Ungdomar frågar:

Hur kan ogifta mödrar göra det bästa av sin situation?

CHOCK, förnekande, rädsla, vrede, hopplöshet och förtvivlan var några av de känslor Linda upplevde.a Graviditetstestet hade bekräftat hennes värsta farhågor — hon var havande i tredje månaden. Linda, som är ogift och bara 15 år, är bara en av den miljon tonåringar varje år i USA som blir med barn. Tonårsgraviditeter är emellertid ett globalt problem, som drabbar alla etniska och socioekonomiska grupper.

En del tonårsflickor föreställer sig att en graviditet kommer att rädda dem från ett olyckligt hemliv eller stärka ett förhållande till en pojkvän. Andra betraktar en baby som en statussymbol eller som något som är deras eget som de kan hålla av och älska. En ogift förälders hårda verklighet skingrar emellertid snart sådana fantasifulla föreställningar. En ogift mor tvingas träffa svåra, ofta plågsamma, val. Hon kanske också måste brottas med ekonomiska problem, känslomässig förtvivlan, ensamhet och de påfrestningar som är förknippade med att uppfostra ett barn utan en äktenskapspartner. Det är därför av goda skäl som vår Skapare befaller de kristna att ”fly undan otukten”, vilket inbegriper föräktenskapligt sex. — 1 Korinthierna 6:18; Jesaja 48:17.

Sexuell omoraliskhet tolereras inte bland Jehovas vittnen. (1 Korinthierna 5:11—13) Trots det finns det bland dem unga ogifta mödrar. Somliga blev med barn innan de lärde känna Guds normer. Andra uppfostrades som kristna men hemföll åt omoraliskhet. Vissa av dem tar emot tillrättavisning från församlingens sida och ångrar det orätta de har gjort. Vilken hjälp och vägledning erbjuder Guds ord sådana ungdomar?b

Bör jag gifta mig med barnets far?

Bibeln gör klart att abort är emot Guds lag. (2 Moseboken 20:13; jämför 2 Moseboken 21:22, 23; Psalm 139:14—16.) Den lär också att en ogift mor har ansvaret att sörja för sitt barns behov, trots de icke önskvärda omständigheterna i samband med barnets tillblivelse. (1 Timoteus 5:8) I de flesta fall är det bättre att modern själv uppfostrar barnet än att det lämnas bort till adoption.c

Med tanke på de påfrestningar som det kan innebära att på egen hand uppfostra ett barn, tycker kanske somliga mödrar att det skulle vara klokast att gifta sig med barnets far. Men många tonårsfäder känner knappast några förpliktelser vare sig mot barnet eller mot dess mor. Dessutom är de flesta unga pappor fortfarande i skolåldern och saknar arbete. Att ge sig in i vad en forskare kallar ”ett potentiellt instabilt äktenskap som ingås enbart för att förhindra en utomäktenskaplig födsel” kanske bara gör ont värre. Kom också ihåg att Bibeln befaller de kristna att gifta sig ”bara ... i Herren”. (1 Korinthierna 7:39) Linda (som omnämndes i inledningen) insåg detta och bestämde sig för att inte gifta sig med sitt barns 18-årige far. Hon förklarar: ”Han hade inget intresse för Gud eller för Bibeln.”

Det här betyder inte nödvändigtvis att den unga pappan ställs utanför. När barnet blir äldre, kanske det vill lära känna sin biologiske far. Eller kanske den unga pappan eller hans föräldrar känner en viss moralisk förpliktelse att hålla kontakt med barnet eller att sörja för ett visst ekonomiskt understöd. Flickans föräldrar kan emellertid föredra att hon inte har någon ytterligare kontakt med den unge mannen. (1 Thessalonikerna 4:3) I vissa länder tillerkänner emellertid domstolarna ogifta biologiska fäder rättigheter liknande dem som gäller för gifta fäder. Att man upprätthåller ett gott förhållande till barnets far och hans familj kan därför förhindra en bitter vårdnadstvist.d Även om en viss kontakt med den unga pappan alltså kan vara nödvändig, bör det inte ske i en miljö som är romantisk eller som skulle kunna få dig att kompromissa med dina moraliska principer. Det är vanligen tillrådligt att någon mogen vuxen är närvarande.

Hjälp som står att få

I boken Surviving Teen Pregnancy heter det: ”När du bestämmer dig för att behålla och uppfostra din baby själv, väljer du att omedelbart bli vuxen. ... Du väljer att lämna bakom dig en del av dig själv som var mer bekymmerslös, som innebar färre förpliktelser och mindre ansvar.” En tonårsförälder behöver därför hjälp och stöd. Att en ung mor läser lämplig medicinsk litteratur (som kan vara lätt att få tag i på ett offentligt bibliotek) kan göra mycket för att hjälpa henne att komma över sin nervositet och att utveckla tillförsikt när det gäller hennes förmåga att ta hand om sitt barn.

Speciellt värdefullt är föräldrarnas stöd. Din mor kan vara en riktig guldgruva när det gäller erfarenhet av barnuppfostran. Det är sant att det kan kännas svårt att be om hjälp. Flickans föräldrar kan fortfarande känna sig sårade och arga. De kanske också är rädda att graviditeten kommer att inverka negativt på deras egen livsstil. ”Mina föräldrar blev upprörda, eftersom det var så mycket de ville göra”, erinrar sig 17-åriga Donna. ”Nu säger de att de inte kan göra det på grund av att jag har fått den här babyn.” Med tiden kommer de flesta föräldrar över sådana känslor och brukar vilja hjälpa till på något sätt. En ångerfull ung mamma kan göra mycket för att lätta på spänningen genom att säga att hon förstår att hon har orsakat smärta och genom att uppriktigt be om förlåtelse. — Jämför Lukas 15:21.

Hur är det om flickans föräldrar vägrar att hjälpa till eller helt enkelt inte har råd att låta henne fortsätta att bo hos dem? I länder där det går att få socialhjälp har en ogift mor kanske inte något annat val än att utnyttja den — åtminstone till en början. Bibeln förbjuder inte de kristna att göra bruk av sådana anordningar. Det innebär emellertid att man måste klara sig på en mycket strikt budget. ”Det verkar som om mitt största problem är pengar”, säger 17-åriga Sharon. ”Jag kan köpa mat och blöjor, men det är allt.” Med tiden kan det bli möjligt att få ett arbete. Att försöka hantera moderskap, arbete och andliga aktiviteter på ett balanserat sätt kommer inte att bli lätt, men andra har klarat det.

Att använda vishet och urskillning när man bor tillsammans

Om föräldrarna går med på det, kan det vara stora fördelar med att bo hemma i stället för att försöka klara sig på egen hand. Att bo hemma är vanligen billigare. Dessutom kan den välbekanta omgivningen hemma ge en känsla av trygghet och säkerhet. Att en flicka bor kvar hemma kan också göra det lättare för henne att fortsätta sin skolgång. Genom att gå ut gymnasiet kan hon kraftigt förbättra sina möjligheter att undvika ett liv i fattigdom.e

Naturligtvis kan det vara en källa till stress och påfrestningar för alla inblandade att tre generationer bor under samma tak. Den unga mamman kanske måste finna sig i att ha det väldigt trångt. Föräldrar och syskon kanske måste vänja sig vid att få sin sömn avbruten av barnskrik. Det kan uppstå störningar i familjens rutiner. Men i Ordspråken 24:3 läser vi: ”Genom vishet kommer ett hushåll att byggas upp, och genom urskillningsförmåga kommer det att visa sig vara fast grundat.” Ja, om alla berörda parter visar osjälvisk kärlek och hänsyn, kan slitningarna inom familjen hållas nere vid ett minimum.

Problem kommer också att uppstå om den unga mamman försöker slippa undan sin egen ansvarsbörda och förväntar att mormor skall göra allt arbetet. (Jämför Galaterna 6:5.) Eller kanske den välmenande mormodern praktiskt taget tar över skötseln av sitt barnbarn. I boken Facing Teenage Pregnancy heter det: ”Morföräldrar som uppfostrar en ogift dotters barn som om det var deras eget kan förvärra en familjekonflikt och göra barnet mer förvirrat beträffande rollfördelningen i familjen.” Hjälp och stöd från far- eller morföräldrar är visserligen något ovärderligt, men Bibeln lägger ändå ansvaret för ett barns uppfostran på föräldrarna. (Efesierna 6:1, 4) Ett öppet tankeutbyte och gott samarbete kan därför göra mycket för att förebygga missförstånd. — Ordspråken 15:22.

Du är inte ensam

Även om det är svårt att få ett utomäktenskapligt barn, innebär det inte att livet är slut. Gud ”[förlåter] i rikt mått” dem som ångrar sina orätta handlingar. (Jesaja 55:7) Genom att meditera över detta kan en ogift mor få hjälp att komma över känslor av självförakt som kan komma över henne från tid till annan. När hon känner sig nedstämd, kan hon stödja sig på Jehova och nalkas honom i bön. Hon kan också bönfalla Gud om hjälp att uppfostra sitt barn. — Jämför Domarna 13:8.

Jehova ger också stöd genom den kristna församlingen. Även om Jehovas vittnen inte överser med omoraliskhet, visar de omtanke om dem som ångrar sig och vidtar förändringar i sitt liv för att kunna behaga Gud. (Romarna 15:7; Kolosserna 1:10) Somliga i församlingen kanske drivs till att på ett taktfullt sätt ge praktisk hjälp åt en ogift förälder. (Jämför 5 Moseboken 24:17—20; Jakob 1:27.) De kan åtminstone erbjuda sin vänskap och ett lyssnande öra när det behövs. (Ordspråken 17:17) Fastän föräldrarna begick en allvarlig synd, är barnet oskyldigt. Församlingen kan därför hjälpa till om mamman visar en rätt inställning.

Det är givetvis mycket bättre att inte alls överträda Guds lagar! Men de som har felat och som har ångrat sin egensinniga kurs och har visat det i handling kan vara övertygade om att få Jehovas hjälp i att göra det bästa av sin situation.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 23]

En ogift mor behöver hjälp och stöd