Ungdomar frågar:

Varför skilde sig mamma och pappa?

”Det var inte första gången pappa lämnade oss”, säger Denny. ”Men han kom alltid tillbaka.” Den här gången var det emellertid annorlunda. Maurice, Dennys yngre bror, påminner sig: ”En dag var jag hemma hos min barnvakt, och därifrån kunde jag se vår trädgård. Jag såg att pappa försökte bryta sig in i vårt hus. Då förstod jag att han inte bodde hos oss längre. Det visade sig att mamma hade bytt lås.”

För Annette var hennes föräldrars uppbrott inte lika slutgiltigt. ”Mina föräldrar låg ständigt i skilsmässa — ända sedan jag var åtta år”, berättar hon. ”Men de bodde aldrig åtskilt särskilt länge. Efter ett par månader brukade mamma ringa pappa och säga: ’Okej, jag förlåter dig’, och då flyttade de ihop igen. Men pappa är alkoholist. Han ödelade mammas liv fullständigt och kom sedan tillbaka igen, och hon brukade förlåta honom. Jag blev sur på henne för att hon gjorde det.”

SKILSMÄSSA. Separation. Splittring. Miljontals ungdomar över hela världen får bevittna den tragiska upplösningen av deras föräldrars äktenskap.

Skilsmässor är smärtsamma. De utlöser ofta en störtvåg av skamkänslor, vrede, ångestkänslor, fruktan för att bli övergiven, skuldkänslor, depression, känslor av djup förlust, ja, till och med hämndbegär. De ovan nämnda ungdomarna uttrycker det på följande sätt:

”Jag var arg. Jag var glad över att det äntligen var lugn och ro hemma, men jag var inte alls glad över att pappa var borta. Jag tycker inte att det var rätt av pappa att ge sig av!” — Maurice.

”Jag blev på något sätt sårad och skamsen. Vi hade flyttat in i grannskapet som en familj, och nu splittrades vi. När människor frågade: ’Var är din pappa?’ brukade jag komma med bortförklaringar, men jag talade aldrig om att mina föräldrar hade skilt sig.” — Denny.

”Jag kände mig bortstött och skuldmedveten. Mamma och jag hade alltid stått varandra mycket nära, och det förtretade pappa. Jag undrade ifall de hade kunnat komma bättre överens, om det inte vore för mig.” — Annette.

Hur en skilsmässa påverkar dig

Om dina föräldrar nyligen har tagit ut skilsmässa eller separerat, kanske du också känner dig förvirrad och arg. Det var egentligen vår kärleksfulle Skapares avsikt att du skulle uppfostras av både en far och en mor som älskar dig. (Efesierna 6:1—3) Men nu har du berövats den dagliga närheten till en förälder som du älskar. ”Jag såg verkligen upp till min far och ville vara tillsammans med honom”, klagar Paul, vars föräldrar skildes när han var sju år. ”Men mamma fick vårdnaden om oss.”

Att uppfostras av bara en förälder — i allmänhet modern — betyder ofta att du får finna dig i sämre ekonomiska förhållanden. Så var det också för ”faderlösa” barn på bibelns tid. (5 Moseboken 10:17—19) Keith, till exempel, minns de svårigheter som följde på uppbrotten från hans mors bägge äktenskap:

”Pappa gav sig av när jag var fem år gammal. Det var en mardröm. Livet var så otryggt; vi flyttade varje halvår. Mamma hade ingen utbildning, inget jobb, ingenting. Vi flyttade från lägenhet till lägenhet. Ofta blev vi vräkta därför att hon inte kunde betala hyran.

Sedan gifte sig mamma med en jättetrevlig kille. Jag tyckte verkligen om honom. För en gångs skull i mitt liv hade vi lite mer stabila förhållanden och flyttade inte omkring hela tiden. Vi bodde i ett hus, inte i en lägenhet, med en trädgård och en hund! Men snart började de bråka, och mamma sade till sist att hon ville ge sig i väg. Jag blandade mig i striden och skrek att jag ville stanna! Men det tjänade ingenting till. Vi flyttade in hos en moster.”

Med tanke på dessa svårigheter — för att inte nämna att tvingas välja mellan två människor man älskar eller att slitas bort från vänner — kan det hända att du känner dig mycket förbittrad över dina föräldrars skilsmässa. Det faktum att du känner andra familjer som gått igenom samma sak är till föga tröst. Du undrar säkert: ”Varför blev det så här med mina föräldrar?”

Varför föräldrar skils

Visserligen kan det hända att dina föräldrar då och då har blivit osams i din närvaro. De kanske också har blivit våldsamma. Trots detta hade du aldrig kunnat drömma om att de skulle skiljas. En del föräldrar lyckas bra med att dölja sina problem. ”Jag har inget minne av att mina föräldrar bråkade”, säger Lynn, vars föräldrar skilde sig när hon var liten. ”Jag trodde att de kom bra överens.” I själva verket har skilsmässoforskarna Judith S. Wallerstein och Joan Kelly funnit ”att så mycket som en tredjedel av barnen [till skilda föräldrar] bara hade ytterst lite kännedom om sina föräldrars olyckliga förhållande”.

Även om du ber dina föräldrar om en förklaring, kanske de bara svarar i vaga eller undvikande ordalag. Wallerstein och Kelly har funnit att ”fyra femtedelar av de yngsta barnen [till skilda föräldrar] i studien fick varken någon tillfredsställande förklaring eller försäkran om fortsatt omvårdnad. I själva verket vaknade de upp en morgon bara för att finna att den ena föräldern var borta.”

Det är därför lätt att förstå att en skilsmässa under alla omständigheter kan vara ett fruktansvärt hårt slag. Trots att bibeln ger rådet att ”en hustru inte skall gå ifrån sin man” och att ”en man ... inte [skall] lämna sin hustru”, har skilsmässor blivit ett smärtsamt livets faktum i vår moderna tid. (1 Korintierna 7:10, 11) Varför är det så?

Tråkigt nog gör sig föräldrar ibland skyldiga till sexuella överträdelser. När något sådant händer, tillåter Gud den oskyldiga föräldern att ta ut skilsmässa. (Matteus 19:9) I andra fall kan ”vrede och ... skrikande och skymfande” bryta ut i våld och göra att en förälder fruktar för sin egen och sina barns fysiska välfärd. — Efesierna 4:31.

Det kan inte förnekas att en del skilsmässor tas ut på lättvindiga grunder, i synnerhet när parterna inte är villiga att följa bibelns principer. Somliga tar till exempel själviskt ut skilsmässa i stället för att lösa sina problem, därför att de påstår sig vara ”olyckliga” eller ”otillfredsställda”, eller därför att de inte längre är ”förälskade”. Det säger sig självt att detta är misshagligt för den Gud som ”hatar äktenskapsskillnad”. (Malaki 2:16) Jesus visade dessutom att en del skulle upplösa sina äktenskap därför att deras partner blivit kristen. — Matteus 10:34—36.

Varför det är så svårt att berätta det för dig

Varför dina föräldrar har skilt sig kanske ändå är en gåta för dig. Trots det betyder inte deras tystnad eller vaga svar att de inte älskar dig. En skilsmässa är som en chock för föräldrar. Forskaren Wallerstein säger att det tar mellan 3 och 3¹/2 år för en genomsnittlig kvinna att återfå balansen efter en skilsmässa. Och även om män tycks återhämta sig snabbare, erkänner författaren Frank Ferrara (som själv är skild): ”Det är sällsynt att en man inte får skuldkänslor, känner ensamhet, vrede, depression, misslyckande, övergivenhet.” Dina föräldrar kan vara så uppslukade av den smärta de känner att det är svårt för dem att tala om skilsmässan. Det är som bibeln säger: ”Har du visat dig vara modfälld på trångmålets dag? Din kraft kommer att vara knapp.” — Ordspråksboken 24:10, NW.

Vidare krävs det vanligtvis två för att ”riva ned” ett hushåll, och dina föräldrar kanske tycker att det är pinsamt eller genant att erkänna sina fel. (Jämför Ordspråksboken 14:1.) Ibland kan också en förälder, vars partner begått äktenskapsbrott, vara ovillig att avslöja den andra partens överträdelse.

Vad du kan göra

Även om det känns frustrerande att hållas i ovisshet, hjälper det dig knappast att du reagerar med vrede och raseri. Gör i stället bruk av tankeförmåga och urskillning, så att du skyddar dig från bestående känslomässiga skador. (Ordspråksboken 2:11) Försök att bedöma vilken tidpunkt som är lämplig för att i lugn och ro resonera med dina föräldrar om din oro. (Ordspråksboken 25:11) Låt dem få veta hur ledsen och förvirrad du är över skilsmässan.

Kanhända att dina föräldrar kommer att ge dig en tillfredsställande förklaring. Om inte, misströsta ändå inte. Fråga dig själv: Är det verkligen fel av mina föräldrar att undanhålla mig vissa upplysningar? Undanhöll inte Jesus sina lärjungar sådana upplysningar som han ansåg att de inte var redo för? (Johannes 16:12) Har inte dina föräldrar rätt till ett privatliv? Och för övrigt, om en förälder har tagit ut skilsmässa på grund av sexuell omoraliskhet, utnyttjar då inte hon eller han en skriftenlig rättighet?

Försök också urskilja dina föräldrars känslomässiga tillstånd. Du kanske upptäcker att skilsmässan känns lika smärtsam — för att inte säga katastrofal — för dina föräldrar som den känns för dig. Skulle det i så fall vara realistiskt att vid en sådan tidpunkt vänta sig ingående förklaringar från dem?

Slutligen bör du vara medveten om att skilsmässan, oavsett orsaken till den, är en konflikt mellan dem — inte med dig! I sin studie av 60 splittrade familjer fann Wallerstein och Kelly att paren lade skulden för skilsmässan på varandra, sina arbetsgivare, släktingar och vänner. Men forskarna säger: ”Intressant nog var det ingen som skyllde på barnen.” Så även om du måste finna dig i att under en tid inte veta varför, kan du trösta dig i förvissningen om att det inte är du som är skulden till skilsmässan och att dina föräldrars känslor gentemot dig, trots deras problem med varandra, är oförändrade.

Det här kommer naturligtvis inte att utplåna smärtan till följd av dina föräldrars skilsmässa. Men att försöka få lite mer insikt i vad som har ägt rum mellan dem kan vara det första steget för dig mot att komma tillbaka i normala gängor igen.

[Bild på sidan 23]

Att bevittna upplösningen av sina föräldrars äktenskap är en av de mest smärtsamma erfarenheter man kan tänka sig