Förenta staternas konstitution och Jehovas vittnen

Året 1987 markerar 200-årsdagen av USA:s konstitution. Med anledning av den uppmärksamhet som ägnas detta jubileum påminns Jehovas vittnen i USA och över hela världen om den kamp de fört i detta land för att försvara och lagligen stadfästa sin rätt att sprida sina religiösa uppfattningar.

VAD betyder en sådan konstitution för dig? Låt oss, för att illustrera det, tänka oss att du skulle vilja sprida tryckta upplysningar, som du ansåg var viktiga för människor, på gatorna och från hus till hus i det samhälle där du bor. Vad skulle du då göra, om du fick veta att spridandet av sådant material var ett brott mot lagar som ställts upp för att säkerställa friden och den allmänna ordningen? Eller vad skulle du göra, om du var tvungen att söka tillstånd för detta, och myndigheterna inte gav dig något, eller om du måste betala för att få en licens, och detta skulle bli en ekonomisk börda för dig?

Det var den situationen Jehovas vittnen befann sig i på 1930- och 1940-talen. De önskade sprida trycksaker som innehöll deras religiösa uppfattningar. På många orter utnyttjade man emellertid lokala lagar och förordningar för att hindra dem. Därför överklagades många domar på grundval av USA:s konstitution, som garanterar yttrandefrihet och tryckfrihet. Men för att kunna försäkra sig om dessa konstitutionella rättigheter var de tvungna att föra sådana fall inför domstol. Låt oss se på vilket sätt konstitutionen garanterar individens rättigheter.

Säkerställande av individens rättigheter

Liksom fallet är med en planritning, utgör en konstitution en skiss över hur en viss målsättning skall genomföras — i detta fall hur ett folk skall styras. Såsom det uttrycks i USA:s oavhängighetsförklaring upprättas regeringar bland människor för att garantera undersåtarna vissa ”oavhändliga rättigheter”.

Inledningen till USA:s konstitution tar upp detta tema och anger att konstitutionen kom till och utfärdades för att säkerställa ”frihetens välsignelser” för folket. Det slutliga förslaget till konstitutionen fullbordades i Independence Hall i staden Philadelphia i Pennsylvania den 17 september 1787. Denna konstitution är unik, eftersom det är den äldsta skrivna författningen som alltjämt är i kraft.

USA:s konstitution är känd för sin misstro mot alltför dominanta regeringar och sitt upphöjande av individens fri- och rättigheter utom räckhåll för myndigheternas ingripande. Bland de mest kända inslagen i konstitutionen är dess garantier beträffande religionsfrihet, yttrandefrihet och tryckfrihet. Dessa friheter fanns inte uttryckta i konstitutionen då den först presenterades och ratificerades. De tillfogades år 1791 som de första av tio inledande ändringsförslag, vanligtvis kända under benämningen ”Bill of Rights”.

De friheter som uttryckligen anges i ”Bill of Rights” tillkommer individen och är inte beroende av regeringens tillstånd, och inte heller berörs de av dess inskränkningar. Varför måste då människor kämpa för sina rättigheter vid domstolar? Därför att lagstiftande församlingar emellanåt, när de verkat för något som de menat vara till majoritetens bästa, har utfärdat lagar som begränsat dessa rättigheter.

Det är som en federal domstol i USA uttryckte det: ”Majoritetens förtryck av individers eller hjälplösa minoriteters rättigheter har alltid medgetts vara en av de stora farorna i samband med folkstyre.” Det var precis ett sådant förtryck som Jehovas vittnen i USA ställdes inför under 1930- och 1940-talen.

Förkunnare eller försäljare?

Allteftersom andra världskriget närmade sig blev Jehovas vittnens offentliga förkunnararbete föremål för mycket motstånd. Kommunala stadgar, som kräver att penninginsamlare och gårdfarihandlare skaffar sig tillståndsbevis, tillämpades felaktigt på vittnenas predikoarbete. Vittnena insåg att en sådan tillämpning av dessa lagar gjorde våld på deras konstitutionella rättigheter, och de trotsade därför dessa förordningar genom att fortsätta med sitt predikoarbete utan att först ha ansökt om tillstånd. (Markus 13:10; Apostlagärningarna 4:19, 20) Till följd av detta blev många vittnen arresterade.

Om den lägre domstolens utslag var till vittnenas nackdel, betalade de inga böter, utan valde att sättas i fängelse i stället. De fortsatte att överklaga domsluten så högt upp i rättssystemet som möjligt för att kunna bygga upp ett bålverk av gynnsamma domslut, som skulle kunna hejda de okonstitutionella åtgärder som vidtagits mot deras arbete. Allteftersom tiden gick fastslog USA:s högsta domstol gång på gång att dessa stadgar var antingen okonstitutionella i sig själva eller i det sätt varpå de tillämpades, och de fällande domarna mot Jehovas vittnen upphävdes.

Förutom stadgar om tillståndsbevis utnyttjades också bestämmelser om avgifter för handelsrättigheter för att inskränka Jehovas vittnens predikoarbete. Eftersom vittnena betraktade sådana avgifter som en världslig inskränkning av den av Gud bemyndigade predikoverksamheten, vägrade de att betala dem. Än en gång blev många vittnen arresterade, och återigen avkunnade högsta domstolen dom till förmån för yttrandefriheten och religionsfriheten.

Domstolen slog fast att privilegiet att fritt få sprida religiösa läror med hjälp av det tryckta ordet ”existerar åtskilt från delstatens myndighet. Det garanteras folket av den federala konstitutionen.” Enkelt uttryckt kunde delstaten inte ta bort något som konstitutionen redan hade beviljat.

Flagghälsning

Jehovas vittnen har alltid varit laglydiga medborgare, som med sin vägran att hälsa något lands flagga inte avser att vara respektlösa. Vittnena tror att deras förnämsta plikt och lojalitet tillkommer deras Gud och danare, Jehova. (Lukas 4:8) Att högtidligen lova fullständig tro och lydnad mot jordiska myndigheter skulle vara att sätta världsliga intressen framför andliga intressen. (Apostlagärningarna 5:29) Trots detta uppriktiga motiv har vittnenas vägran att hälsa flaggan ofta missförståtts och använts som förevändning för förföljelse.

När andra världskriget närmade sig, föreskrev olika lokala skolstyrelser såväl som delstatsmyndigheter i USA obligatoriska flagghälsningsceremonier för att befrämja den nationella enheten och säkerheten. Trots den allmänna opinionens stöd åt dessa krav på flagghälsning, vägrade Jehovas vittnen ståndaktigt att kompromissa i fråga om sina på bibeln grundade principer.

I samband med att USA:s högsta domstol granskade förhållandena bekräftade man att även om skolmyndigheterna obestridligen har viktiga funktioner och i hög grad är självstyrande, måste dessa funktioner fullgöras inom ramen för konstitutionen. Skolmyndigheter hade inte frihet att ingripa mot grundläggande konstitutionella rättigheter som garanterades individen. Högsta domstolen förklarade således att skolmyndigheters åsikter beträffande metoder i syfte att ingjuta respekt för flaggan och det nationella arvet inte fick sättas över elevens konstitutionella rätt till samvetsfrihet i religiösa frågor.

Högsta domstolen var inte omedveten om allvaret i sitt beslut, i betraktande av nationens då pågående krigsinsatser. Men domstolen undandrog sig inte sin plikt och förklarade att under USA:s konstitution är ”friheten att vara avvikande inte begränsad till mindre viktiga angelägenheter. Det skulle bara vara en skenbar frihet. Dess verkliga äkthet prövas i samband med rätten att avvika i angelägenheter som rör det nuvarande systemets hjärta.”

Högsta domstolen avslutade sitt flagghälsningsbetänkande med följande yttrande: ”Om det finns någon fixstjärna i vår konstitutionella konstellation, är det att ingen myndighetsperson, vare sig hög eller låg, kan föreskriva vad som är ortodoxt i fråga om politik, nationalism, religion eller andra åsiktsfrågor eller tvinga medborgare att i ord eller handling bekänna sin tro i dessa angelägenheter.”

Vittnenas andel i det hela

Allt som allt har Jehovas vittnen varit framgångsrika i 23 överklaganden till USA:s högsta domstol. De har gett ett stort bidrag till USA:s konstitutionella rättspraxis, enligt vad som påpekats av många jurister. Detta hade inte varit möjligt, om Jehovas vittnen inte hade varit villiga att utstå kränkande behandling, hugg och slag samt fängelsestraff i sina ansträngningar att vara trogna mot sin Gud.

Att de konstitutionella rättigheterna i samband med religionsfrihet, yttrandefrihet och tryckfrihet har blivit mer framhävda och mer klart preciserade på grund av vittnenas uthärdande är emellertid bara en biprodukt av det som är ett högre mål för vittnena — att tjäna Jehova i överensstämmelse med hans heliga ord.

Jehovas vittnen är tacksamma för privilegiet att få tjäna universums suverän, Jehova Gud, och de har utnyttjat många medel, däribland det skydd som USA:s 200 år gamla konstitution ger, för att kunna fullfölja den målsättningen.

[Ruta på sidan 27]

Konstitutionen stöder återigen vittnena

Den 10 juni 1987 meddelade en domstol återigen ett utslag till förmån för religionsfrihet för Jehovas vittnen på konstitutionella grunder. Enligt en rapport i ”The New York Times” fastställde en av USA:s appellationsdomstolar att frihet att handla i överensstämmelse med sina religiösa trosuppfattningar ”måste tolereras av samhället i enlighet med konstitutionen, ’ett pris som är värt att betala för att garantera den rätt till religiöst oliktänkande som alla medborgare åtnjuter’”. Fallet gällde vittnenas rätt att lyda bibelns befallning att inte ta emot i sina hem eller uttala en hälsning till den som ”inte förblir i den Smordes lära”. — 2 Johannes, vers 9—11.

[Bild på sidan 25]

Independence Hall i Philadelphia, där konstitutionen formulerades

[Bildkälla]

Philadelphia Convention and Visitors Bureau

[Bild på sidan 26]

Den ursprungliga konstitutionen förvaras i U.S. National Archives

[Bildkälla]

U.S. National Archives

[Bildkälla på sidan 24]

Architect of the Capitol, Washington, D.C.