Föroreningsproblemet — Vem bär skulden?

”DENNA ö är statens egendom och föremål för experimentell verksamhet. Jorden är infekterad med mjältbrand och hälsovådlig. Landstigning förbjuden.”a Denna skylt har satts upp på det skotska fastlandet mittemot ön Gruinard Island för att avskräcka eventuella besökare från att landstiga där. Under de 47 senaste åren har denna vackra ö varit infekterad med mjältbrandssmitta efter en provbombning med biologiska vapen under andra världskriget.

Gruinard Island är ett extremt exempel på förorening av miljön. Men lindrigare former av markförorening är ett utbrett och växande problem.

Tilltagande markförorening

En orsak till denna markförorening är den ökade mängden sopor. En genomsnittlig brittisk tvåbarnsfamilj kastar enligt londontidningen The Times årligen bort cirka 50 kilo metall och 40 kilo plast, ”av vilket en hel del kommer att ligga och skräpa på gator, vägkanter, stränder och fritidsområden”.

Den franska tidskriften GEO rapporterade att den jättelika soptippen Entressen utanför Marseilles i Frankrike hade nått en höjd av 60 meter och lockat till sig omkring 145.000 fiskmåsar. Det ståltrådsstängsel som omgav soptippen hindrade inte att vinden förde med sig papper och plastskräp. De lokala myndigheterna har därför varit tvungna att köpa upp 30 hektar angränsande åkerareal i ett försök att begränsa nedskräpningsproblemet.

Det är därför inte så underligt att ett ombud för EG, Stanley Clinton Davis, vid planläggandet av det europeiska miljöåret — som slutade i mars 1988 — fann att listan över föroreningsproblemen var ”ändlös”. Man planerade därför att genomföra en kampanj för att uppmuntra till återanvändning av avfallsprodukter och satte som mål att återvinna 80 procent av de 2.200.000.000 ton sopor som EG-länderna årligen producerar.

Denna typ av förorening är ingalunda begränsad till Västeuropa. Den har nu nått global omfattning. Enligt tidskriften New Scientist har man till och med varit tvungen att göra en uppstädning på den avlägsna kontinenten Antarktis. Australiska vetenskapsmän samlade ihop mer än 40 ton utrangerad maskinell utrustning och överblivet byggnadsmaterial som låg och skräpade i närheten av deras bas. Tidningen The New York Times (19 december 1989) rapporterade att amerikaner vid McMurdo-stationen i Antarktis håller på att städa undan skräp som samlats på hög i 30 år, däribland en traktor på 35 ton som sjunkit på 25 meters djup.

Ja, nedsmutsning och förorening är vanliga företeelser på torra land. Men hur är det då med jordens vatten?

Förorenat vatten — otjänligt för allt liv

”Föroreningen av Storbritanniens floder ökar för första gången på mer än ett kvartssekel”, förklarar tidningen The Observer. ”Kattegatt är ett döende hav. Det håller snabbt på att bli otjänligt för allt marint liv, eftersom det är så förorenat och syrefattigt”, rapporterar londontidningen The Times. ”Polens floder håller snabbt på att förvandlas till öppna kloaker, och en förbättring är knappast i sikte.” — The Guardian.

I november 1986 inträffade en miljökatastrof som londontidningen Daily Telegraph beskrev som ”skövlingen av Västeuropas största och mest karismatiska vattenled”. En våldsam brand inträffade i en kemisk fabrik i Basel i Schweiz, och ett stort antal brandmän kallades dit för att bekämpa elden. Olyckligtvis spolade de ut mellan 10 och 30 ton kemikalier och bekämpningsmedel i floden Rhen, vilket ledde till en katastrof som har betecknats som ”vattenindustrins Tjernobyl”. Denna händelse skapade stora rubriker. Något som vanligtvis inte kommer fram i nyhetsmedia är emellertid att giftavfall regelbundet dumpas i Rhen, om än i mindre dramatisk skala.

Vattenburna föroreningar är inte begränsade till själva föroreningskällan. Även miltals därifrån kan verkningarna vara dödsbringande. De floder som flyter ut i Nordsjön för med sig färgämnen, vitmedel från tandkrämstillverkning, giftavfall och gödningsämnen i sådana kvantiteter att den holländska fiskeristyrelsen nu stämplar plattfisken i Nordsjön såsom otjänlig som människoföda. Undersökningar visar att 40 procent av de flundror som fångas i grunda vatten har hudsjukdomar eller cancertumörer.

Vem bär ansvaret för denna förorening? De flesta höjer ett anklagande finger mot industrin, vars profithunger vida överträffar omsorgen om miljön. Men jordbrukarna gör sig också skyldiga till förorening av åar och floder i närheten av sina ägor. Deras ökade användning av konstgödsel har lett till att den pressaft som bildas vid ensilering av djurfoder är mycket giftig.

Enskilda individer använder också floderna som avstjälpningsplats för sopor och skräp. Floden Mersey, vars flodområde omfattar nordvästra delen av England, påstås vara den mest förorenade i Europa. ”Bara vanvettiga eller aningslösa personer skulle nu bada i Mersey”, förklarade Liverpooltidningen Daily Post och tillade: ”Den som har oturen att falla i floden kommer sannolikt att behöva föras till sjukhus för vård.”

Orenat kloakvatten bidrar också i hög grad till den marina föroreningen. Havsvattnet utanför en populär engelsk badort innehöll enligt uppgift föroreningar i en koncentration som motsvarade ”en kvarts liter orenat kloakvatten i ett medelstort badkar”, och överskred därmed de gränser som fastställts av EG med 400 procent.

Men det finns också en annan fara — en som faller ner från himlen.

Surt regn — ett oroväckande hot

Förr hände det ofta att människor i England dog bara på grund av den luft — eller snarare smog — som de andades in. I dag är sådana dödsfall sällsynta. Londonsmogen, som år 1952 dödade cirka 4.000 människor, utgör inte längre något hot. Vissa kolkraftverk som bidrog till smogen har flyttats ut på landsbygden och utrustats med höga skorstenar och i vissa fall reningsanläggningar för att avlägsna en stor del av de giftigaste gaserna.

Detta har emellertid inte stoppat föroreningen av atmosfären. Höga skorstenar kan ha eliminerat riskerna i den närmaste omgivningen. Men på grund av de rådande vindförhållandena förs föroreningarna nu långa vägar — ofta till andra länder. Till följd av detta får till exempel Skandinavien känna av de brittiska föroreningarna, och många betraktar nu Storbritannien som ”Europas smutsgris”. På liknande sätt har industrierna i Mellanvästern i Förenta staterna i hög grad bidragit till den försurade nederbörd som drabbat Canada.

Med avseende på de luftföroreningar som ger upphov åt surt regn har forskarna länge framhållit att svaveldioxid är den största boven i dramat. År 1985 hävdade Drew Lewis, en amerikansk representant för ett kanadensisk-amerikanskt samrådsorgan för miljöfrågor: ”Att säga att svavelhaltigt bränsle inte förorsakar surt regn är detsamma som att säga att rökning inte förorsakar lungcancer.” När svaveldioxid kommer i kontakt med vattenånga, bildas så småningom svavelsyra, och den kan surgöra regnet eller ansamlas i de vattenpartiklar som molnen består av och på så sätt överskölja skogarna med dödsbringande fuktighet.

När det sura regnet sedan faller, eller vad som är ännu värre: när den försurade snön sedan smälter, påverkar detta jorden. Svenska forskare, som för en tid sedan upprepade en vetenskaplig undersökning från år 1927, fann att surhetsgraden i skogarnas jordar hade ökat tiofalt på 70 centimeters djup. Denna kemiska förändring inverkar menligt på växternas förmåga att uppta livsviktiga mineralämnen, till exempel kalcium och magnesium.

Vilken verkan har allt detta på människan? Hon blir lidande när sjöar och floder som tidigare myllrat av liv blir försurade och livlösa. Norska vetenskapsmän har också kommit fram till att den ökade surhetsgraden i vattnet, vare sig det gäller i sjöar eller i marken, gör att aluminium utlöses. Detta utgör en avgjord hälsorisk. Vetenskapsmän har konstaterat ”ett tydligt samband mellan förhöjda dödlighetssiffror och ökande aluminiumkoncentrationer” i vattnet. Alarmerande rapporter om ett möjligt samband mellan aluminium och Alzheimers sjukdom och andra ålderskrämpor fortsätter att strömma in.

Det är sant att man ibland har gjort vissa ansträngningar för att förbättra situationen, till exempel när det gäller floden Mersey i Storbritannien och sopstationen Entressen i Frankrike. Men det går inte att bli kvitt denna typ av problem. De dyker upp överallt i världen. Det finns emellertid en annan form av förorening — en som är osynlig.

Ozon — en osynlig fiende

Vid förbränning av fossila bränslen — vare sig det sker i kraftverk eller i villapannor — alstras inte bara svaveldioxid, utan också andra föroreningar, till exempel kväveoxider och kolväten.

Vetenskaplig expertis ger nu i allt större utsträckning kväveoxiderna skulden för luftföroreningen. Under inverkan av solljuset hjälper de till att bilda en giftig gas, ozon. ”Ozon är den mest betydande luftförorening som påverkar växtligheten i Förenta staterna”, förklarade David Tingey, en företrädare för ett amerikanskt miljövårdsorgan. Han beräknade (år 1986) att detta problem kostade hans land cirka en miljard dollar om året. Motsvarande siffra för Europa uppskattades då till cirka 400 miljoner dollar årligen.

Många menar därför att även om det sura regnet dödar sjöar och vattendrag, bär ozonet, som ytterst hör samman med bilavgaserna, större skuld än det sura regnet när det gäller skogsdöden. Tidskriften The Economist förklarade: ”Träden [i Tyskland] dödas i förtid, inte av surt regn, utan av ozon. Även om själva dödsstöten kan komma genom hård köld, sur dimma eller växtsjukdomar, är det ozonet som gör träden sårbara.” Och förhållandena i Europa är bara en återspegling av det som händer på andra kontinenter. ”Träden i Kaliforniens nationalparker skadas av luftföroreningar som kan komma så långväga ifrån som Los Angeles”, rapporterade New Scientist.

Det finns emellertid en ännu värre form av förorening som besudlar vår jord. Den är en fundamental bidragande faktor när det gäller den fysiska föroreningen av land, vatten och luft på vår planet.

Moralisk förorening

Det är lätt att bli bedragen av en människas yttre. Jesus Kristus illustrerade detta på ett träffande sätt. Han sade till den tidens religiösa ledare: ”Ve er ... , därför att ni liknar vitkalkade gravar, som visserligen ser sköna ut utanpå men inuti är fulla ... av allt slags orenlighet.” (Matteus 23:27) Ja, en person kan se prydlig eller rentav tilldragande ut, men hans tal och uppförande kan avslöja hans verkliga, dekadenta personlighet. Sådant moraliskt fördärv är tyvärr mycket utbrett i våra dagar.

Det moraliska fördärvet inbegriper drogmissbruk, ett problem som är mer utbrett än någonsin. Popstjärnor, skådespelare, filmidoler och till och med till synes respektabla affärsmän har blivit inblandade i skandaler på grund av sitt drogberoende. Det moraliska fördärvet inbegriper också sexuell omoraliskhet, som kan leda till splittrade familjer, skilsmässor, aborter och en epidemi av sexuellt överförda sjukdomar, däribland den lömska farsoten aids.

Roten till detta moraliska fördärv är människans själviskhet, som också ligger bakom mycket av den fysiska förorening som plågar mänskligheten. Tereza Kliemann, som sysslar med behandling av aidssjuka i São Paulo i Brasilien, konstaterar vari problemet ligger: ”För att förhindra vidare spridning [av aids] krävs en förändring av högriskgruppernas beteende, och detta är svårt att åstadkomma.” Det stora flertalet människor insisterar på att få göra vad de vill i stället för att bry sig om hur deras handlingssätt påverkar andra. Till följd av detta är litteraturen, underhållningsbranschen, ja praktiskt taget hela den mänskliga kulturen, genomsyrad av moraliskt fördärv.

För tänkande människor framstår de flesta av de ansträngningar som i dag görs för att rena vår fysiska och moraliska miljö som föga mer än ett försök att sopa problemet under mattan. Du kanske därför undrar om vi verkligen har något hopp om att få uppleva en jord som är ren både fysiskt och moraliskt. Men tappa inte modet. Bibeln försäkrar att ett slut på miljöförstöringen är i sikte!

[Fotnot]

[Ruta/Bild på sidan 7]

Värre än tidens tand

Efter att i åratal ha varit utsatt för väder och vind har detta uthuggna stenansikte förvandlats till en veritabel dödsmask. Luftföroreningarnas frätande verkan är värre än tidens tand. Gamla byggnader världen utöver fräts sönder av det sura regn som strömmar ner över dem, från stadshuset i Schenectady i Förenta staterna till de berömda palatsen i Venedig i Italien. Roms monument faller enligt uppgift sönder vid minsta beröring. Greklands berömda Parthenon-tempel anses ha lidit större skada under de trettio senaste åren än under de två tusen föregående. Dessa skador förvärras ofta genom samverkan av sådana miljöfaktorer som vind, temperatur och fuktighet, liksom också av bakterier som lever på byggnadernas väggar. När miljöförstöringen får sådana konsekvenser för livlösa föremål, vilken verkan måste den då inte ha på levande varelser?

[Bild]

Reliefskulptur på en katedral i London