Häpnadsväckande skapelser som prisar sin Skapare
VAD ÄR DET?
VAD DET ÄN ÄR, så ser det ut som om det var hämtat ur en lapplåda — näbb som en anka, svans som en bäver, kloaköppning som ett kräldjur, päls som en utter och simhud mellan tårna. Det lägger ägg som en fågel och ger sina ungar di som ett däggdjur. Det har sporrar på benen som en tupp, vilka kan avsöndra gift som gifttänderna på en huggorm. Det är stort som en kanin men äter som en häst: 1.200 daggmaskar, 50 kräftor, plus grodyngel, larver och skalbaggar — allt på en enda dag! Så underligt är detta djur att när dess skinn för första gången dök upp i London för två hundra år sedan, var det somliga människor som avfärdade det som ett falsarium. Men det är inget falsarium. Det lever i Australien. Det är ett näbbdjur.
Om du tror på en Skapare och Formgivare, då är saken enkel. Men om du tror på evolutionen, då får du problem. Evolutionisterna kan inte hjälpa dig. En auktoritet säger: ”Vi har inga säkra antydningar om vilka fossila reptiler som var deras förfäder. Vår kunskap om många av de tänkbara kandidaterna baserar sig till stor del endast på tänder.” Men tänder är inte till någon hjälp — näbbdjuret har inga tänder. ”Man har heller inte funnit några fossila spår efter deras förfäder. Vi har alltså ingenting som i praktiken kan sammanlänka näbbdjuret med någon grupp fossila kräldjur.”
Om det inte finns någonting som sammanlänkar näbbdjuret med kräldjuren, hur kan det då sägas att det en gång var ett kräldjur som nu håller på att bli ett däggdjur? Kanske det är ett däggdjur som håller på att bli en fågel? Eller en fågel som håller på att bli ett kräldjur? Eftersom ingen vet varifrån det kommer eller vart det är på väg, kanske det är precis vad det alltid har varit — det näbbdjur som dess Skapare, Jehova, menade att det skulle vara.
Varför pingvinernas fötter inte fryser
DE BEFINNER SIG STÄNDIGT på snö eller is eller i iskallt vatten. Deras fötter närmar sig fryspunkten, men de fryser inte. Om varmt blod pumpades in i dem, skulle det bli nedkylt innan det återvände till kroppen. Snart skulle värmeförlusten genom fötterna bli så stor att inte bara fötterna utan hela pingvinen skulle frysa. Det finns därför en genialisk värmeutväxlingsmekanism som löser problemet. De artärer som leder till fötterna är omgivna av vener som för blodet från fötterna. Det kalla blodet som lämnar fötterna via dessa vener upptar därför värme från det varma blodet som flyter ner genom artärerna. Temperaturen i det på detta sätt nedkylda arteriella blodet är tillräcklig för fötter som har många senor men få muskler — kalla senor kan fungera tillfredsställande, men det kan inte avkylda muskler. Med hjälp av detta sinnrika värmeutväxlingssystem hålls pingvinens kropp varm, och dess fötter fryser inte.
Två slag av övervintring, båda häpnadsväckande
VINTERSÖMNEN ÄR EN häpnadsväckande bedrift. Antalet i sann mening vintersovande däggdjur är relativt litet — det är främst sjusovare, jordekorrar och murmeldjur (inbegripet skogsmurmeldjuret). Den lilla randiga jordekorrens kroppstemperatur sjunker kraftigt tills den bara är några grader högre än den kalla luften utanför. Andningen blir starkt nedsatt, från flera hundra andetag i minuten till ett var femte minut. Hjärtverksamheten går ner från flera hundra slag i minuten till ett eller två per minut. Den rör sig endast obetydligt med några timmars mellanrum, men ändå behåller musklerna sin spänst. Matsmältningssystemet och de exkretoriska organen fortsätter att fungera.
Björnarnas viloperiod är inte vintersömn i egentlig mening (liksom inte heller chipmunkarnas). Björnarnas kroppstemperatur förblir nästan normal. De förbränner uppskattningsvis 4.000 kalorier om dagen. De vaknar ofta och går omkring i idet. Trots detta lever de i tre månader eller ännu mer utan föda och vatten. Under hela denna tid tömmer de varken tarmen eller blåsan. Detta innebär att de kvävehaltiga slaggprodukter som vanligen utsöndras genom urinen lagras i kroppen, vilket egentligen borde förorsaka urinförgiftning. Men det gör det inte.
Björnen löser problemet med de kvävehaltiga slaggprodukterna genom en form av återvinning. Tidskriften New Scientist för 21 februari 1985 förklarar: ”Vetenskapsmännens förklaring är att den övervintrande björnen dirigerar om kväve från processer som framställer urinämne till processer som framställer aminosyror och nya proteiner. Och den gör detta genom att som byggstenar använda glycerol [som bildas när fetter metaboliseras] och återvunnet kväve.”
De kommunicerar innan de är födda
SOMLIGA FÅGELUNGAR annonserar sin nära förestående ankomst medan de ännu befinner sig i skalet. De utstöter små pipande ljud. Vaktelungar gör detta. Vanliga kycklingar också. När en gåsmamma hör ungarna pipa inne i äggen, börjar hon kommunicera med dem. ”Modern har nämligen kontakt med ungarna långt innan dessa lämnat äggen. Hon ger ifrån sig låga ömhetsljud till ungarna i ägget, och dessa förfogar redan över flera olika ljud, som talar om för mamman om de mår bra eller dåligt. När ungarna låter höra ’gråtljud’, det s. k. övergivenhetspipet, svarar modern med ömhetsljud som om hon tröstade, vilket de okläckta många gånger besvarar med hälsningsläten.” Strax innan gässlingarna kläcks fattar gåskarlen posto vid boet, sannolikt ditlockad av dessa ”konversationer”.
[Bild på sidan 29]
Pip Pip