Narkotika — Finns det något hopp?
VARFÖR har man inte lyckats hindra flodvågen av illegala droger? Orsaken kan uttryckas i ett enda ord: PENGAR. Narkotikahandeln är en lukrativ affär. Förtjänsterna mäts i miljarder.
Enbart i Förenta staterna beräknas knarkhandeln inbringa mellan 60 och 120 miljarder dollar årligen. Om man räknar med cirka 20 miljarder dollar i omkostnader, blir nettovinsten mellan 40 och 100 miljarder dollar. ”Narkotikahandeln, som årligen omsätter 300 miljarder dollar, är världens största affärsrörelse”, sägs det i World Press Review.
Med så mycket pengar till sitt förfogande har narkotikahajarna utnyttjat människans inneboende girighet och själviskhet och fått så stor makt att de kan göra praktiskt taget vad de vill. ”De räknar inte sina pengar längre — de väger dem”, sade en poliskommissarie. ”De kan köpa vittnen; de kan köpa sig fria från vad som helst.” En knarkkung i Bolivia uppges ha erbjudit sig att betala landets hela statsskuld på 3,8 miljarder dollar om myndigheterna avstod från att tillämpa narkotikalagarna.
Kokain- och marijuanakungarna på västra halvklotet har till och med fått större inflytande än Asiens väletablerade opiummagnater. ”Med hjälp av mutor och, om så behövs, skjutvapen har knarkbaronerna upprättat sitt korrupta imperium från Bolivia till Bahamas och hotar nu i mer än ett land att undantränga den sittande regeringen som styrande makt”, rapporterar tidskriften Time. ”Vi kämpar mot en organisation som är starkare än staten”, säger Colombias förre president, Belisario Betancur.
Och han borde veta. I Colombia har medlemmar av Medellín-kartellen, de narkotikamagnater som dominerar kokainhandeln, fört regelrätt krig mot alla som har motstått dem eller sökt ställa dem inför rätta. Bland de mördade märks en justitieminister, 21 domare, en tidningsredaktör, minst ett tiotal journalister och ett antal soldater och poliser. ”Aldrig tidigare har ett brottssyndikat lyckats injaga sådan skräck i en större nation”, framhåller tidningen Newsweek. ”Colombianska domare fruktar för att döma; poliser fruktar för att göra arresteringar. Kritiska journalister skriver nu ofta sina artiklar från utlandet, där de har gott sällskap av andra colombianer som har flytt för sitt liv.”
Fåfänga försök att strypa tillgången på narkotika
På grund av den ekonomiska faktorn har alla försök att strypa tillgången på narkotika strandat. Jordbrukare fortsätter att odla koka, cannabis och opiumvallmo, vilket inbringar långt mer än de knappa inkomster som de kan få med konventionella grödor. I deras ögon är knarkkungarna välgörare som stöttar ekonomin. Många poliser och tulltjänstemän fortsätter att blunda för att narkotika smugglas genom tullen och tjänar varje gång upp till 50.000 dollar eller ibland ännu mer på att göra detta.
Man engagerar också barn på ända ner till nio eller tio år i den lukrativa narkotikahandeln: de får 25 cent per styck för tomma crackflaskor som de hittar på gatorna, 100 dollar om dagen för att hålla utkik och varna för polisen, 300 dollar om dagen som knarkkurirer och upp till 3.000 dollar om dagen som knarklangare bland tonåringar. Genom att briljera med sina tillgångar inför sina skolkamrater och skaffa sig pälsar, tunga guldkedjor och dyrbara bilar lockar de med sig ännu fler.
Terrorister har i narkotikahandeln funnit ett sätt att finansiera sin verksamhet och ger i sin tur narkotikahajarna en hjälpande hand. Somliga politiska ledare utnyttjar narkotikahandeln både för att berika sig själva och för att underminera oppositionella regeringar. De låter sig inte avskräckas av arresteringar och rättsliga påföljder. Denna hantering är så oerhört lönsam att så snart en narkotikahaj eller korrumperad myndighetsperson försvinner, kommer två nya som är villiga att ta hans plats.
”Framställning och försäljning av narkotika är dessvärre fortfarande en lukrativ affär, och narkotikamissbruket fortsätter att öka överallt i världen”, sägs det i en rapport som det amerikanska utrikesdepartementet offentliggjorde i mars i år. ”Utbredd korruption bland ämbetsmän och lagens handhavare, mutor, skrämseltaktik och våldsdåd från langarnas sida och det dystra faktum att nationerna utmanövrerats, utpumpats och utarmats av narkotikahajarna fortsätter att underminera de världsvida ansträngningar som görs för att stoppa tillverkningen och försäljningen av narkotika.” Hur skall man då kunna lösa problemet?
Är minskad efterfrågan lösningen?
Somliga anser att den enda möjligheten är att begränsa efterfrågan på narkotika. I likhet med all annan affärsverksamhet bygger den internationella narkotikahandeln på tillgång och efterfrågan. Utan den till synes omättliga efterfrågan som nu råder skulle tillgången på narkotika sina. Men trots alla varningar, informationskampanjer, drogtester och uppmaningar som ”säg nej till narkotika” visar missbruket inga tecken på att minska, utan fortsätter dessvärre i stället att öka.
”I andra länder i världen har man just börjat få smak på narkotika”, konstaterar tidskriften Time. ”Den amerikanska drogkulturen har spritt sig till europeiska och asiatiska ungdomar. Även om det statistiska materialet är bristfälligt, tycks narkotikamissbruket öka överallt i världen, i synnerhet i de länder som exporterar narkotika till USA.” I Bolivia har till exempel drogmissbruket ökat mycket kraftigt den senaste tiden. Visserligen får man där i landet enligt lagen odla koka för framställning av te och tuggning av kokablad, men allt fler ungdomar blir nu beroende av en giftig, rökbar form av kokain som kallas basuco. Också från Vietnam meddelas att opium- och heroinmissbruket ökar kraftigt bland ungdomar, både i norr och i söder. Allt som allt lär det nu finnas omkring 40 miljoner narkotikamissbrukare i världen.
Man erkänner nu att narkotikaproblemet är av en sådan omfattning att ingen enskild nation kan bemästra det. Kan vi då förvänta att alla nationer skall sluta sig samman och sätta stopp för detta gissel? En sådan samfälld aktion är högst osannolik, med tanke på den girighet och det vinstintresse som så till den grad genomsyrar den illegala narkotikahandeln — för att inte tala om alla oförenliga politiska skiljaktigheter. Vissa nationer underlåter att vidta meningsfulla sanktioner mot politiska bundsförvanter, trots att dessa nationer är skådeplats för omfattande narkotikahandel. Dessutom är miljoner människor beroende av narkotikagrödor för sitt levebröd. ”Det finns länder som helt enkelt skulle drabbas av ekonomiskt sammanbrott om knarkhandeln försvann över en natt”, sägs det i World Press Review.
Ett välgrundat hopp
De styrande i världen hoppas i bästa fall kunna begränsa narkotikamissbruket och så småningom minska den nu så stora efterfrågan på narkotika. Men vi har skäl att hoppas på en fullständig lösning på narkotikaproblemet. Detta hopp grundar sig på bibelns löfte: ”De kommer inte att göra skada eller vålla fördärv någonstans på hela mitt heliga berg; ty jorden kommer sannerligen att vara full av Jehovas kunskap, liksom vattenmassorna täcker själva havet.” (Jesaja 11:9, NW; Habackuk 2:14) Att ingen skall ”göra skada eller vålla fördärv” innebär att alla de smärtsamma problem som hör samman med narkotikamissbruk då kommer att vara borta.
Men lägg märke till vad orsaken till detta är: Att jorden skall vara ”full av Jehovas kunskap”. För att kunna slita sig loss från narkotikamissbruk måste man ha en stark motivation. Kärlek till Jehova Gud och en önskan att behaga honom, med exakt kunskap om honom och hans vägar som grund, har hjälpt många att bli fria från sitt drogberoende. En sådan person är Angelo.
Angelo, som nu är 60 år gammal, hade missbrukat narkotika ända sedan år 1964. Lockad av vänner som tycktes njuta av livet började Angelo använda marijuana och fortsatte sedan med kokain, hasch, morfin och LSD, för att bara nämna några. ”Jag var ständigt påtänd”, säger Angelo. ”Varje dag var jag hög. Det kändes som om jag kunde styra hela världen. Det snurrade runt i huvudet på mig. På den tiden åkte astronauterna till månen, och jag ville nå ännu längre.”
Men drogerna ledde också till hallucinationer, dåligt humör, samhällsfrånvändhet och självmordstankar. ”I mars 1979 började jag läsa bibeln”, säger Angelo. ”Jag hade haft hallucinationer och ville ta livet av mig. Men jag tänkte först ta reda på vart jag skulle komma när jag dog. Ett par vittnen kom till min dörr, och jag bad dem enträget att de skulle förklara bibeln för mig. När jag studerade bibeln insåg jag att det är ett brott mot Guds lag att använda narkotika — att vår kropp tillhör Gud och att vi därför, som det sägs i 2 Korintierna 7:1, måste skydda den mot ’förorening’.”
Hur blev han fri från sitt drogmissbruk? ”Genom bön, uppriktig bön”, säger Angelo, ”och genom att dagligen studera bibeln. Man måste vara mycket beslutsam om man skall kunna sluta upp med att använda narkotika. Det var långt ifrån lätt, men jag kände att Jehova visste vad som fanns i mitt hjärta och att jag, som det sägs i Ordspråksboken 3:5, 6, kunde förtrösta på honom. Jag anser personligen att ingen annan än Jehova kunde ha fått mig på fötter, med tanke på det begär jag hade.”
Många andra har i likhet med Angelo insett att man med stark motivation, tro på Gud och förtröstan på hans hjälp samt stöd från omtänksamma, kärleksfulla vänner kan bli kvitt denna dödsbringande vana. Men ”hur skall de sätta tro till honom som de inte har hört något om?” sägs det i Romarna 10:14 i bibeln. Utgivarna av denna tidskrift kommer gärna att hjälpa dig att få ”den exakta kunskapen” om Gud och ett säkert hopp om evigt liv i en ny, drogfri värld. — Efesierna 1:17; Romarna 15:4.
[Infälld text på sidan 11]
”Narkotikahandeln, som årligen omsätter 300 miljarder dollar, är världens största affärsrörelse”
[Infälld text på sidan 12]
Man måste ha stark motivation om man skall kunna bryta sig loss från narkotikamissbruk