Hur har livet på jorden kommit till?
En persons sökande efter svar
REDAN tidigt i livet visste jag svaret. Det är Gud som har skapat det. Mina föräldrar hade lärt mig det från bibeln. När jag blev äldre lade jag märke till allt liv som fanns runt omkring mig. Det fascinerade mig. Mitt hjärta var uppfyllt av alla dessa underbara ting.
Sommarens blommor vissnade ner och dog på hösten men lämnade efter sig frön som väckte deras färgrika prakt till liv igen på våren. Trädens sav drog sig ner i marken men återvände några månader senare för att klä de nakna grenarna i vårens gröna färger. Murmeldjuren på fälten kurade ihop sig i sina hålor och sov sig igenom vintern men kom ut igen när dagarna åter började bli varma och soliga. Det blåsångarpar som hade byggt bo i den ihåliga järnstolpen i vår trädgård flög söderut på hösten men återvände på våren till samma stolpe för att föda upp ännu en kull ungar. Jag tittade förundrat upp mot gässens V-formationer när de flög söderut och lyssnade hänfört till deras ständiga snatter — och undrade vad de egentligen snattrade om.
Ju mer jag lärde mig om livet, desto mer fantastisk tyckte jag dess formgivning var. Och ju fler bevis på formgivning jag såg, desto mer insåg jag behovet av den mästerlige Formgivare som mina föräldrar hade talat med mig om.
Inget behov av en formgivare?
När jag sedan kom upp i realskolan fick jag lära mig att det inte behövdes någon formgivare: Allting har kommit till av en slump. Kemiska föreningar i jordens primitiva atmosfär sönderdelades av blixtar och ultraviolett strålning, deras atomer sammanfördes sedan till alltmer komplicerade molekyler, och så bildades den första levande cellen. Allteftersom den förökade sig inträffade slumpvisa förändringar, och tusentals miljoner år senare var jorden täckt av liv i alla dess myriader former. Människan är den senaste produkten.
De fick evolutionen att förefalla så enkel. Kanske alltför enkel. Jag höll fast vid min tro på en skapelse, men jag ville inte vara lättlurad. Jag ville vara logisk, ville ha ett öppet sinne, ville veta sanningen. Jag började studera naturvetenskapliga ämnen. Jag lärde mig många ting. Jag blev alltmer förbluffad över naturens under. Ju mer jag lärde mig, desto mer förundrad blev jag. Men ju fler bevis på formgivning jag såg, desto mer stegrade jag mig inför tanken att chansartade förändringar och en blind slump skulle ha kunnat skapa sådant som snillrika män i sina laboratorier inte kunnat göra efter — inte ens den minsta lilla bakterie, och mycket mindre då blommorna, blåsångarna och gässens V-formationer.
Under alla de år jag studerade, både i gymnasiet och på universitetet, läste jag alla naturvetenskapliga böcker jag kunde komma över — i kemi, fysik, biologi och matematik. Även sedan jag avslutat mina studier fortsatte jag att läsa böcker och tidskriftsartiklar skrivna av evolutionister. Jag tyckte fortfarande att de var föga övertygande. De evolutionistiska uttalandena flödade så lättvindigt, alltför lättvindigt med tanke på de ogrundade påståenden som åtföljde dem.
Men detta var många år sedan. Nu lever vi på 1980-talet. Nu kanske man har fler bevis och färre ogrundade påståenden. Det kanske var dags för en ny granskning? Jag koncentrerade mig på en enda aspekt — hur livet uppstod här på jorden. För det är ju trots allt så att om evolutionen inte kan förklara hur den första levande cellen uppstod, hur kan den då vidhålla sina påståenden om uppkomsten av levande varelser med biljontals celler — av dig och mig, som har hundra biljoner vardera?
För min undersökning valde jag ut nyutkomna böcker av forskare med oklanderliga meriter — alla evolutionister. Jag skulle använda mig av samma metod som Jesus gjorde i sitt samröre med den falska religionen: ”Efter dina ord skall du nämligen förklaras rättfärdig, och efter dina ord skall du dömas skyldig.” (Matteus 12:37) Min undersökning begränsade sig till de grundläggande steg som evolutionsteorin anger för livets uppkomst: 1) En primitiv atmosfär, 2) en organisk soppa, 3) proteiner, 4) nukleotider, 5) nukleinsyror som kallas DNA och 6) en membran.
Antaganden beträffande den primitiva atmosfären
Det som först krävdes på den primitiva jorden var en atmosfär som, när den bombarderades med blixtar eller ultraviolett strålning eller andra energikällor, skulle frambringa de enkla molekyler som är nödvändiga för liv. År 1953 redogjorde Stanley Miller för just ett sådant experiment. Han valde en väterik atmosfär för den primitiva jorden, skickade en elektrisk gnista genom den och erhöll på detta sätt 2 enklare aminosyror av de 20 som krävs för att framställa proteiner.1 Ingen vet emellertid hur jordens primitiva atmosfär var beskaffad.2 Varför valde Miller denna? Han erkände att han medvetet valt denna, eftersom den var den enda atmosfär vari ”syntesen av föreningar av biologiskt intresse sker”.3
Jag upptäckte att man ofta manipulerar med vetenskapliga experiment för att de skall få de önskade resultaten. Många forskare medger att experimentatorn kan ”manipulera resultaten i hög grad” och att ”han kan använda sitt skarpsinne för att medvetet styra experimentet”.4 Millers atmosfär användes i de flesta av de experiment som sedan kom att utföras, inte därför att den var logisk eller ens sannolik, utan därför att den ”främjade evolutionära experiment” och därför att ”laboratorieexperimentens framgång talar för den”.5
Trots detta hälsade evolutionisterna Millers bedrift som ett stort genombrott. Många experiment följde, där olika energikällor och olika råmaterial kom till användning. Genom en hel del styrning och manipulering, och genom att ignorera de förhållanden som existerar i en naturlig miljö, lyckades forskarna i sina strängt kontrollerade laboratorieexperiment framställa fler av de organiska föreningar som är nödvändiga för liv. De gjorde ett Mount Everest av Millers mullvadshög. Nu var allt klart för att en organisk soppa av livets byggstenar skulle kunna bildas i haven. Eller var det kanske inte det?
Den organiska soppan är en myt
Millers mullvadshög jämnades med marken, och i och med dess fall kollapsade också deras Mount Everest. Miller använde en elektrisk gnista för att bryta ner de enkla kemiska föreningar som fanns i hans atmosfär och som sedan skulle återbildas till aminosyror. Men samma gnista skulle ännu snabbare ha sönderdelat dessa aminosyror! Miller manipulerade därför ännu en gång sitt experiment: I sin apparatur byggde han in en anordning som avlägsnade syrorna, så snart de bildades, för att skydda dem från gnistan. Forskare hävdar emellertid att aminosyrorna på den primitiva jorden skulle ha kunnat undkomma blixtarna och den ultravioletta strålningen genom att falla ner i havet. På detta sätt söker evolutionisterna rädda sin soppa.
Men deras ansträngningar är förgäves, och det av flera orsaker. Aminosyror är obeständiga i vatten och skulle endast ha kunnat finnas i försvinnande små kvantiteter i urhavet. Om denna organiska soppa någonsin hade existerat, skulle en del av dessa kemiska föreningar ha blivit inneslutna i de sedimentära bergarterna, men trots 20 års forskning har ”de äldsta berglagren ... inte kunnat ge några bevis för en prebiotisk soppa”. Ändå sägs det att ”förekomsten av en prebiotisk soppa är av avgörande betydelse”. Det kommer därför som en ”chock att inse att det absolut inte finns några positiva bevis för dess existens”.6
Sannolikheten för att en proteinmolekyl skulle bildas
Men låt oss förutsätta att denna soppa, vars existens naturen själv förnekar, ändå skulle ha funnits. Det finns i soppan miljontals aminosyremolekyler av hundratals olika slag, och ungefär hälften av dem är av vänsterhandsmodell och hälften av högerhandsmodell. Skulle nu aminosyrorna sluta sig samman i långa kedjor och bilda proteiner? Skulle enbart de 20 nödvändiga slagen av aminosyror av en slump väljas ut bland de hundratals som fanns i soppan? Och skulle slumpen sedan bland dessa 20 aminosyror enbart välja de vänsterhandsmodeller som ingår i levande organismer och därefter rada upp dem i rätt ordning för varje särskilt protein och i exakt den form som krävs för vart och ett?7 Det skulle vara ett mirakel.
Ett typiskt protein består av omkring ett hundra aminosyremolekyler och innehåller många tusen atomer. I sina livsprocesser använder en levande cell omkring 200.000 proteiner. Två tusen av dessa är enzymer, speciella proteiner utan vilka cellen inte kan överleva. Hur stor är chansen att dessa enzymer av en slump skulle bildas i soppan — om det nu fanns någon soppa? En chans på 1040.000. Detta är en etta åtföljd av 40.000 nollor. Utskrivet skulle detta tal fylla 14 sidor i denna tidskrift. Det är, för att uttrycka det på annat sätt, lika stor chans som det är att kasta tärning och få 50.000 sexor i rad. Och detta gäller bara 2.000 av de 200.000 proteiner som är nödvändiga för en levande cell.8 För att få alla dessa måste man således slå ytterligare 5.000.000 sexor i rad!
Vid det här laget kände jag det som om jag höll på att piska en död häst. Men jag fortsatte. Om vi nu förutsätter att den här soppan verkligen frambringade proteiner, hur är det då med nukleotiderna? Leslie Orgel vid Salk Institute i Kalifornien har antytt att nukleotidernas existens är ”ett av de största problemen i samband med den prebiotiska syntesen”.9 De är nödvändiga för framställningen av nukleinsyror (DNA, RNA), något som också är förenat med oöverstigliga svårigheter. Det förhåller sig nämligen så att proteiner inte kan bildas utan nukleinsyror, och inte heller kan nukleinsyror bildas utan proteiner.10 Det är den gamla kända gåtan, men i kemisk tappning: Vad kom först: hönan eller ägget?
Men vi skall skjuta detta berglika hinder åt sidan och låta evolutionisten Robert Shapiro, professor i kemi vid New York University och specialist inom DNA-forskningens område, bekräfta att nukleotider och nukleinsyror inte kan ha bildats av en slump i en primitiv jordmiljö:
”När två aminosyror förenas, frigörs en vattenmolekyl. Två vattenmolekyler måste frigöras för att en nukleotid skall kunna bildas av dess komponenter, och ytterligare vattenmolekyler frigörs när nukleotiderna förenas till nukleinsyror. Att vatten bildas i en redan vattenrik miljö är dessvärre i kemiskt avseende detsamma som att föra sand till Sahara. Det är ofördelaktigt och ett slöseri med energi. Sådana processer sker inte gärna av sig själva. Rakt motsatta reaktioner är i själva verket de som inträffar spontant. Vatten angriper gärna stora biologiska molekyler. Det bänder loss nukleotider från varandra, bryter isär socker- och fosfatbindningar och skiljer baser från sockerarter.”11
Så har vi då det sista av de sex steg som räknades upp i början: en membran. Utan en sådan skulle cellen inte kunna existera. Den måste skyddas från vatten, och det är de vattenavstötande fettmolekylerna i membranen som gör detta.12 Men för att membranen skall kunna bildas, måste det finnas en ”proteinframställningsapparat”, och denna ”proteinframställningsapparat” kan fungera endast om den hålls samman av en membran.13 Problemet med ”hönan och ägget” kommer igen ännu en gång!
Molekylärbiologin — dödsstöten för evolutionsteorin
Evolutionisternas dröm var att upptäcka en mycket enkel och primitiv levande cell. Molekylärbiologin har förvandlat deras dröm till en mardröm. Michael Denton, specialist på molekylärbiologi, gav dödsstöten åt deras förhoppningar:
”Molekylärbiologin har visat att till och med de enklaste av alla de levande organismer som finns på jorden i dag, bakterieceller, är oerhört komplicerade. Trots att de minsta bakterierna är ofattbart små — de väger mindre än 10—12 gram — är var och en av dem i själva verket en veritabel mikroskopisk fabrik som innehåller tusentals invecklade och sinnrika molekylära maskiner och sammanlagt består av ett hundra tusen miljoner atomer. De är långt mer komplicerade än någon maskin som människan tillverkat och saknar helt motstycke i den icke levande världen.
Molekylärbiologin har också visat att cellens grundläggande konstruktion i stort sett är identisk hos alla livsformer på jorden, från bakterier till däggdjur. Den roll DNA, mRNA och proteiner spelar är precis densamma hos alla organismer. Den genetiska koden är också i stort sett densamma hos alla celler. Proteintillverkningsmaskineriet är till storleken, uppbyggnaden och konstruktionen av alla dess beståndsdelar praktiskt taget identiskt hos alla celler. Vad den grundläggande biokemiska konstruktionen beträffar kan således ingen levande organism sägas vara primitivare eller lägre stående än någon annan organism, och inte heller finns det empiriskt sett den minsta antydan om någon utvecklingskedja bland alla de otroligt differentierade celler som finns på jorden.”14
Det är därför inte förvånande att Harold Morowitz, en fysiker som är verksam vid Yale University i USA, har beräknat att sannolikheten för att den enklaste levande bakterie skulle kunna uppstå genom slumpvisa förändringar är 1 på 10100.000.000.000 (en etta följd av 100.000.000.000 nollor). ”Detta tal är så stort”, sade Shapiro, ”att vi, för att kunna skriva ut det på vanligt sätt, skulle behöva flera hundra tusen böcker med blanka sidor.” Han hävdar att forskare som är av den uppfattningen att livet uppstått genom kemisk evolution ignorerar de bevis som nu hopar sig och ”har valt att hålla fast vid den som en ovedersäglig sanning, varigenom de omgett den med ett mytologins skimmer”.15
En forskare som specialiserat sig på cellbiologi säger att en enkel cell för miljoner år sedan ”kunde tillverka vapen, skaffa föda, smälta den, göra sig av med avfallsprodukter, förflytta sig, bygga hus och ägna sig åt sexuella förehavanden, såväl okomplicerade som bisarra. Dessa varelser finns fortfarande. Dessa urdjur — fulländade och fullständiga organismer som utgörs av en enda cell med många förmågor men likväl saknar vävnader, organ, hjärta och sinnesförmögenheter — har egentligen allt som vi har.” Hon förklarar att den enkla cellen sjuder av ”alla dessa hundratusentals samtidiga kemiska reaktioner som livet utgörs av”.16
Vilken ofattbar labyrint av kemisk trafik man finner inom den mikroskopiska cellens väggar, men ändå blir det inte någon trafikstockning! Allt detta kräver uppenbarligen en mästerlig Formgivare med oöverträffad intelligens. Den mängd informationer som finns inprogrammerad i en DNA-partikel som väger ”mindre än ett par miljarddels gram” är tillräcklig ”för att specificera en så komplicerad organism som människan”.17 Till och med de upplysningar som finns i en enda cell ”skulle, om de skrevs ut, fylla ett tusen böcker på 600 sidor vardera”.18 Så fantastiskt! En intelligens som går långt utöver vår fattningsförmåga är ett absolut måste för livets uppkomst på jorden.
Efter allt detta kom jag till följande slutsats: Utan den rätta atmosfären blir det ingen organisk soppa. Utan en organisk soppa blir det inga aminosyror. Utan aminosyror blir det inga proteiner. Utan proteiner blir det inga nukleotider. Utan nukleotider blir det inget DNA. Utan DNA blir det inga självreproducerande celler. Utan en skyddande membran blir det ingen levande cell. Och utan en intelligent planläggning och styrning blir det inget liv på jorden.
Men forskningen har gjort dem som tror på skapelsen en stor tjänst. Deras upptäckter om livet har i hög grad stärkt min tro på skapelsen, och jag läser nu med fördjupad uppskattning orden i Romarna 1:20, 21, 28: ”Ända sedan Gud skapade världen, kan hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och hans gudom, uppfattas med förståndets öga: de kan ses i hans gärningar. Därför har de människorna ingenting att försvara sig med. ... I stället blev deras tankar tomma, och deras oförståndiga sinne förmörkades. ... Eftersom de inte satte något värde på att känna Gud, gav Gud dem till pris åt ett ovärdigt sinnelag. Följden av detta blev ett omoraliskt liv.” — Hedegård.
Min undersökning övertygade mig om att det som mina föräldrar lärde mig var sanning: Det är endast Jehova Gud som är ”livets källa”. (Psalm 36:10) — Från en av Vakna!:s medarbetare.
[Referenser]
1. Robert Shapiro: Origins: A Skeptic’s Guide to the Creation of Life on Earth, 1986, sid. 105; Francis Crick: Life Itself, 1981, sid. 77.
2. Origins: A Skeptic’s Guide, sid. 96, 97.
3. Stanley L. Miller och Leslie E. Orgel: The Origins of Life on the Earth, 1974, sid. 33.
4. Origins: A Skeptic’s Guide, sid. 103.
5. Technology Review, april 1981, R. C. Cowen, sid. 8; Science 210, R. A. Kerr, 1980, sid. 42. (Båda citaten hämtade från The Mystery of Life’s Origin: Reassessing Current Theories, 1984, sid. 76.)
6. Michael Denton: Evolution: A Theory in Crisis, 1985, sid. 260, 261, 263; Origins: A Skeptic’s Guide, sid. 112, 113.
7. Evolution: A Theory in Crisis, sid. 234—238.
8. Fred Hoyle: The Intelligent Universe, 1983, sid. 12—17.
9. Origins: A Skeptic’s Guide, sid. 188.
10. Evolution: A Theory in Crisis, sid. 238; Origins: A Skeptic’s Guide, sid. 134, 138.
11. Origins: A Skeptic’s Guide, sid. 173, 174.
12. Samma verk, sid. 65.
13. Evolution: A Theory in Crisis, sid. 268, 269.
14. Samma verk, sid. 250.
15. Origins: A Skeptic’s Guide, sid. 32, 49, 128.
16. L. L. Larison Cudmore: The Center of Life, 1977, sid. 5, 13, 14.
17. Evolution: A Theory in Crisis, sid. 334.
18. National Geographic, september 1976, sid. 357.
[Ruta/Bild på sidan 7]
Vad kom först?
Ägget kommer från en höna, men hönan kommer från ett ägg
Proteiner kan inte bildas utan nukleinsyror, men nukleinsyror kan inte heller bildas utan proteiner
En membran kan inte bildas utan en proteintillverkningsapparat, men denna apparat kan inte heller bildas utan en membran
[Bild på sidan 8]
Hundratusentals kemiska reaktioner pågår samtidigt i varje levande cell — utan att det blir trafikstockning!
[Bild på sidan 9]
De upplysningar som finns lagrade i en enda cell skulle fylla ett tusen böcker på 600 sidor vardera