Ungdomar frågar:

Hur skall jag kunna stå ut med känslomässig misshandel?

”Min pappa skulle aldrig misshandla mig fysiskt, men med sina ord säger han sådant som sårar och skrämmer mig mer än stryk någonsin skulle göra.” — Ann.

”Förolämpningarna fick mig att känna mig värdelös och dröjde kvar i mitt sinne i dagar, ja till och med veckor. De ledde till känslomässiga sår, som visserligen läktes så småningom, men lämnade efter sig fula ärr.” — Ken.

ANN och Ken har i likhet med tusentals andra tonåringar blivit utsatta för något som experterna har kallat ett systematiskt tillintetgörande av en ung persons självkänsla — känslomässig misshandel. Även om det inte blir några fysiska skador i form av blåmärken och brutna ben, anses ständig nedvärdering från föräldrarnas sida vara en mycket destruktiv form av barnmisshandel.

”Jag tyckte att livet var meningslöst”, berättar Marleen, som ständigt blev nedvärderad av sin mamma. Bristande självaktning är mycket vanlig bland ungdomar som alltid får höra att de är dumma eller värdelösa, hotas med våld, förmås att känna sig misslyckade (”Du gör mig jämt besviken!”) eller ständigt får skulden när något går på tok (”Allting är ditt fel!”). Känslomässig misshandel anses också kunna leda till mentala och emotionella utvecklingsstörningar samt destruktivt beteende och tillbakadragenhet. Bibeln har alltså rätt när den säger att sårande ord ”stinger liksom svärd”. — Ordspråksboken 12:18.

Vad somliga ungdomar betraktar som känslomässig misshandel kanske ibland inte är något annat än tuktan från föräldrarnas sida. (Efesierna 6:4) Sådan tuktan kan vara till nytta för dig, även om den ges på ett obehagligt sätt. (Ordspråksboken 4:13) Dessutom är det ju så att även föräldrar ”felar ... många gånger. Om någon inte felar i ord, är denne en fullkomlig man.” (Jakob 3:2) I vredesmod kan därför även de bästa föräldrar säga sådant som de sedan ångrar. Men när hårda, obarmhärtiga ord blir en vana, ett ständigt, destruktivt livsmönster, kan det vara fråga om allvarlig känslomässig misshandel.a

Vad kan ungdomar göra i en sådan situation? Låt oss först försöka komma underfund med varför sådan misshandel över huvud taget äger rum.

Varför de gör det

”Föräldrar som psykar sina barn är inte några sadistiska galningar”, hävdar Blair och Rita Justice, ”och inte heller saknar de kärlek till sina barn.” När de undersökte ett antal fall av känslomässig misshandel visade det sig att 85 procent av föräldrarna hade utsatts för deprivation (bristande kontakt mellan barn och förälder) — om inte rentav fysisk misshandel — när de själva var barn! Många experter anser därför att känslomässig misshandel från föräldrarnas sida i många fall inte beror på barnens dåliga uppförande, utan på föräldrarnas egna osäkerhetskänslor.

Somliga föräldrar har aldrig själva fått tillräckligt med kärlek och omvårdnad av sina mödrar och fäder, och därför finner de det svårt att visa kärlek mot sina egna barn. (Jämför 1 Johannes 4:19.) Minsta felsteg från deras barns sida tas som en personlig förolämpning och utlöser en skur av ovett och förintande kritik.

Eftersom vi lever i ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”, kan problemen i samband med försörjning och barnuppfostran kännas överväldigande. (2 Timoteus 3:1) Föräldrar kan känna sig nertyngda av sådana påfrestningar och kanske därför reagerar alltför kraftigt på varje förment tecken på upproriskhet från barnens sida.

Detta är naturligtvis inte någon ursäkt för att vara ovettig. (Kolosserna 3:8) Föräldrar uppmanas i bibeln att inte ”reta ... upp ... [sina] barn, för att de inte skall bli modfällda”. (Kolosserna 3:21) Men om en ung person inser att den ovettiga föräldern kan vara djupt oroad eller under intensiv press, kan han eller hon lättare se problemet i rätt perspektiv. En sådan ”insikt dämpar i sanning hennes vrede”. — Ordspråksboken 19:11, NW.

Vad du kan göra

Om dina föräldrar har känslomässiga problem, är det troligtvis inte ditt fel. Du har egentligen inte så stora möjligheter att hjälpa dem att övervinna sina svårigheter. Ibland kan den känslomässiga misshandeln vara så svår att den unge gör klokt i att söka hjälp hos någon utomstående, kanske en äldste i den kristna församlingen. — Jesaja 32:1, 2.

Men ofta finns det saker och ting som du själv kan göra för att situationen skall bli mer uthärdlig. Först och främst kan du alltid bemöda dig om att ”hedra din far och din mor” — även när du tycker att deras uppförande är svårt att stå ut med. (Efesierna 6:2) Att svara näsvist eller kanske rentav skrika åt dem misshagar Gud och leder i regel bara till att konflikten trappas upp.

”Ett mjukt svar”, däremot, ”stillar vrede.” (Ordspråksboken 15:1) Joyce Vedral ger i sin bok My Parents Are Driving Me Crazy (Mina föräldrar gör mig galen) exempel på en situation där en ilsken mamma har vräkt ur sig: ”Jag förbannar den dag då du föddes.” Att brusa upp och skrika tillbaka: ”Jag förbannar den dag då jag hade oturen att få dig till mamma” förlänger bara ordstriden. Vedral föreslår att du svarar ungefär så här: ”Jag vet att jag är besvärlig ibland. Det måste vara svårt att vara förälder.” Att besvara vredesutbrott med vänlighet är inte lätt, men det kommer troligen att dämpa stridens hetta. — Jämför Ordspråksboken 26:20.

Ibland skulle sådana meningslösa konfrontationer kanske rentav kunna undvikas. En ung kvinna som heter Barbara tänker tillbaka på en del konflikter hon hade med sina föräldrar när hon var i tonåren och erkänner: ”Jag skulle ha tänkt mig för innan jag sade något. Jag borde ha visat större urskillning. Om man ser att föräldrarna redan är arga, är det bäst att vänta till senare. Annars lägger man bara mer bränsle på elden.”

En annan ung person säger: ”Jag inser nu att det som vanligtvis utlöste ett bråk var att jag inte gjorde sådant som jag borde ha gjort. Jag började bli mera noga med att göra min del av hushållssysslorna, till exempel att diska och gå ut med soporna.” Vad blev resultatet? Färre konfrontationer!

Bygg upp din självaktning

Men ständig kritik kan också bryta ner ens självaktning. Ann (som nämndes i inledningen) medger: ”Ibland börjar jag faktiskt tro att jag är dum och att jag inte duger och att jag är en börda.” Hur kan du göra dig kvitt sådana negativa känslor?

Många ungdomar lyckas klara av en svår hemmiljö utan att få alltför stora känslomässiga störningar. Undersökningar visar att sådana ungdomar ”vanligtvis har åtminstone en person i livet som bryr sig om dem”. Som psykologen Janet Drobes uttrycker det: ”Ungdomar behöver tillbringa tid tillsammans med människor som är positiva och som sätter värde på dem.” Kanske du fortfarande har bra kontakt med åtminstone den ena av dina föräldrar och kan anförtro dig åt honom eller henne. I den kristna församlingen finns också många omtänksamma personer som kan vara till hjälp och stöd för dig. — Ordspråksboken 13:20.

Att man ägnar sig åt någon konstruktiv hobby, till exempel lär sig att spela ett musikinstrument eller tala ett främmande språk, kan också bidra till att bygga upp självaktningen. Och att hjälpa andra att lära känna Guds ord är något som skänker särskilt stor tillfredsställelse — i synnerhet när man får se hur Gud välsignar ens ansträngningar! (Jämför 1 Korintierna 3:6—9.) Så här säger Ann: ”Genom [heltids]tjänsten, som Jehova i sin kärlek har låtit mig ta del i, har jag kommit att inse att jag inte är så dum som min pappa vill tro.”

Lyckligtvis varar inte ens de svåraste situationer i all evighet. Och dina föräldrars handlingssätt hindrar inte på något sätt dig själv från att en dag bli en bra förälder. Guds ord kan ha ett långt större inflytande på din framtida roll som förälder än det dåliga exempel som dina egna föräldrar utövat. Under tiden kan du blicka upp till Jehova Gud och be honom om hjälp att uthärda. Dina ansträngningar att uppföra dig på ett föredömligt sätt trots det du utsätts för gläder hans hjärta. — Ordspråksboken 27:11.

Faktum är att ditt mogna handlingssätt till och med kan få dina föräldrar att ändra sig. Så här säger Marleen, den tidigare så deprimerade flickan som nämndes i början av artikeln: ”Hela mitt liv har min mamma skrikit åt mig, och jag har gett igen med samma mynt. Men nu försöker jag praktisera det som sägs i Guds ord. Det fungerar. Mammas inställning har börjat förändras. Genom att tillämpa bibelns principer har jag börjat förstå henne bättre. Förhållandet oss emellan har blivit bättre.” Det kan bli så även för dig, om du tar initiativet.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 12]

En undersökning visade att 85 procent av alla föräldrar som utsätter sina barn för känslomässig misshandel själva hade blivit utsatta för känslomässig misshandel i barndomen

[Bild på sidan 13]

Att man ägnar sig åt någon konstruktiv hobby, till exempel lär sig spela ett musikinstrument, kan bygga upp självaktningen