Förenta staterna: ”Jag uppskattar verkligen er artikel ’Sexuella övergrepp mot barn — Du kan skydda ditt barn’. Era förslag var mycket nyttiga och enkla. Jag har ett par som jag skulle vilja låta er få del av: Det kan vara farligt om barnens namn står på tröjorna. Det är mycket troligare att de går i väg med en främling som vet vad de heter. När barnen är stygga hotar också föräldrarna dem ofta genom att säga: ’Polisen kommer att ta dig!’ Detta gör barnen rädda och kanske ovilliga att vända sig till polisen, om de någon gång behöver hjälp.”
Från Förenta staterna: ”Sedan jag på nytt läst numret av Vakna! om sexuella övergrepp mot barn, vill jag säga er att det är ett av de bästa jag någonsin läst. Jag skulle naturligtvis ha önskat att jag hade haft dessa upplysningar för flera år sedan, innan mina två vackra dotterdöttrar blev utsatta för ett så hemskt och obarmhärtigt sexuellt övergrepp. Men om det kan förhindra att en del andra barn får lida som de har fått göra, skulle jag bli glad.”
”Jag var ett offer”
Många brev bekräftar den hemska skada som sexuella övergrepp mot barn vållar. Här är till exempel ett brev från England: ”Tack för artiklarna nyligen angående sexuella övergrepp mot barn. Jag var ett offer för sådant sexuellt övergrepp och erfor liknande känslor som de som rapporteras i er artikel. Även nu, efter så många år, måste jag lägga band på mig själv, eftersom jag blir så känslomässigt påverkad när jag läser eller hör om att detta händer med barnen.”
Ett annat brev från England lyder: ”Jag var ett offer för incest under en tidsperiod som började när jag var omkring fem år. Det var min styvfar som förbröt sig mot mig. Vad jag upplevde i händerna på honom var så chockartat för mitt unga sinne att mycket av det låg gömt i mitt undermedvetna tills för bara några månader sedan. Sedan minnena väl utlösts, dök de upp som ett slags mardröm.
En del människor betraktar kanske er artikel som en alltför kraftig reaktion och skulle kanske känna det besvärande att tala med sina små om vad de skall göra, ifall någon, även en nära släkting, skulle röra vid deras könsdelar eller uppmana dem att se på eller röra vid deras. Jag har något att säga dessa människor: ’Råden i artikeln är utomordentliga.’”
”Vem skulle tro dig?”
En del brev kastar ljus över hur överträdarna går till väga. En läsare i England skriver: ”Som litet barn blev jag utsatt för sexuellt övergrepp från en äldre man, som jag hyste stor respekt för. Som er artikel drog fram var de sedlighetssårande smekningarna (vilket det inskränkte sig till) förklädda som lek och kittling. De gav mig oerhörda känslor av skuld och skam.”
En läsare från Förenta staterna påminner oss om att det inte bara är vuxna som ofredar barn. Hon skriver: ”Jag varnade mina barn för vuxna och kunde aldrig föreställa mig att det skulle bli en flicka på nio och ett halvt år som oanständigt skulle kela med min fyraåriga dotter.”
En annan läsare från England berättar för oss: ”Min fosterfar var domare. När han började ofreda mig, trodde jag därför inte att det var något orätt. Men när jag blev tolv år, visste jag att det var orätt men kunde inte tala om det för någon, eftersom han hade trummat i mig: ’Vem skulle tro dig? Och var inte otacksam. Se på allt som du har fått.’ I mina tidiga tonår missbrukade mina bröder och en farbror mig. När jag var 14 år, använde jag därför knark och trodde att det var det enda sätt på vilket jag kunde bli lycklig. Jag växte upp och levde i mycken promiskuitet, vilket var det enda sätt på vilket jag kunde ha råd med narkotika. Än en gång vill jag tacka er för artikeln. Nu kan jag förvissa mig om att min son aldrig skall behöva utstå den smärta jag fick utstå.”
En läsare i Förenta staterna skriver: ”Jag har just läst igenom artikeln i Vakna! för 22 januari 1985 om ’Sexuella övergrepp mot barn’. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna, eftersom jag också blev utsatt för sexuella övergrepp. Det hände när jag var fem år gammal. Den som utsatte mig för det var en man som min mor hade sällskap med. Medan min mor var borta och mina bröder var ute och lekte, tog sig denne man sexuella friheter med mig. Jag har försökt glömma, försökt utplåna det ur mitt sinne, försökt intala mig att det bara var en ond dröm, men det var inte en dröm. Det hände verkligen, och under alla dessa år (jag är nu 27 år gammal) har jag aldrig talat om det för någon. Tack för er artikel om sexuella övergrepp mot barn. Den gav mig mod att skriva detta brev.”
Detta är bara några få av de många brev vi fått, som visar problemets skrämmande omfattning. Vi lever i tider av verkligt förfall. (2 Timoteus 3:1, 3) Det har även inträffat fall som gällt kristna familjer och som församlingens äldste har måst ta itu med! Glöm aldrig att även om sexuella övergrepp mot barn vanligtvis är en synd som begås av vuxna, är det barnen som får bära bördan. Det är tragiskt att så många barn blir berövade sin barndom av vuxna som inte har någon självbehärskning. De känslomässiga sår som tillfogas dessa ungdomar kan bli bestående för hela livet!
[Ruta på sidan 27]
Påpassligt bruk av Vakna! i Oregon
När numret för 22 januari 1985 av Vakna! anlände till Oregon i USA, gick Joy, en Ordets förkunnare, ett av Jehovas vittnen, tillsammans med en vän för att visa artiklarna om sexuella övergrepp mot barn för polisassistenten på platsen, som hade ansvaret för de brottsförebyggande åtgärderna. Han talade om för dem att han just var på väg till högskolan där i samhället för att hålla ett seminarium angående sexuella övergrepp mot barn, så han tog ett exemplar av tidskriften med sig. Den kvällen kontaktade han Joy och sade att han önskade begagna tidskriften i seminariet. Joy berättade påpassligt för honom om det engelska numret för 22 april 1984 av Vakna!, som innehöll en serie artiklar angående försvunna barn. Polisassistenten beställde 200 exemplar av varje nummer för att skänka bort ett åt var och en som tog del i seminariet.
Senare ökade polisassistenten sin beställning till 250 exemplar av varje nummer, så att det skulle finnas några tillgängliga, som polisen där på platsen skulle kunna använda i samband med sitt program för hjälp och understöd. Han rekommenderade också Joy att kontakta Children’s Service Department där på platsen. Hon följde hans råd och kunde göra sitt erbjudande inför en grupp av 20 rådgivare under ett orienterande seminarium. Gruppen skaffade hennes återstående exemplar av båda numren av tidskrifterna.