Varför är himlen blå?

De vidsträckta områdena i yttre rymden är insvepta i mörker. Det vi kallar för himlen är den atmosfär som omger jorden, den del av rymden som är synlig för det mänskliga ögat. Många har sett upp mot denna ofantliga utsträckning och undrat: ”Varför är himlen blå?” Varför inte violett, grön, gul, orange eller röd — någon av de andra grundfärgerna i det synliga färgspektrumet?

Solljus består av ljus av olika våglängder, och dessa uppfattar vi som olika färger i det synliga färgspektrumet. Den längsta av ljusets våglängder är röd, och den kortaste våglängden är blå eller violett. Gasmolekylerna i atmosfären sprider mer ljus av den kortare våglängden, den blå, än av den längre våglängden, den röda. Resultatet blir att en klar himmel är blå. Luften som omger jorden innehåller oräkneliga fasta partiklar, till exempel stoftkorn, som sprider ljuset så att det blir synligt. Det fungerar som om det reflekterades i en spegel.

När solen är nära horisonten färdas å andra sidan solljuset längre genom atmosfären innan det når ögat, och de längre våglängderna tränger igenom bättre än de kortare våglängderna. Detta orsakar att himlen får en djupt orange och röd färg. Fasta partiklar i luften fördjupar den röda färgen. Och när rök eller tunga moln täcker himlen, sprids ljusvågor av alla färger, och det får himlen att se grå ut.

Denna vördnadsbjudande uppvisning av hur Gud använder ljuset i atmosfären påminner oss om psalmistens ord: ”Himlarna förtäljer Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk.” — Psalm 19:2.