Den moriska kulturen i Spanien — ett märkligt arv

Från Vakna!:s korrespondent i Spanien

SPANIEN — med sin flamenco, sina moriska slott och sina stolta caballeros — gästas årligen av mer än 40 miljoner turister. De kommer från alla delar av Europa och från andra delar av världen — inte bara för att njuta av halvöns otaliga soldränkta stränder, utan också för att stifta bekantskap med spansk kultur.

Vare sig observanta besökare lyssnar till den oförglömliga flamencomusiken, förtjust betraktar de andalusiska hingstarna under en festlighet eller beundrar utsikten från en morisk befästning, förnimmer de något annorlunda i den spanska kulturen. Deras sinnen har inte lurat dem. De har fängslats av den moriska kulturen.

Morerna, som blev utdrivna ur Spanien för omkring 500 år sedan, lämnade efter sig ett bestående arv, som än i dag kan iakttas i byggnaderna, musiken och till och med djuren i Spanien. Men vilka var egentligen morerna? Hur kom de att få så stort inflytande i Spanien? Vad hände med dem?

Varifrån kom morerna?

På 600- och 700-talen inträffade stora politiska och religiösa omvälvningar i Mellersta Östern och i Medelhavsområdet. Under den hundraårsperiod som följde på profeten Muhammeds död år 632 v.t. skapade hans nitiska efterföljare ett islamiskt välde som sträckte sig från floden Indus i öster till Pyrenéerna i väster. Själva Spanien invaderades år 711 v.t. och blev gradvis erövrat av muslimska arméer, som utgjordes av berber, en nordafrikansk folkstam, och araber, vilka senare blev den härskande klassen. De som tillhörde denna invaderande folkgrupp kallas i allmänhet ”morer” oavsett ursprungsland.a

Detta vidsträckta muslimska välde, som i storlek motsvarade romarriket, var ett religiöst såväl som ett politiskt välde. Även om de muslimska erövrarna vanligtvis inte spred sin religion med tvångsmetoder, gick med tiden inte bara hedningarna, utan också de flesta till bekännelsen kristna i Mellersta Östern och Nordafrika och även många i Spanien, över till den nya tron.

Córdobas glanstid

Spanien kallades på arabiska al-Andalus, varifrån namnet ”Andalusien” kommer, och styrdes till att börja med från Damaskus. Men på 900-talet, när emiren av Córdoba utnämnde sig själv till kalif (statsöverhuvud), blev Spanien självständigt. Det var vid denna tid som det moriska kalifatet nådde sin höjdpunkt och Córdoba i södra Spanien blev en blomstrande metropol som tävlade med Damaskus om att vara centrum för islamisk kultur.

Niohundratalets Córdoba var med sina runt 500.000 invånare, möjligen med undantag av Konstantinopel, Europas folkrikaste stad. Som huvudstad i det islamiska Spanien blev Córdoba oerhört rikt. Intäkterna härrörde till största delen från jordbruket, handeln och industrin, vilka alla blomstrade under den härskande omajjaddynastin.

Universitetet var ett ryktbart lärdomscentrum, och staden kunde ståta med ett bibliotek som innehöll 400.000 volymer. Det fanns 27 avgiftsfria skolor för undervisning av fattiga barn, och läs- och skrivkunnigheten var hög bland både flickor och pojkar. Unga adelsmän från kristenhetens feodalriken i norr blev utbildade vid de moriska furstehusen, och rika kvinnor från Frankrike beställde sina elegantaste kläder från Córdoba.

Även stadens utseende präglades av det stora inflödet av rikedomar. En tysk nunna från den tiden beskrev Córdoba som ”världens smycke”. Gatorna var stenlagda och upplysta. Trädgårdar, vattenfall och konstgjorda dammar prydde staden, och en akvedukt försåg alla fontäner och allmänna bad med stora mängder färskvatten. Enligt en muslimsk krönikör fanns det så många som 700 badhus i staden. Här och var stod också praktfulla palats. Ett av dem, Al-Zahra i utkanten av Córdoba, fullbordades först efter 25 års slit av 10.000 arbetare. Ruinerna vittnar än i dag om dess storslagenhet.

Under 900-talet färdigställdes också Córdobas stora moské. Moskén blev ett viktigt centrum för muslimska pilgrimer, och man påstod att Muhammeds arm fanns bevarad där. En källa säger: ”Den var näst heligast efter Mecka, och ... ett besök där fritog de rättrogna från förpliktelsen att företa en pilgrimsfärd till Arabien.” Än i dag förundras besökare över moskéns imponerande skog av marmorkolonner (det finns cirka 850 stycken) och vackert utsmyckade valvbågar. Det har beskrivits som det ”vackraste muslimska templet i världen”.

Córdobas glanstid blev emellertid kort. I början av 1000-talet upphörde styret under omajjaddynastin, och i stället började en rad lönnmord, uppror och fejder. Snart hade morernas rike splittrats i 23 stadsstater, så kallade taifas, och dessa blev undan för undan införlivade med de till kristenheten hörande spanska feodalrikena i norr. Granada, det sista moriska riket, erövrades år 1492, och morerna drevs bort från halvön.

Men inflytandet från den moriska kulturen skulle komma att bestå. Till och med det spanska språket bär fortfarande tydliga spår av moriskt inflytande. Språkforskare beräknar att 8 procent av de nutida spanska orden har sitt ursprung i arabiskan. Besökare kan få höra spanjorer helt omedvetet anropa Allah, när de använder det allmänt förekommande idiomatiska uttrycket ”ojalá” (”om bara”, ”jag hoppas”), som ursprungligen skrevs wa-sa Alláh och betydde ”Gud give”.

Islam — en kanal för överföring av teknologi

Den moriska ockupationen av Spanien skulle komma att få bestående följder även för hela det övriga Europa. I synnerhet under den period då de till kristenheten hörande rikena i norra Spanien undan för undan inlemmade de muslimska staterna i söder fungerade den moriska delen av Spanien som en förbindelselänk mellan Öst och Väst och underlättade spridningen av orientalisk kultur, vetenskap och teknologi både i hela Europa och även längre bort. (Se sidan 27.)

I en förklaring till detta skeende skriver The Encyclopædia Britannica: ”Islams betydelse låg i arabernas upptagande av den hellenistiska civilisationens vetenskapliga och tekniska landvinningar, åt vilka man gav sina ej obetydliga bidrag, och det hela blev via morerna i Spanien tillgängligt för västvärlden.

Islam fungerade också som en kanal för överföring av en del av tekniken från de gamla civilisationerna i Öst- och Sydasien, i synnerhet från Indien och Kina.”

Den moriska kulturens stora inflytande i Västeuropa kan tydligt ses i de många ord inom vitt skilda fack som kommer från arabiskan och som finns i svenskan såväl som i många andra europeiska språk: algebra, alkohol, alkali, lemon, orange, socker, alkov, tariff, magasin, madrass, soffa.

Islamiska lärde följde bokstavligen det råd som deras profet hade gett: ”Sök vishet, änskönt den står att finna i Kina.” En del av det nya tekniska kunnandet kom i själva verket från Kina.

Toledos översättarskola

Till att börja med spreds all denna kunskap på arabiska, ett okänt språk för de flesta skolade människor i Europa. Men denna språkbarriär överbryggades snart. Erövringen av Toledo år 1085, då morerna besegrades av den katolske kungen Alfonso VI av León, var av avgörande betydelse för detta.

Under de därpå följande hundra åren grundades en skola för översättare i Toledo, och efter hand översattes de allra flesta islamiska verk till latin och senare till andra europeiska språk. På grund av dessa översättares trägna arbete kom sådana arabiska verk som Avicennas medicinska Kanon att användas som normgivande läroböcker vid många europeiska universitet, somliga i flera hundra år.

Det moriska arvet bevarat

Det moriska arvet kan fortfarande iakttas i våra dagars Spanien. Morernas arkitektur, vetenskap och tekniska kunnande har gått i arv från generation till generation och påverkat byggbranschen, jordbruket och vetenskapen i Spanien i lika mån. Den moriska musiken blandades senare upp med flamencon, och även moriskt hantverk överlevde och kan tydligt ses i många souvenirer som köps av turisterna i dag. Samtidigt står många av morernas imponerande slott kvar som tysta vittnesbörd om en förgången storhetstid.

Så vart man som turist än kommer i våra dagars Spanien kan det man ser och hör mycket väl vara ett eko från denna svunna civilisation. Även om dess glans nu är borta, har den lämnat efter sig ett märkligt arv åt Spanien och åt hela världen.

[Fotnot]

[Ruta på sidan 27]

Araberna — en bro mellan Öst och Väst

Silke och papper. När araberna erövrade en stor del av Mindre Asien, upptäckte de att en metod för framställning av silke redan i begränsad skala hade utvecklats där, tack vare tidigare kontakter med Kina. Denna metod spreds sedan över hela den islamiska världen, och på 800-talet nådde den troligen Spanien, som blev först i Europa med att producera silke.

Ännu viktigare var upptäckten av hur papper framställs. Det berättas att en kinesisk fånge lärde araberna konsten att framställa papper av lump. Vid slutet av 700-talet var tillverkningen i gång i Damaskus, och på kort tid ersatte detta papper papyrusen i hela det islamiska väldet. Det dröjde inte länge förrän det producerades i Spanien, och tack vare denna nya tillverkningsmetod ökade bokproduktionen kraftigt i Córdoba och andra spanska städer.

Tekniken spreds från Spanien till andra delar av Europa, och användningen av papper bidrog till utvecklingen av tryckpressen på 1400-talet.

Även andra orientaliska uppfinningar, till exempel väderkvarnen och krutet, nådde troligtvis Europa via denna islamiska förmedlande ”kanal”.

Jordbruk. Det moriska systemet med konstbevattningskanaler är alltjämt i bruk i många delar av Spanien och används för bevattning av apelsin- och citronlundar som en gång i tiden planterats av arabiska trädgårdsodlare. Under morernas ledning odlade man ris, sockerrör, granatäpplen, bomull, bananer, apelsiner, citroner, dadlar och fikon. Längre fram tog spanska och portugisiska nybyggare med sig många av dessa nyttoväxter till Amerika.

Den makliga oxen ersattes av mulåsnan, åsnan och hästen. Genom att korsa den nordafrikanska hästen med den iberiska fick man fram vad som kallats den äldsta kända avelshästen i världen, den eleganta andalusiska hästen.

Medicin. Córdobas sjukhus var en berömd medicinsk läroanstalt — den första i sitt slag i Europa — och kirurgerna var internationellt väl ansedda. De kirurgiska instrumenten var förvånansvärt lika dem som används i dag. Enligt uppgift begagnades vin, hasch och andra droger som bedövningsmedel.

Man lade stor tonvikt vid kurativ behandling och bruk av örtmediciner. I Avicennas Kanon, ett medicinskt uppslagsverk från 1000-talet, ges följande sunda råd: ”Erfarenheten har visat att amning vid moderns bröst är en viktig faktor för att skydda mot sjukdomar.”

Astronomi, geografi och matematik. På 1100-talet skrev al-Idrisi, som hade studerat i Córdoba, ett framstående geografiskt och astronomiskt verk. Det var betitlat ”Rogers bok”, och i det delades den då kända världen upp i klimatzoner. Det innehöll också ett sjuttiotal detaljerade kartor, vilka har betecknats som ”det yppersta i fråga om medeltida kartografi”. I likhet med de flesta islamiska lärde tog al-Idrisi för givet att jorden var sfärisk.

En annan morisk vetenskapsman, bosatt i Toledo, publicerade astronomiska tabeller och uppfann ett så kallat universalastrolabium (ett instrument för bestämning av latitud), föregångaren till sextanten. Införandet av det trekantiga seglet, som i många generationer använts på arabiska segelfartyg (s. k. dauer), kom tillsammans med dessa landvinningar att utgöra betydelsefulla bidrag till de stora upptäcktsresorna på 1400-talet.

Även vårt siffersystem har vi till stor del araberna att tacka för. Islamiska matematiker började på 700-talet begagna sig av det vi i dag kallar arabiska siffror, inklusive nollan och decimalkommat. Detta var ett stort framsteg jämfört med det tidigare romerska systemet, där talen skrevs med bokstäver (I=1, V=5, X=10, L=50, C=100, D=500, M=1.000). Jämför till exempel MCMLXXXVIII med samma tal skrivet enligt det arabiska systemet — 1988.

[Bild på sidan 23]

Lejongården i Alhambrapalatset i Granada

[Bild på sidan 24]

Rikt utsirad morisk ornamentering i Alhambrapalatset i Granada

[Bilder på sidan 25]

Ornamenterat kupoltak i Córdobas moské

Några av de mer än 800 marmorkolonnerna i Córdobas moské