Toledo – en fascinerande blandning av medeltida kulturer

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I SPANIEN

MITT på Pyreneiska halvön ligger ett granitberg som på tre sidor omges av floden Tajo. Under århundradenas gång har floden urholkat de klippor som kantar bergets sidor. På det här strategiska berget uppstod Toledo, en stad som har kommit att bli synonym med Spanien och spansk kultur.

I dagens Toledo tycks de smala, krokiga gatorna i de gamla stadsdelarna förflytta besökaren tillbaka till medeltiden. Den medeltida prägeln på portar, borgar och broar har bevarats och bär ett tyst vittnesbörd om den tid då Toledo var en av Europas viktigaste städer.

Men Toledo är inte en typisk europeisk stad. Till och med järnvägsstationen har en orientalisk prägel. En närmare titt på Toledos byggnader och hantverk visar att det är en stad där flera civilisationer under århundradenas lopp lämnat spår efter sig och bidragit med sitt kunnande. Under sin glansperiod för omkring 700 år sedan var staden en riktig smältdegel för medeltida kulturer.

Vitt skilda kulturer

När romarna kom till Spanien hade kelter och iberer redan byggt upp en stad på den här strategiska platsen. Romarna gav den namnet Toletum (från tollitum, som betyder ”upphöjd”) och gjorde den till en av sina provinshuvudstäder. Den romerske historikern Livius beskrev Toledo som ”en liten stad, befäst genom sitt läge”. När visigoterna erövrade Spanien efter det romerska rikets fall valde de Toledo som sin huvudstad. Det var här som kung Rekared på 500-talet övergav arianismen, något som så småningom ledde fram till att Spanien blev ett centrum för den ortodoxa katolicismen och att Toledo blev ärkebiskopssäte.

Den religiösa scenen förändrades när Toledo blev en del av det muslimska kalifatet. De smala gatorna i de gamla stadsdelarna är från den här perioden, som varade från 700-talet fram till 1000-talet. Muslimsk tolerans gjorde att den kristna, den judiska och den moriska kulturen kunde existera sida vid sida i Toledo. År 1085 erövrades slutligen staden av kung Alfons VI (en katolsk kung). Trots maktskiftet fortsatte de här kulturerna att existera jämsides i flera hundra år.

Många av Toledos mest imponerande byggnadsverk är från medeltiden. Katolska härskare gjorde staden till sin huvudstad, judiska invånare ägnade sig åt hantverk och handel, och muslimska hantverkare bidrog med sina kunskaper i arkitektur. I skolan för översättare i Toledo samarbetade forskare från de tre olika trosriktningarna. Under 1100-talet och 1200-talet översatte de ett stort antal forntida verk till latin och spanska. Tack vare de här översättarna fick Västerlandet tillgång till den arabiska civilisationens stora vetenskapliga kunnande.

Den religiösa toleransen fick ett slut under 1300-talet, när tusentals judar i staden utsattes för våldsam förföljelse och dödades. När Columbus upptäckte Amerika hade den spanska inkvisitionen satt upp en tribunal i Toledo, och både judar och muslimer tvingades konvertera eller fly från landet.

Byggnadsverk som vittnar om stadens forna glans

I Toledos stadskärna finns nu mer än ett hundratal forntida byggnadsverk. Denna historiska rikedom fick UNESCO att förklara staden som världskulturarv. Två av de mest imponerande byggnadsverken från medeltiden är broarna över floden Tajo, varav den ena leder till staden österifrån och den andra västerifrån. Och det finns knappast någon besökare i staden som kan undgå att lägga märke till Puerta Nueva de Bisagra, den stora porten in till den gamla muromgärdade staden.

När man betraktar Toledo på avstånd är det två byggnader som framträder särskilt tydligt. I den östra delen av staden ligger en väldig, fyrkantig borg som kallas Alcázar. Den har under århundradenas gång varit ett romerskt praetorium (ståthållarresidens), ett palats för visigotiska kungar, en arabisk fästning och ett residens för spanska kungar. Nu rymmer den ett armémuseum och ett stort bibliotek. Men eftersom Toledo framför allt är en religiös stad, är det den jättelika gotiska katedralen som dominerar stadskärnan. (Se rutan på sidan 17.)

Katedralen och andra kyrkor i Toledo ståtar med målningar av en berömd konstnär som var bosatt i staden. Han är känd under namnet El Greco, som betyder ”greken”. Hans fullständiga namn var Doménikos Theotokópoulos. I det område där han bodde i de gamla judiska kvarteren finns nu ett museum, där man kan se flera av hans verk.

Toledo kanske framstår som mest imponerande när man blickar ut över staden från bergen i söder. Men stadens charm upplever man bäst genom att promenera längs dess smala gator. Som besökare är det först lätt att gå vilse, men man fascineras snart av de pittoreska smågatorna, de gamla byggnaderna, de utsirade balkongerna och de lockande souvenirbutikerna.

Förr eller senare är det dags för turisten att ta farväl av denna till synes tidlösa stad. Den bästa platsen för att göra det är vid floden Tajos södra strand. När dagen närmar sig sitt slut sprider solnedgången ett varmt ljus över staden, och dess ståtliga monument tycks än en gång ge oss en bild av dess forna glans.

[Ruta/Bilder på sidan 17]

TOLEDOS TRE KULTURER

Under medeltiden var Toledo indelat i tre stadsdelar, där katoliker, judar och muslimer hade sina egna lagar och sedvänjor. Några av deras forntida platser för tillbedjan har nu blivit stora turistattraktioner.

➤ En moské från 900-talet, nu känd som Cristo de la Luz, är ett exempel på det konstrika murverk som var så typiskt för de muslimska hantverkarna. Den ligger i stadsdelen Medina, där de rika muslimerna bodde.

➤ Två synagogor finns kvar från medeltiden. De gjordes senare om till katolska kyrkor men vittnar ändå om Toledos stora judiska befolkning, som under en tid utgjorde en tredjedel av stadens befolkning. Santa María la Blanca är den äldsta och har i likhet med moskén ovan en interiör med många rikt utsmyckade pelare. Synagogan El Tránsito (till höger) är större och rymmer nu ett museum för den sefardiska (spansk-judiska) kulturen.

➤ Spaniens största gotiska katedral började byggas på 1200-talet men stod inte klar förrän över 200 år senare.

[Ruta/Bilder på sidan 18]

SPECIELLA SVÄRD OCH SÖT MARSIPAN

I över två tusen år har smederna i Toledo tillverkat svärd, och stadens namn har kommit att bli synonymt med fint stål. Både Hannibals härar och de romerska legionerna använde svärd som smitts utmed floden Tajo. Några århundraden senare började muslimska hantverkare i Toledo utsmycka sina svärd och rustningar med hjälp av en teknik som kallas tauschering. En kopia av ett sådant svärd visas här till vänster. (Se artikeln ”Inläggningar av guld i stål” i Vakna! för 22 januari 2005.) Numera säljs ett stort urval av svärd och rustningar i de flesta av stadens souvenirbutiker. De här svärden har nu blivit samlarobjekt, och man kan få se dem på filmduken, men knappast på slagfältet.

Toledo är också berömt för sin marsipantillverkning, som tog sin början i och med att staden kom under arabiskt styre. När muslimerna anlände fanns det redan stora odlingar av mandel i Spanien, men däremot saknades den andra viktiga ingrediensen – socker. Inom loppet av 50 år efter den muslimska erövringen fanns det sockerrörsfält i södra Spanien. På 1000-talet hade marsipan blivit en specialitet för Toledo, och den har fallit många läckergommar i smaken ända sedan den tiden. Nu finns det affärer i Toledo som uteslutande säljer marsipan, vilken ofta har formats till små statyetter. Ett besök i Toledo skulle inte vara fullständigt utan att man har smakat på de här utsökta godbitarna.

[Bildkälla]

Agustín Sancho

[Karta på sidan 16]

(För formaterad text, se publikationen)

PORTUGAL

SPANIEN

Madrid

Toledo

[Bild på sidan 18]

Bron San Martin