Från våra läsare

Att förlora ett barn

Sedan jag läst artiklarna om att förlora ett barn, måste jag helt enkelt lovorda er för sådana faktiska och realistiska artiklar. (8 augusti 1987) Min hustru och jag har kunnat känna igen oss i allt det ni sade, eftersom vi nyligen led förlusten av vår fem och ett halvt år gamle son på grund av en hjärtattack. Vi har erfarit alla känslorna av skuld, vrede och så vidare, som ni nämnde i er artikel. Vi har också fått uppleva alla ”Yttranden som inte alltid är till tröst” och mera dessutom. Vi ser med stor iver fram mot den nya världen. Först när jag har min lille son tillbaka i mina armar kommer skadan att verkligen försvinna. Tack än en gång för en sådan kärleksfull och insiktsfull serie artiklar, i vilka vi är säkra på att många i likhet med oss kommer att känna igen sig och bli hjälpta.

K. I., England

Jag kan inte säga hur mycket jag uppskattade era artiklar om att förlora ett barn. Vår son begick självmord i augusti i fjol. Era upplysningar kom mig att känna mig så normal. Jag visste inte att så många människor kände som jag gör. Men hur mycket jag än behövde dessa upplysningar om de olika stadier en person går igenom efter ett barns död, kunde jag inte förstå varför självmord förknippades med vanlig död, såsom sker på sidan 15. Jag vet att det inte finns någon vanlig död, men självmord är så tragiskt eftersom hoppet om uppståndelse inte alltid finns i förbindelse därmed. Jag vet inte om jag någonsin skall få se min son igen.

J. D., Förenta staterna

Det som nämndes om George, som begick självmord, togs inte med för att ange att självmord är någon vanlig död, utan för att visa hur Georges far kunde gå i land med denna tragedi genom trösten från vissa skriftställen. Ja, att begå självmord är mycket allvarligt och tragiskt, men i vart och ett fall finns alltid förvissningen om att Jehova och hans Son, Jesus Kristus, kommer att göra det rätta. Jehova känner till alla de omständigheter som är inbegripna, graden av ansvarighet och möjligheten till ånger och bättring. Vi kan helt och fullt lita på att han kommer att tillämpa sin barmhärtighet i fullaste möjliga utsträckning i överensstämmelse med sin vilja. — RED.

Att ta en annans liv

Jag skriver till er beträffande ett uttalande som gjordes i artikeln ”Världsfred — hur och när?” (8 juni 1987) Uttalandet görs beträffande Jehovas vittnen: ”De har blivit fridsamma personer och vill under inga omständigheter ta livet av sina medmänniskor.” Betyder detta att vi inte kan använda dödsbringande våld för att skydda oss själva eller vår familj?

H. N., Förenta staterna

Uttrycket ta livet av en medmänniska antyder en medveten ansträngning att döda en annan. En sann kristen skulle inte göra det. Om en kristen blir attackerad och inte kan fly från sin angripare, som är inriktad på att tillfoga skada eller död, kan han försöka avvärja slagen eller till och med slå i försvar, varvid han kanske använder vadhelst som finns till hands för att skydda sig själv eller andra. Men detta skulle bara vara försvarsåtgärder. Han skulle inte försöka döda eller straffa angriparen, utan bara försöka motverka angreppet. Om angriparen skulle få ett dödsbringande slag, skulle det vara en olyckshändelse, inte avsiktligt. — RED.