Är de ”intelligenta”?

NÄR hägern fiskar, har den ett lockbete i näbben. Då den får syn på en fisk i vattnet, släpper den sitt bete, en fjäder. Fisken blir nyfiken, simmar upp mot betet, och i ett nafs har hägern säkrat sin middag — en professionellt utövad form av flugfiske.

Är detta ett bevis på intelligens? Enligt en rapport anser forskare att intelligens är ”förmågan att vara medveten om sitt eget jag som en självständig individ i sin omgivning, att kunna förvärva och minnas kunskap, att lära sig och förstå från egna erfarenheter, att lösa problem och att framgångsrikt anpassa sig till ständigt förändrade situationer”.

Hägern har av allt att döma lärt av egna erfarenheter och sedan löst problemet. Med tanke på denna definition kommer därför somliga att vilja mena att den är ”intelligent”. Andra exempel kan också anföras.

Honungsbiet är ett annat djur som tycks vara ”intelligent”. James Gould, doktor vid universitetet i Princeton, forskar i honungsbiets beteende. Han ville vid ett tillfälle testa binas ”intelligens” och ställde därför ut mat åt dem men flyttade maten varje gång bina flög tillbaka till kupan. Vid varje förflyttning av maten ökades avståndet från kupan med 25 procent. Det dröjde inte länge förrän bina hade överlistat forskaren. De cirklade runt den plats där maten skulle komma att ställas nästa gång.

Doktor Gould tror emellertid att de flesta yttringar av intelligens hos djur är instinktiva. Men hur kan han då förklara att bina drog en slutsats grundad på händelser som inträffat tidigare? ”Det kan jag inte”, svarar han och tillägger: ”Jag önskar att de aldrig hade gjort det!”

Oavsett om djuren handlar på grund av ”intelligens” eller instinktivt, återstår frågan: Varifrån har de fått sin vishet? Även om dr Gould erkänner att han inte kan förklara det, är hans grundläggande ståndpunkt på detta område följande: ”Evolutionen kan programmera in ett mycket komplext beteendemönster i mycket små hjärnor.” Men vore det inte mer logiskt att dra slutsatsen att sådant ”intelligent” beteende måste vara ett resultat av intelligent formgivning snarare än av blind evolution? Bibeln förbinder de bevingade skapelsernas beteende med Skaparen och säger: ”Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig. Vem kan inte lära genom allt detta att det är Herrens [Jehovas] hand som har gjort det?” — Job 12:7, 9; se också Ordspråksboken 30:24—28.

Om dessa skapelser kunde tala, vilka upplysningar skulle de då ge? Jo, de skulle säga: ”Skaparen kan programmera in ett mycket komplext beteendemönster i mycket små hjärnor.” Medan evolutionister kan ”önska att de [djuren] aldrig hade gjort” sådana förbryllande saker, tillskriver bibeln sådana skapelsers vishet — vare sig den är inlärd eller instinktiv — deras Danare, Jehova Gud. — 1 Moseboken 1:20—22; Romarna 1:20.