Varför en farsot i vår tid?
”ATT vara smal blev det viktigaste i mitt liv”, erkänner 34-åriga Ann. Hennes fruktan för att bli tjock ledde till att hon började hårdbanta och gick ner nästan 30 kilo på kort tid. ”Hon blev bara skinn och ben och såg ut som om hon hade kommit direkt från ett koncentrationsläger”, sade hennes man.
Av ren hunger började hon sedan hetsäta. För att inte gå upp i vikt gjorde hon sig av med maten med hjälp av laxermedel och framkallade kräkningar. ”Hur kan någon utveckla en så motbjudande vana?” kanske du undrar.
”Det är lättare än man tror”, förklarade Ann. ”Jag ville helt enkelt vara smal. Kvinnor utsätts för stor press när det gäller utseendet. Jag bombarderades av modetidningarnas ständiga budskap ’smal, smal, smal’. Jag beslöt mig därför för att bli jättesmal och snygg.”
Anns bantande utvecklades till en så kallad ätandestörning. Det tog tio långa år innan hon lyckades ta sig ur dess grepp. Som hon själv säger: ”Jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle gå som det gick.” Men Anns fall är inte unikt. Hon är bara en av de cirka en miljon amerikanska kvinnor som utvecklar antingen anorexia nervosa eller bulimi varje år. Många män har också drabbats av ätandestörningar, och det finns också många män som är mycket överviktiga. Men vad kännetecknar egentligen dessa störningar?
Olika typer av ätandestörningar
Anorexia nervosa kännetecknas av ihållande oförmåga eller ovilja att äta på grund av känslomässiga konflikter. Störningen har således inte sin grund i någon fysisk sjukdom. Resultatet blir en drastisk viktminskning. Personen i fråga — vanligtvis en ung kvinna — hyser en intensiv fruktan för att bli fet och tycker sig vara för tjock även när kroppen är starkt avmagrad. Menstruationen upphör. Patienten vägrar att hålla sin kroppsvikt över den undre gränsen för vad som är normalt för hennes ålder och längd.
Bulimi kännetecknas av hetsätande, dvs. ett okontrollerat ätande av stora mängder mat på kort tid. Därefter försöker personen i fråga bli av med kalorierna genom avsiktligt framkallade kräkningar eller med hjälp av laxermedel och urindrivande medel eller hård motion. En bulimisk person oroar sig ständigt över sin figur och sin vikt.
Tvångsmässigt ätande karakteriseras av ett okontrollerat ätande åtföljt av skuldkänslor och skam över såväl själva beteendet som den därmed sammanhängande viktökningen. Personen i fråga har en tendens att tröstäta när han är orolig eller upprörd. Detta resulterar ofta i fetma, eftersom personer med detta beteendemönster i regel inte försöker göra sig av med den intagna födan.
Men bara det faktum att du ökar eller minskar i vikt, eller att du är överviktig eller mager, betyder inte nödvändigtvis att du lider av någon form av ätandestörning. Det kan finnas genetiska eller fysiologiska orsaker. En ätandestörning föreligger när någon har fått en förvriden syn på mat och vikt. En sådan persons ätande — eller vägran att äta — bottnar i svåra känslomässiga störningar.
En allt vanligare företeelse
De flesta auktoriteter rapporterar ett ökande antal fall av ätandestörningar, och många hävdar att dessa har fått epidemisk omfattning. I en artikel betitlad ”Ätandestörningar: Implikationer för 1990-talet” förklarade en grupp forskare: ”[Dessa störningar] har ökat dramatiskt i frekvens sedan år 1970, och läkare konfronteras ofta med dem i sin kliniska verksamhet.” Enligt vissa rapporter dör årligen cirka 150.000 personer av komplikationer i samband med anorexia nervosa och bulimi.
Ann återvann emellertid sin hälsa. Hon hade tur. Somliga menar att så många som 21 procent av alla fall av anorexia nervosa får dödlig utgång. Självmordstankar är vanliga hos personer som lider av bulimi, och många läkare rapporterar att en tredjedel av deras patienter har försökt ta sitt liv.
Dessa ätandestörningar drabbar människor av alla slag och skär över alla gränser i fråga om ålder, nationalitet, ras och socialgrupp. Många välfärdsländer hemsöks av denna växande epidemi. Från Japan meddelas att ökningen ”har varit dramatisk” sedan år 1981. Rapporter från Sverige, Storbritannien, Hongkong, Sydafrika, Australien och Canada visar att dessa länder också har upplevt betydande ökningar.
Men varför har ätandestörningar, som ju har förekommit i hundratals år, fått epidemisk omfattning nu på 1900-talet?
”Tillbedjan vid slankhetens altare”
Efter 40 års forskning förklarar dr Hilde Bruch: ”Jag är benägen att tro att det hänger samman med den enorma tonvikt som modevärlden lägger på slankhet. ... Veckotidningar och filmer förmedlar samma budskap, men ihärdigast är televisionen, som dag ut och dag in trumfar i människor att man inte kan bli älskad och respekterad om man inte är smal.”
Före år 1900 var modekläder främst en angelägenhet för de rika. Men efter första världskriget (1914—1918) gjorde tillkomsten av varuhus, damtidningar och modejournaler att kvinnor i allmänhet började intressera sig för mode. Chica, moderna kläder massproducerades i standardiserade storlekar. Men för att kunna bära dessa kläder måste en kvinna ha ”rätt” figur. Brister i kroppsformen blev därför en källa till besvikelse och förlägenhet för de kvinnor som inte passade i dessa moderna kläder.
År 1918 utkom Amerikas första storsäljare med dietföreskrifter för viktminskning, och därmed kom bantning att förknippas med ökad självaktning. Övervikt hos kvinnor kom att betraktas som en karaktärsbrist och som ett socialt handikapp. I sin bok Fasting Girls (Fastande flickor) förklarar Joan Brumberg vad detta resulterade i: ”På 1920-talet hade utseendet kommit att bli viktigare än de inre egenskaperna, eftersom den sexuella dragningskraften hade ersatt andligheten som kvinnans främsta ’prydnad’. ... Många kom att hylla föreställningen att kroppens storlek och form var ett mått på en persons egenvärde.”
Bantning och fysisk skönhet blev således en fix idé för många. I dag bantar cirka 50 procent av alla kvinnor i Förenta staterna, de flesta av dem för utseendets skull! I en intervjuundersökning som gjordes av tidskriften Glamour tillfrågades 33.000 kvinnor: ”Vad skulle göra dig lyckligast?” Fyrtiotvå procent svarade: ”Att gå ner i vikt.” Det var nästan dubbelt så många som för något av de övriga alternativen, till exempel ”Framgång i arbetet”.
När vi nu kommer in på 1990-talet, har slankhet blivit en symbol för styrka, framgång och attraktionskraft. ”Med tanke på vår långvariga och överdrivna kollektiva tillbedjan vid slankhetens altare är det inte underligt att så många unga kvinnor i våra dagar har gjort bantning till en trosartikel”, förklarade Brumberg. Vad har följden blivit? En epidemi av ätandestörningar.
Men trots detta sociala tryck är det inte alla kvinnor som utvecklar ätandestörningar. Vilka är det då som är särskilt sårbara?
[Ruta på sidan 3]
Hälsorisker i samband med ätandestörningar
Anorexia nervosa
Blodsjukdomar, abnormt lågt blodtryck, abnorm trötthet eller svaghet, oregelbunden puls, hjärtkollaps, gulaktig hudfärg, hormonella störningar, utebliven menstruation, tillbakabildning av benvävnad.
Bulimi
Oregelbunden menstruation, muskelsvaghet och kramper, uttorkning, yrsel, emaljerosion och hål i tänderna, oförmåga att uthärda kyla, trötthet, matsmältningsbesvär, oregelbunden puls som kan leda till hjärtattack, bristningar och blödningar i matstrupen, buksmärtor.
Tvångsmässigt ätande
Viktrelaterat högt blodtryck, trötthet, svår fetma (med ökad risk för diabetes), hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, hormonella störningar och gallsten.