Bibelns syn
”Varför tog Gud mitt barn?”
ETT barns död är en förkrossande upplevelse för varje förälder. Det innebär ett överväldigande lidande som inte kan utplånas enbart med hjälp av ord. Men om du har drabbats av en sådan förlust och undrar varför Gud tog ditt barn, då är du offer för en missuppfattning som endast kan öka din vånda. Du måste då få veta sanningen: Gud tog inte ditt barn.
Men många tror att det är precis tvärtom — till exempel den kvinna som otröstlig stod och stirrade ner i en öppen kista. Där låg hennes 17-årige son, och hans hår var uttunnat till följd av de behandlingar som inte hade kunnat bota hans cancer. Hon vände sig till en av de närvarande och sade med skälvande stämma: ”Gud ville ha Tommy hos sig i himmelen.” Som romersk katolik var det vad hon hade fått lära sig under alla sina år som kyrkobesökare. Protestanter har också länge gett Gud skulden för barns död. Den välkände protestantiske reformatorn Johan Calvin yttrade följande klagande ord efter sin egen två veckor gamle sons död: ”Herren har sannerligen tillfogat oss ett smärtsamt sår genom vår nyfödde sons död.”
Enligt en gammal judisk fabel dog en rabbins två söner medan han var borta. När han kom hem och frågade efter sina söner, sade hans hustru: ”Om du fick låna två dyrbara juveler med besked om att du kunde få glädja dig åt dem så länge de befann sig i ditt förvar, skulle du då kunna komma med invändningar, om långivaren bad dig lämna tillbaka dem?” Han svarade: ”Nej, naturligtvis inte!” Då visade hon honom hans två döda söner och sade helt enkelt: ”Gud ville ha tillbaka sina juveler.”
Varken trösterikt eller bibliskt
Är Skaparen verkligen så grym att han nyckfullt ser till att barn dör, fullt medveten om att det krossar föräldrarnas hjärta? Nej, inte bibelns Gud, om vilken 1 Johannes 4:8 säger: ”Gud är kärleken.” Lägg märke till att det inte sägs att Gud har kärlek eller att Gud är kärleksfull, utan att Gud är kärleken. Så intensiv, så ren, så fullkomlig är Guds kärlek och så fullständigt genomsyrar den hans personlighet och handlingar, att han med rätta kan benämnas som själva personifieringen av kärleken. Han är inte en Gud som dödar barn därför att han vill ”ha tillbaka sina juveler”.
Nej, det är i stället så att Gud älskar barn intensivt och osjälviskt. Jesus Kristus, vars alla ord och handlingar återspeglade hans himmelske Faders personlighet, visade ett varmt, personligt intresse för barn. Han lade vid ett tillfälle armarna om ett litet barn och lärde sina lärjungar att de måste ha samma barnalika oskuldsfullhet och ödmjukhet. (Matteus 18:1—4; Markus 9:36) Många hundra år tidigare hade Jehova undervisat sitt folk att betrakta sina barn som dyrbara och att fostra, undervisa och dra försorg om dem på lämpligt sätt. (5 Moseboken 6:6, 7; Psalm 127:3—5) Han vill att familjer skall vara förenade i livet, inte åtskilda i döden.
”Varför dog då mitt barn?”
Många menar att eftersom Gud är allsmäktig, måste han befinna sig i kulisserna och styra allt som sker i vår värld, däribland alla barns död. Men så behöver det inte alls vara. När Job förlorade alla sina tio barn vid en och samma katastrof, trodde han att Jehova hade sänt denna fruktansvärda olycka över honom. Han visste inte vad bibeln uppenbarar för oss: att en övermänsklig motståndare till Gud som heter Satan i själva verket låg bakom det som hände i sina försök att tortera Job för att denne skulle ge upp sin tro på sin Skapare. — Job 1:6—12.
På liknande sätt har de flesta människor i våra dagar inte någon aning om hur omfattande Satans inflytande är i världen. Bibeln uppenbarar att Satan, inte Jehova, är den som härskar över den nuvarande fördärvade tingens ordning. Första Johannes 5:19 lyder: ”Hela världen befinner sig i den ondes våld.” Jehova kan inte klandras för allt det tragiska som händer i vår värld. Det var inte han som tog ditt barn.
Innebär då detta att det var Satan som tog ditt barn? Nej, inte på ett direkt sätt. Men i Eden försatte sig människan under Satans herravälde, när hon gjorde uppror mot Gud. Hon förlorade därmed gåvan evigt liv i full hälsa för både sig själv och alla sina avkomlingar. (Romarna 5:12) Som en följd av det lever vi i en världsordning som är avlägsnad från Gud, en värld i vilken vi är underkastade det som bibeln kallar ”tid och oförutsedd händelse”, livets oväntade och ofta tragiska skiften. (Predikaren 9:11, NW) Satan ”vilseleder hela den bebodda jorden”. (Uppenbarelseboken 12:9) Hans främsta intresse är att vända människor bort från Gud. Han sprider därför avskyvärda lögner om Gud. En sådan lögn är att Gud använder döden till att rycka barn från deras föräldrar.
”Vilket hopp finns det för mitt barn?”
I stället för att anklaga Gud bör sörjande föräldrar vända sig till den tröst som Gud ger dem i bibeln. Falsk religion har hos många skapat förvirring i fråga om var och i vilket tillstånd deras döda barn befinner sig. Himmelen, helvetet, skärselden, limbus (ett ställe där döda barns själar sägs befinna sig) — dessa ställen och många andra omfattar allt från det ofattbara till det minst sagt skräckinjagande. Bibeln säger å andra sidan att de döda är omedvetna, i ett tillstånd som bäst kan liknas vid sömn. (Predikaren 9:5, 10; Johannes 11:11—14) Föräldrar behöver därför inte oroa sig över vad deras barn kan utsättas för efter döden, lika lite som de behöver oroa sig när de ser sina barn sova djupt. Jesus talade om en tid när ”alla som är i minnesgravarna” skall ”komma ut” till liv på nytt på en paradisisk jord. — Johannes 5:28, 29; Lukas 23:43.
Det är sant att detta strålande hopp inte avlägsnar all den tragik som är förbunden med döden. Jesus själv sörjde djupt och grät över sin vän Lasarus’ död — och ändå skedde det bara några minuter innan han uppväckte honom! Men döden är ändå inte slutgiltig. Jesus och hans Fader, Jehova, hatar båda döden. Bibeln kallar döden ”den siste fienden” och säger att den skall ”göras till intet”. (1 Korintierna 15:26) I det kommande paradiset, när Satans styre tillhör det förgångna, kommer döden att vara borta för alltid. Dess oskyldiga offer kommer att föras tillbaka genom uppståndelsen. Då, när föräldrar återförenas med de barn de förlorade i döden, kommer vi alla att kunna säga: ”Död, var är din udd?” — Hosea 13:14.