Plötslig spädbarnsdöd — Kan den förhindras?
”Monitorövervakning i hemmet av spädbarn som anses löpa stor risk att drabbas av plötslig spädbarnsdöd (SIDS) har använts i allt större utsträckning under de senaste åren i ett försök att förhindra plötslig spädbarnsdöd.” — ”Pediatrics”, juni 1986.
MONITORÖVERVAKNING i hemmet har kommit i allt större bruk, men kan det förhindra SIDS? Tusentals föräldrar har använt eller använder hemmonitorer. Monitorn, som ansluts till barnet, ger en varningssignal om hjärtverksamheten eller andningen blir oregelbunden. Tidskriften Science News rapporterar att uppskattningsvis 40.000 till 45.000 hemmonitorer nu är i bruk i Förenta staterna, och mellan 10.000 och 15.000 tillverkas varje år. Eftersom det bara är under det första levnadsåret som barnet befinner sig i riskzonen, behöver monitorn inte användas i åratal. Men är sådana apparater verkligen effektiva när det gäller att rädda liv?
Doktor Ehud Krongrad och sjuksköterskan Linda O’Neill vid barnkliniken vid Columbia University i New York undersökte 20 spädbarn som ansågs tillhöra högriskgruppen. Deras undersökning visar att det är oerhört svårt att med säkerhet avgöra vilka barn som befinner sig i riskzonen och därför verkligen är i behov av en hemmonitor. De förklarar: ”Det finns inget test som med något större mått av säkerhet eller noggrannhet kan ange eller med någorlunda bestämdhet förutsäga att ett barn tillhör högriskgruppen.”
De menar att föräldrar av naturliga skäl är mycket subjektiva i sin bedömning av barnets reaktioner och förklarar: ”De flesta larmsignaler som av föräldrar uppfattas som verkliga larmsignaler betingade av kroppsliga förändringar är inte beledsagade av kardioelektrisk instabilitet.” Deras forskningsresultat visar i själva verket ”att det stora flertalet spädbarn som dör plötsligt och oväntat inte uppvisar några påtagliga och/eller kliniskt definierbara symptom”. George A. Little vid Dartmouth Medical School förklarade därför: ”Om de kriterier som framläggs av denna consensus-panel tillämpas av läkare, skulle jag förvänta en betydande nedgång i bruket av hemmonitorer i samband med infantil apné.”
Denna slutsats ger ökad tyngd åt den försäkran som undersökningsläkaren gav Tottie och som citeras i den inledande artikeln: ”Det finns ingenting du kunde ha gjort för att förhindra det. Även om du hade stått bredvid sängen med en monitor, så skulle du inte ha kunnat rädda henne. Man kan inte förutsäga sjukdomen, och man kan inte förhindra den. I vissa fall är det bara så att allting slutar upp att fungera, och för närvarande finns det inget sätt att få reda på orsaken.” Det finns dessvärre många medicinska problem som läkarvetenskapen inte kan förklara, och SIDS är ett sådant problem.
En annan sak som man bör tänka på är att en hemmonitor är en elektrisk apparat, och därför sägs det i en artikel i tidskriften Pediatrics: ”Sjukvårdspersonal och konsumenter måste vara medvetna om att närvaron av en monitor i hemmet innebär potentiella risker, i synnerhet när familjen inbegriper ett koltbarn eller förskolebarn.” Vid monitorövervakning i hemmet bör man vara försiktig när det finns andra barn i närheten.
”Nära SIDS”-barn
”Nära SIDS” är ett tillstånd där barnet har slutat andas och förefaller livlöst men får hjälp i tid. En förälder kanske plötsligt lade märke till att barnet hade slutat andas och ryckte upp det ur sängen för att ringa efter hjälp eller i all hast föra det till närmaste sjukhus. Ibland har dessa plötsliga åtgärder och rörelser satt i gång hjärtverksamheten och andningen, och barnet har kunnat räddas utan hjärtmassage eller hjärt- och lungräddning.
I vissa fall har dessa s. k. livlöshetsattacker konstaterats hos barn som längre fram dött av SIDS. Doktor Marie Valdes-Dapena säger att barn med livlöshetsattacker ”löper särskild risk att drabbas av plötslig spädbarnsdöd”. Läkarna drar därför slutsatsen att eftersom sådana ”funktioner som andning och hjärtverksamhet är relaterade till det autonoma nervsystemet, tycks det vara så gott som säkert att SIDS-barn och riskbarn har något fel på denna automatiska del av det centrala nervsystemet”. Men den egentliga orsaken förblir ett mysterium.
SIDS är således en definition som används när ett barn dör under oförklarliga omständigheter. Inte ens vid noggrann obduktion kan man finna några bestämda orsaker till dödsfallet. I dagens läge kan forskarna i allmänhet inte förutsäga eller förhindra sjukdomen. När ett spädbarn dör — vare sig det sker i SIDS eller av någon annan orsak — hur kan då föräldrarna klara av detta slag? Hur kan de leva vidare med sin sorg?
[Bild på sidan 9]
Monitorövervakning av spädbarn i hemmet för att kontrollera andningen