Narkotika — problemen trappas upp
NARKOTIKA figurerar ofta i nyhetsrubrikerna i våra dagar. Man kan knappast öppna en dagstidning eller ett nyhetsmagasin utan att finna några anspelningar på narkotikaproblemet: En diplomat ertappas med att föra in narkotika i ett land. En politisk ledare utpekas som delaktig i narkotikasmuggling. En framstående idrottsman måste genomgå en avgiftningskur för sitt drogberoende. Polisen gör en razzia mot ett flygplan eller en båt och beslagtar en stor mängd narkotika. En berömd artist dör av en överdos. En lokförare som varit inblandad i en tågolycka visar sig ha varit narkotikapåverkad. En politiker gör narkotikabekämpning till en huvudfråga under sin valkampanj. Och så fortsätter det i det oändliga.
Narkotikaproblemet har blivit så framträdande att 24 nationer i fjol beslöt att genomföra en samfälld aktion mot drogmissbruk. De ”förstörde 5.046 ton kokablad och 17.585 ton marijuanaplantor”, enligt U.S.News & World Report. ”[Det amerikanska] utrikesdepartementet anser dock att de nuvarande bekämpningsåtgärderna är ’otillräckliga när det gäller att minska den världsvida tillgången på narkotika’.”
Antalet narkotikabeslag, arresteringar och fällande domar har visserligen ökat, men det har också tillgången på illegala droger. Endast en liten del av den narkotika som produceras påträffas och beslagtas, och på många platser är det nu lättare att få tag i narkotika än någonsin tidigare. Trots att man år 1986 gjorde förenade ansträngningar för att spåra upp och oskadliggöra kokainframställningslaboratorier, ökade produktionen av kokain från kokablad i Bolivia, Colombia och Peru med 10 procent från 1986 till 1987. Det kokain som nu säljs på gatorna är mycket renare än tidigare, och priserna har sjunkit kraftigt — ett tecken på ökad tillgång.
”Förenta staterna har den högsta förekomsten av narkotikamissbruk bland ungdomar i hela den industrialiserade världen, och missbruket påbörjas i allt lägre åldrar”, sägs det i en rapport i Behavior Today. En undersökning visade att över hälften av alla amerikanska gymnasister medgav att de hade prövat otillåtna droger någon gång i livet och att denna höga siffra stiger till omkring 80 procent när de kommer upp i 25-årsåldern. I Förenta staterna finns nu uppskattningsvis 1,2 miljoner narkomaner, och ytterligare 23 miljoner använder narkotiska preparat då och då som ”njutningsmedel”.
Andra länder har inte heller förskonats från narkotikaepidemin. Tidningen Pravda i Sovjetunionen innehöll för en tid sedan följande uttalande av inrikesministern Alexander Vlasov: ”Kampen mot narkotikamissbruk och därmed sammanhängande brottslighet har blivit en av inrikesministeriets främsta uppgifter.” Tidskriften Soviet Weekly rapporterar att ”80.000 sovjetmedborgare åtalats för narkotikarelaterade brott under de två senaste åren”, och trots rehabiliteringsprogram för drogberoende är detta ”fortfarande ett stort problem, med 131.000 registrerade missbrukare”.
Ungern uppges ha mellan 30.000 och 50.000 narkotikamissbrukare och Polen uppskattningsvis 200.000 till 600.000 som är beroende av och missbrukar tung narkotika, främst ungdomar under 25 år. Pakistan beräknas ha närmare 313.000 opiummissbrukare och 150.000 heroinmissbrukare. Sir Jack Stewart Clark, ledamot av Europaparlamentet, förutspår att antalet kokainmissbrukare i Västeuropa kan komma att uppgå till mellan tre och fyra miljoner i mitten av 1990-talet. Spanien beräknas redan ha mellan 60.000 och 80.000 kokainmissbrukare.
Narkotikaproblemet har fått en sådan omfattning att en FN-rapport förklarar att det nu hotar ”somliga staters själva säkerhet”.
Varför har narkotikaproblemet kommit så i blickpunkten? Varför använder människor över huvud taget narkotika? Varför har man, trots stora ansträngningar, inte lyckats förhindra en upptrappning av problemet? Vad kan göras för att stoppa detta växande hot?