Stigande priser — hur människor drabbas

Från Vakna!: s korrespondent i Spanien

”Vi har helt slutat upp att äta tomater, för det är alldeles för dyrt. Och frukt, det kommer jag inte ens ihåg när jag köpte sist”, suckade en husmor i Indien.

”Vi har inte råd att köpa skor eller kläder”, klagar en mexikansk textilarbetare som försöker försörja en familj på fem personer. ”För fyra år sedan hade vi mindre pengar, men då var allting billigare. Nu räcker inte pengarna till någonting.” I det land där han bor förlorade peson 35,4 procent i köpkraft mellan 1982 och 1986.

Muhammed el-Ghani är nattvakt i Kairo i Egypten, där priserna på vissa nödvändighetsartiklar har fördubblats på bara tolv månader. ”Vi lever för dagen”, förklarar han, ”och det finns dagar då vi inte har råd att äta.”

I Brasilien fick ett stackars offer för en tågolycka vänta i 20 år innan hans skadeståndskrav avgjordes i rätten. Han tilldelades slutligen en månatlig summa som motsvarade hälften av minimilönen i landet vid tiden för olyckan. På grund av inflationen räckte dock denna summa förmodligen inte ens till att betala bussbiljetten när han åkte för att hämta den.

Bala från Nigeria, som redan var far till tre barn, svimmade när han fick höra att hans fru just hade fött trillingar. Trots att han hade två arbeten, räckte familjens inkomster knappt till de mest grundläggande behoven, och livsmedelspriserna fortsätter att öka. Han vet att det kommer att bli omöjligt att förse barnen ens med livets nödtorft. Han var beredd att lämna bort de nyfödda för adoption.

Bilden är densamma över hela världen, även om detaljerna kan vara olika. Levnadskostnaderna ökar obevekligt. För många har bröd och mjölk blivit lyxvaror och tre mål om dagen en sällsynthet. En rapport från Nigeria uppger: ”Bröd, som hittills varit den huvudsakliga födan för de flesta nigerianer, konsumeras nu bara av de välbärgade. Ris förekommer bara vid festliga tillfällen.”

Somliga söker lösa problemet genom att arbeta mera, men för andra är det svårt eller rentav omöjligt att få tag i ett arbete. De tvingas att ägna hela dagarna åt ett ändlöst och ofta fruktlöst sökande efter mat. För dem är det inte bara fråga om att klara av de ökade levnadskostnaderna, utan det är snarare en kamp för att över huvud taget överleva.

Boven i dramat är i de flesta fall inflationen, dvs. den höjda prisnivån. Löneökningar kan också förekomma, men de håller sällan jämna steg med de höjda priserna. Särskilt hårt drabbas de som lever på fasta bidrag, till exempel pensionärer och arbetslösa. I många av de mindre utvecklade länderna i världen har det skett en markant sänkning av levnadsstandarden under de senaste åren. Generellt sett kan det sägas att även om de rika i världen kanske blir rikare, så blir de fattiga definitivt fattigare. Är det så i det land där du bor?

Ekonomiska svårigheter skapar oro

Med tanke på dessa problem är det inte förvånande att många höjer sin röst i protest. Utfattiga lärare från provinserna Chiapas och Oaxaca satte till exempel för en tid sedan upp tält på ett stort torg i centrala Mexico City och vakade där i hopp om att deras aktion skulle kunna åstadkomma ekonomisk rättvisa. ”Människorna exploateras”, försäkrade en av dem. I andra länder har kravaller brutit ut när priserna skjutit i höjden.

Brottsligheten, som av somliga beskrivits som de fattigas tysta men farliga revolt mot de rika, ökar också lavinartat. Ett polisseminarium ansåg att den våg av brottslighet som nu sveper över världen kan hänföras till den hopplösa ekonomiska situation som så många människor befinner sig i. Den ekonomiska vanmakten tar sig ibland otäcka uttryck. I två byar i Indien mördades år 1987 mer än 50 människor ur de högsta kasterna av hundratals svältande bönder som kände sig utnyttjade av storgodsägare från högre kaster.

Vem bär skulden?

Under 1900-talet har större rikedomar skapats än någonsin tidigare. Men nu när detta århundrade går mot sitt slut, ser vi, paradoxalt nog, hur miljoner och åter miljoner människor sjunker ner i bestående fattigdom. Löften om en ljusare morgondag, ett ekonomiskt uppsving och skäliga inkomster för alla är alltför ofta ingenting annat än politiska önskedrömmar.

Vem eller vad bär skulden? Många lägger skulden på de styrande. De styrande lägger i sin tur ofta skulden på andra länders ekonomiska politik. Det internationella ekonomiska systemet har också utsatts för besk kritik. Problemen är uppenbarligen komplicerade, och några lösningar tycks inte vara i sikte. I följande artikel skall vi ta upp några av de viktigaste orsakerna till levnadskostnadskrisen och varför det är så svårt att göra något åt den.