En utbredd företeelse

”Orden ’religion’ och ’politik’ var under år 1984 ofta sammankopplade med varandra i nyhetsartiklar runt om i världen. ... Den anglikanske biskopen Desmond Tutu [stod som] en symbol för konflikten mellan kyrka och stat i apartheidfrågan. ... Under en tacksägelsebön vid ett [politiskt] konvent refererade fundamentalisten Jerry Falwell, ledare för organisationen Moral Majority, till Reagan och vicepresident George Bush som ’Guds verktyg för att återuppbygga Amerika’.” — 1985 Britannica Book of the Year.

”Från Polen till Filippinerna ... finns det biskopar och präster som talar ut mot statsmakterna i det land där de bor. Kyrkan är inte bara en plats där man dyrkar Gud, utan också en grogrund för meningsskiljaktigheter.” — Glasgow Herald, 3 januari 1985.

HAR du läst sådana nyhetsmeddelanden? Det har du förmodligen, för de flesta av oss har lagt märke till att religion och politik ofta förknippas med varandra i nyheterna. Anser du att det är rätt att religion och politik har samröre med varandra?

Nu kanske någon invänder: ”Religion och politik är något jag inte diskuterar.” Men även om du känner det så, är det faktiskt till ditt eget bästa att du håller dig informerad om vad som händer inom religionens och politikens områden och om hur detta kan komma att påverka ditt eget liv. Genom att ta reda på bibelns syn på saken kommer du också att finna att Gud har en hel del att säga om religionens samröre med politiken och resultatet av detta.

Ett världsomfattande samröre

Till att börja med kan det vara intressant att få en inblick i hur utbredd denna företeelse egentligen är. Här följer några färska rapporter.

◼ 21 april 1986: ”I Filippinerna åtnjuter katolska kyrkan högt anseende på grund av dess medverkan vid störtandet av förre presidenten Ferdinand Marcos. I Sydafrika har de anglikanska, metodistiska och katolska kyrkorna i åratal rasat mot regeringens apartheidpolitik. Katolska präster i Latinamerika är, under parollen ’befrielseteologi’, djupt engagerade i försök att störta regimer som anses förtrycka de fattiga.”

◼ Söul, 9 mars 1986: ”Katolska kyrkans överhuvud i Sydkorea, kardinal Stephen Kim Sou Hwan, gav i dag sitt bifall till oppositionspartiets krav på snabba förändringar av konstitutionen.”

◼ 18 augusti 1986: ”Kandidaten är en ordinerad och militant protestantisk präst, som åker land och rike runt för att rycka sitt parti ur klorna på de av honom så föraktade moderata grupperna. Vem är denna entusiasmerande och polariserande kraft i den amerikanska presidentpolitiken? Ironiskt nog passar denna beskrivning in på två präster: Pat Robertson från den republikanska högern och Jesse Jackson från den demokratiska vänstern.” ”Ett tiggarbrev som hänvisade till de framgångar som [Robertsons] ledamotskandidater hade började: ’De kristna har vunnit! ... Vilket genombrott för Guds rike!’”

◼ Brasília, 3 juli 1986: ”Kyrkan har redan framträtt som den nya civila regeringens starkaste kritiker. ... Resultatet har blivit att relationerna mellan kyrkan och staten åter är kaotiska; myndigheterna anklagar prästerna för att radikalisera situationen på landsbygden, och somliga biskopar anklagar regeringen för att tillgripa sådana metoder som ’förföljelse och ärekränkning’.”

◼ 25 september 1984: ”Khomeini i Iran representerar fundamentalistiska shia-muslimska krafter och lär att islam bör diktera all politik, ekonomi och militär strategi.”

◼ 7 april 1985: ”De flesta anglikaner anser att engelska statskyrkan bör hålla sig borta från politiken, enligt en gallupundersökning som utförts på uppdrag av The Sunday Telegraph.”

◼ 4 oktober 1986: ”Katolska kyrkan i Mexico sluter upp bakom den växande oppositionen mot landets regerande [parti]. Kyrkan gjorde i juli sin djärvaste satsning inom politikens område. ... Biskoparna hade för avsikt att inställa mässan en söndag i protest mot valfusket; men påven intervenerade.”

◼ Washington, 6 juli 1986: ”Ledare för kristna evangeliska samfund använder sina pengar, sin andliga övertygelse och sina miljontals medlemmar till att kämpa på den världsliga arenan — och spelar en allt inflytelserikare roll i den amerikanska politiken.”

Vad är orsaken?

Ja, det går inte att förneka att religionen är djupt engagerad i politik. Men hur kommer det sig att religiösa ledare blandar sig i politiska angelägenheter? Hur ser Gud på denna inblandning? Vad blir resultatet av allt detta, och hur kommer du att påverkas?

[Ruta på sidan 3]

”Politiskt engagemang är inbegripet i det kristna evangeliet, säger [Peter-Hans Kolvenbach,] jesuiternas ledare, ... som under de gångna åren kritiserats av Vatikanen för sin alltför stora inblandning i politiska angelägenheter.” — The Toronto Star, 31 maj 1986.