Yttrandefriheten i historien
MÄNNISKOR har i alla tider kämpat för yttrandefrihet. Lagar har stiftats, krig har utkämpats och liv har offrats för rätten att framföra åsikter offentligt.
Varför skulle en sådan, till synes självklar, rättighet vålla så mycket stridigheter och till och med blodsutgjutelse? Varför har samhällen, både forntida och nutida, ansett det nödvändigt att begränsa denna rättighet eller till och med förbjuda tillämpandet av den?
Inställningen till yttrandefriheten som en medborgerlig rättighet har svängt från den ena ytterligheten till den andra, likt en pendel på historiens klocka. Ibland har yttrandefriheten betraktats som ett dyrbart privilegium, ibland som ett stort problem för de statliga eller religiösa myndigheterna.
Eftersom historien är full av exempel på personer som har kämpat för rätten att framföra en åsikt offentligt, vilket ofta har lett till att de blivit hätskt förföljda eller rentav dödade, kan en kort historik över en del av dessa fall ge oss ökad insikt i problemet.
Den som har läst historia kommer säkert ihåg den grekiske filosofen Sokrates (470—399 f.v.t.), vars uppfattningar och läror ansågs ha ett fördärvligt inflytande på athenska ungdomars moral. Detta vållade stor oro bland politiska och religiösa ledare i den grekiska hierarkin och resulterade i att han avrättades. Hans försvarstal inför den domstol som till slut dömde honom till döden är ett av historiens mest vältaliga försvar för yttrandefriheten: ”Om I nu, säger jag, frigåven mig på detta villkor [att tiga], så skulle jag säga till eder: jag är eder högst förbunden, mina herrar, men jag kommer att lyda gud mer än eder, och så länge som jag lever och mina krafter stå bi, vill jag aldrig upphöra att söka efter vishet och att förmana eder. ... Med detta för ögonen, mina herrar, fån I ... frigiva mig eller ej. Men I kunnen vara övertygade om att jag ej skall handla annorledes, om jag så skall dö tusen gånger.”
Under Roms tidigare historia svängde pendeln så småningom över mot färre restriktioner, bara för att återigen svänga tillbaka mot ytterligare inskränkningar, när det romerska riket växte i omfattning. Detta blev början till den mörkaste perioden i yttrandefrihetens historia. Under kejsar Tiberius’ regering (14—37 v.t.) visade man ingen som helst tolerans mot personer som kritiserade de styrande eller deras politik. Och det var inte bara romarriket som kringskar yttrandefriheten. Det var vid den här tiden som judiska ledare tvingade Pontius Pilatus att avrätta Jesus på grund av hans läror och även befallde hans apostlar att sluta upp att predika. De var emellertid också villiga att dö hellre än att upphöra med sin förkunnelse. — Apostlagärningarna 5:28, 29.
Under de flesta perioder i historien har de medborgerliga rättigheterna ofta ändrats eller upphävts efter de styrandes gottfinnande, och detta har resulterat i en ständig kamp för yttrandefriheten. På medeltiden började människor på somliga håll kräva att få en skriftlig förklaring som i detalj redogjorde för medborgarnas rättigheter och begränsade myndigheternas möjligheter att kringskära dessa rättigheter. Följden blev att flera viktiga rättighetsförklaringar formulerades. En av dessa var Magna Charta, en milstolpe i de mänskliga rättigheternas historia. Längre fram tillkom den engelska Bill of Rights (1689), staten Virginias Declaration of Rights (1776), den franska deklarationen om de mänskliga rättigheterna (1789) och Förenta staternas Bill of Rights (1791).
Under 1600-, 1700- och 1800-talen var det många högt ansedda personer som propagerade för rätten att uttrycka åsikter offentligt. Den engelske skalden John Milton, som kanske är mest känd för eposet Paradise Lost (Det förlorade paradiset), författade år 1644 den berömda stridsskriften Areopagitica som ett argument mot inskränkningar i tryckfriheten.
Under 1700-talet blev yttrandefriheten alltmer omfattande i England, även om den fortfarande var kringgärdad av vissa restriktioner. I de amerikanska kolonierna började människor också yrka på rätten att fritt framföra sina åsikter, såväl i tal som i skrift. I Pennsylvanias författning av den 28 september 1776 sades det till exempel: ”Medborgarna har rätt att i tal och skrift framföra sina åsikter, och tryckfriheten bör därför inte inskränkas.”
Dessa ord blev en inspirationskälla för Förenta staternas konstitution. I det så kallade Första tillägget, som tillkom år 1791 och var ett uttryck för lagstiftarnas intresse för den enskildes fri- och rättigheter, sägs det bland annat: ”Kongressen må icke stifta någon lag beträffande grundandet av en religion eller som förbjuder det fria utövandet av en sådan, eller som inskränker yttrandefriheten eller tryckfriheten eller medborgarnas rätt att församlas i frid och att få myndigheternas hjälp att rätta till missförhållanden.”
Den brittiske artonhundratalsfilosofen John Stuart Mill gav år 1859 ut sitt ofta citerade verk ”Om friheten”. Det anses vara ett av de viktigaste uttalanden som någonsin gjorts till försvar för yttrandefriheten.
Kampen för rättigheten att fritt framföra åsikter offentligt var emellertid inte över i och med ankomsten av vårt ”upplysta” århundrade. Som exempel kan nämnas att på grund av försök som gjorts att begränsa yttrandefriheten i Amerika har proklamationer till försvar för denna frihet genljudit i rättssalar överallt i landet, såväl i lägre domstolar som i Högsta domstolen.
Domaren Oliver Wendell Holmes j:r vid USA:s högsta domstol hyllade det fria ordet i en lång rad domstolsbeslut. Beträffande den lagstadgade rätten att framföra åsikter offentligt sade han bland annat: ”Om det finns någon princip i konstitutionen som mer än alla andra manar till efterlevnad, så är det principen om åsiktsfrihet — inte åsiktsfrihet för dem som håller med oss, utan frihet att uttrycka åsikter som vi avskyr.” — United States v. Schwimmer, 1928.
Ringaktning för denna princip har resulterat i rättsliga strider, som fått pendeln att svänga mellan frihet och tvång. Alltför ofta har människor inställningen: ”Yttrandefrihet för mig — men inte för dig.” I en bok med den titeln tar Nat Hentoff upp flera fall där ivriga försvarare av det så kallade Första tillägget (som garanterar yttrandefrihet, tryckfrihet, religionsfrihet och församlingsfrihet) radikalt har ändrat åsikt i fråga om yttrandefriheten när detta tjänat deras egna syften. Han hänvisar till fall där Förenta staternas högsta domstol har ändrat sina egna beslut, bland annat några som har gällt Jehovas vittnen och deras långa kamp för rätten att fritt få tala med andra om sin religiösa övertygelse. Beträffande vittnena skriver Hentoff: ”Medlemmar av detta trossamfund har i årtionden genom rättsfall som gällt stadganden i konstitutionen gjort en betydande insats för ökad samvetsfrihet.”
Många rättsanalytiker och moderna historiker har skrivit många spaltmeter om alla de rättsliga strider som utkämpats för att trygga yttrandefriheten nu på 1900-talet, inte bara i USA, utan också i andra länder. Yttrandefriheten är aldrig garanterad. Även om de styrande kan skryta över den frihet som de ger sina medborgare, visar erfarenheten att den kan gå förlorad vid ett regeringsskifte eller ett byte av domstolsledamöter. Jehovas vittnen har gått i främsta ledet i kampen för denna dyrbara frihet.
I sin bok These Also Believe skriver professor C. S. Braden: ”De har gjort demokratin en märklig tjänst genom sin strid för att slå vakt om sina medborgerliga rättigheter. I sin kamp har de gjort mycket för att säkerställa dessa rättigheter åt varje minoritetsgrupp i Amerika. När det görs intrång i de medborgerliga rättigheterna för en vilken som helst grupp, är ingen annan grupps rättigheter säkra. De har därför avgjort bidragit till att några av de mest betydelsefulla dragen i vår demokrati blivit bevarade.”
Frihetsälskande personer har svårt att förstå varför somliga regeringar och religionssamfund vill förvägra människor denna frihet. Ett sådant agerande innebär en kränkning av en grundläggande mänsklig rättighet, och många människor världen över får lida mycket därför att de berövas denna frihet. Kommer attityderna till yttrandefriheten — också i länder där man åtnjuter denna grundläggande rättighet — att fortsätta att svänga fram och tillbaka som en pendel? Kommer denna frihet att utnyttjas för att rättfärdiga ett omoraliskt eller oanständigt språk? Domstolarna brottas redan med den här frågan.
[Bild på sidan 3]
Sokrates pläderade vältaligt för yttrandefriheten
[Bildkälla]
Musei Capitolini, Rom