Ungdomar frågar:

Tonårsgraviditet — Vad kan flickan göra?

Tonårsgraviditet och abort är världsomspännande problem. Många av Vakna!:s läsare är kristna ungdomar som förståndigt nog avstår från föräktenskapligt sexuellt umgänge, men tidskriften läses också av miljoner andra människor med skiftande bakgrund. Det dryftande som följer är avsett att hjälpa de ungdomar som ställs inför dilemmat att vara ogift förälder, samtidigt som artikeln framhäver de tragiska konsekvenserna som blir resultatet av föräktenskapligt sexuellt umgänge.

”JAG var 15 år och gravid”, säger Ann. ”Jag visste inte vad jag skulle göra — få abort, lämna barnet till adoption — eller fanns det något annat alternativ?” Ann var bara en av de över en miljon tonårsflickor som blev gravida under det året i Förenta staterna.

Medan det i några tragiska fall är så att flickor blir gravida på grund av våldtäkt, är graviditet i tonåren vanligen resultatet av föräktenskapligt sexuellt umgänge.a I vilket fall som helst ställer ett havandeskap en ogift flicka inför flera kvalfulla val: Skall hon gifta sig? Skall hon lämna barnet till adoption? Är abort lösningen på problemet? Naturligtvis behövs det två för att skaffa ett barn, och med all rätt skall fadern till barnet bära sin ansvarsbörda. (Se rutan.) Men oftast är det flickan (kanske med föräldrarnas hjälp) som lämnas att träffa de svåra valen. Och det hon beslutar kommer att få bestående konsekvenser för hennes fysiska, känslomässiga och andliga välbefinnande, och det kommer också att påverka det barn hon bär på.

Skall vi gifta oss?

Många anser att den perfekta lösningen är att flickan gifter sig med barnets far. När allt kommer omkring skulle det bespara flickan och hennes familj en genant situation, och det skulle medföra att barnet kunde uppfostras av två föräldrar. Men äktenskap är inte något universalmedel. För det första kan endast gudaktig ånger rätta till det orätta i Guds ögon.b (Jesaja 1:16, 18) Dessutom skulle flickans problem kunna förvärras om hon rusade in i ett äktenskap. Eftersom pojken och flickan fortfarande är i ”ungdomsblomstringen”, kanske de helt enkelt inte har den känslomässiga mogenhet som krävs för att göra ett äktenskap lyckligt. (1 Korintierna 7:36) Pojken är sannolikt inte en sann kristen och är därför olämplig som äktenskapspartner. — 1 Korintierna 7:39.

Doktor Arthur Elster konstaterar vidare: ”Ett för tidigt föräldraskap medför ofta att fäderna slutar skolan, och de hamnar då i ett ofördelaktigt läge i yrkeslivet.” De ekonomiska svårigheter som sedan följer kan förstöra ett äktenskap. Vissa undersökningar gör faktiskt gällande att äktenskap som påskyndats av föräktenskaplig graviditet har en skilsmässofrekvens som ligger på mellan 50 och 75 procent.

Det är ett allvarligt steg att gifta sig, och ingen bör rusa in i äktenskapet. (Hebréerna 13:4) Efter att ha tagit saken under övervägande kanske alla berörda parter är överens om att det skulle vara oförståndigt av flickan att ingå äktenskap och att hon bättre skulle kunna uppfostra barnet hemma med hjälp av sin familj än i ett problemfyllt äktenskap.

Bibelns syn på abort

En ung flicka sade: ”Jag vill göra så mycket med mitt liv, och ett barn skulle inte passa in i bilden.” Därför väljer nästan en halv miljon flickor varje år enbart i Förenta staterna att genomgå abort. Men är det rätt eller ens rättvist att utsläcka ett barns liv på grund av att det inte ”passar in” i ens personliga planer?

Lägg märke till vad bibeln säger i 2 Moseboken 21:22, 23 (NW) beträffande ett ofött barns liv: ”Och ifall män skulle slåss med varandra och de faktiskt skadar en havande kvinna och hennes barn verkligen kommer fram men ingen dödsolycka sker, skall han ovillkorligen dömas till skadeersättning. ... Men om en dödsolycka skulle ske [för modern eller det ofödda barnet], då skall du ge själ för själ.” Ja, att döda ett ofött barn betraktades som mord!

Det är sant att vissa läkare hävdar att ett ofött barn bara är ett foster eller en fostervävnad — inte en person. Men Gud ser annorlunda på detta. Han betraktar även ett embryo som en särskild person, en levande varelse! (Psalm 139:16) Kan man utsläcka ett ofött liv och förbli i en godkänd ställning inför Gud, som ”själv åt alla ger liv”? — Apostlagärningarna 17:25.

Boken Growing Into Love (Att växa in i kärlek) framför ett annat argument emot abort: ”Även om konsekvenserna av befruktningen reduceras genom en abort, visar erfarenheten att ett avbrytande av graviditeten vanligen är mycket uppskakande och oroande. ... En tonårsflicka ... kan tro att fostret bara är just det — ett foster. ... Men inga formalistiska förklaringar kan få henne att glömma vad hon innerst inne vet: att fostret som hon blev havande med hade en verklig möjlighet till liv.”

Linda, en ung flicka, fann att detta var sant. Hon var rädd att det skulle dra skam över familjen om hon födde barnet, så hon lät göra abort. Men hon minns hur det kändes efter ingreppet: ”Jag började skaka så kraftigt att jag inte kunde behärska det. Jag brast i gråt, och helt plötsligt stod det klart för mig vad jag hade gjort. Jag hade tagit mitt ofödda barns liv, en annan mänsklig varelses liv!” Vad tycker Linda nu om abort? ”Det var mitt livs största misstag.”

”Jag kan inte ge barnet det bästa”

Några ogifta mödrar väljer att lämna bort sitt barn till adoption. De känner det ofta som Heather, en flicka som citerades i tidskriften Seventeen. Hon sade: ”Ibland har jag alldeles nog med att ta hand om mig själv, och jag skulle omöjligt kunna sköta ett litet spädbarn. Jag är helt tokig i barn, och jag älskar spädbarn, men jag visste att jag inte kunde ge det här barnet det bästa.”

Det är sant att det är bättre att lämna bort ett barn till adoption än att utsläcka dess liv genom abort. Och onekligen kan uppgiften att själv uppfostra ett barn tyckas överväldigande för en ung och oerfaren flicka. Som en ogift mor berättade för Vakna!: ”Du tar på dig själv ett stort, stort ansvar som innebär att du blir mycket ensam. Det är ansträngande och kräver en hel del uppoffringar.” Men kom ihåg att Gud håller en förälder ansvarig för att sörja för sina egna. (1 Timoteus 5:8) Under de flesta förhållanden är det bäst att flickan själv uppfostrar barnet.

Ann, som nämndes i inledningen, fattade därför ett förståndigt beslut, även om det inte var det enklaste. Hon säger: ”Jag beslöt mig för att behålla barnet. Mina föräldrar hjälpte mig, och det gör de fortfarande.” Det är verkligen besvärligt att vara ensam mor. Men det är inte omöjligt, och många unga mödrar blir dugliga föräldrar. Det förhåller sig så, särskilt om den ogifta modern beslutar sig för att uppfostra sitt barn ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”.c (Efesierna 6:4) Adoptivföräldrar skulle materiellt sett kunna sörja bättre för barnet. Men kommer de att ge den andliga vägledning ett barn behöver för att växa upp till en människa som älskar den sanne Guden, Jehova? — 5 Moseboken 6:4—8.

Kom också ihåg att även om en ensam förälder inte kan ge sitt barn det bästa materiellt sett, så kan hon ge barnet något mycket värdefullare, nämligen kärlek. ”Bättre är en portion grönsaker där det finns kärlek än en tjur, gödd i krubba, och hat därtill.” — Ordspråksboken 15:17, NW.

Naturligtvis kan mycket onödigt lidande förhindras om man från början undviker den synd som otukt utgör.d Men om en flicka har felat på detta sätt, behöver hon inte dra slutsatsen att hennes liv är förbi. Genom att handla förståndigt kan hon undvika att förvärra sitt misstag, och hon kan då göra det bästa av sin situation. Hon kan faktiskt till och med få hjälp och stöd av Gud, som ”kommer att förlåta i rikt mått” alla dem som vänder sig bort från en felaktig kurs. — Jesaja 55:7, NW.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 26]

Tonårsgraviditet — Konsekvenserna för pojken

Vissa pojkar som är fäder till barn utanför äktenskapet försöker helt undvika sitt ansvar. De drivs av fruktan eller självisk likgiltighet. En pojke vars flickvän blev gravid säger: ”Jag sade bara till henne: ’Vi syns.’”

Som väl är tycks det stora flertalet pojkar åtminstone vilja engagera sig något i sina barn. När äktenskap inte är tillrådligt (vilket ofta är fallet) erbjuder sig de flesta att bistå ekonomiskt. Några erbjuder sig till och med att hjälpa till i den dagliga omvårdnaden om barnet. Men dessa ansträngningar visar sig ofta vara kortlivade. De omintetgörs av att pojkens möjligheter att tjäna pengar blir begränsade och av hans brist på det tålamod och kunnande som krävs för att tillfredsställa ett litet spädbarns behov.

Ibland kan också flickans föräldrar kraftigt motsätta sig att pojken har något mer att göra med deras dotter, eftersom de fruktar att detta kunde resultera i ytterligare sexuell omoraliskhet — eller ett för tidigt äktenskap. De kan neka honom att ha någon del i de beslut som fattas när det gäller barnet och kanske tvinga honom att bara hjälplöst stå och se på medan barnet aborteras eller lämnas för adoption. Detta gör då slut på hans möjligheter att ägna sitt liv åt det barn som han är far till. Å andra sidan händer det att en pojke får lov att utveckla tillgivenhet för sitt barn — bara för att se detta band på ett grymt sätt klippas av när flickan gifter sig och en annan man tar över ansvaret som far.

Det är alltså inget tvivel om att också ogifta fäder får betala ett pris för sitt ansvarslösa uppförande. En 16-årig ogift far säger: ”Det finns en hel del känslor som man bara inte kan ta itu med. Man önskar intensivt att alltsammans vore ogjort, men det kan det ju aldrig bli.” — Tidskriften ”’Teen” för november 1984.