Ungdomar frågar:

Hur kan jag bli en bra barnvakt?

”VI VILL att du passar din lillebror och lillasyster.”

Vare sig du ser ett sådant uppdrag som en irriterande olägenhet eller som ett förtroendeuppdrag kan tanken på att bli lämnad ensam med dina småsyskon göra dig orolig. ”Hur går det om de är olydiga?” kanske du undrar. ”Hur går det om någon tränger sig in eller det blir eldsvåda? Och vad händer om något av barnen skadar sig eller blir sjukt?”

Du har anledning att oroa dig för sådant. Barn är när allt kommer omkring inga föremål eller leksaker, utan människor med mycket speciella behov. De är mycket värdefulla både i sina föräldrars och i Guds ögon. (Psalm 127:3) Så vare sig du passar dina småsyskon eller har barnpassning som extraarbete, är det ett ansvarsfullt och krävande arbete att ta hand om barn. Men med rätt inställning och god planering kan du klara av din uppgift med framgång.

Diktator eller god vårdare?

Vissa ungdomar tycks anse att en anmodan att vara barnvakt är detsamma som ett förordnande att vara diktator. ”Jag fick inte göra det och jag fick inte göra det för min syster!” beklagade sig en flicka. ”Jag försökte få henne att sluta köra med mig, och då slog hon till mig!” En ung pojke säger: ”Jag har haft min storebror och storasyster som barnvakt, och man blir förvånad när man ser hur fort de blir som tokiga när de får lite makt.”

Att ryta och ge order som en sergeant som drillar soldater kanske verkar roligt. Men om dina föräldrar får reda på det — och det får de troligen — kan ditt ”välde” få ett snabbt och snöpligt slut. Ordspråksboken 11:2 (NW) varnar: ”Har förmätenhet kommit? Då skall vanära komma.”

”Vishet är hos de blygsamma”, fortsätter samma ordspråk. Blygsamhet inbegriper att du känner dina begränsningar, och faktum är att det är föräldrarna — inte barnvakten — som har den gudagivna myndigheten att uppfostra sina barn. (Efesierna 6:4) Din roll är att ge beskydd och omvårdnad.

Kvalificerad barnomsorg

Detta betyder inte att man kan låta barn härja fritt, så att man själv kan roa sig med att titta på TV eller sitta och läsa. ”En pojke som får löpa fritt kommer att vålla sin mor skam” — och en massa bekymmer för barnvakten! (Ordspråksboken 29:15, NW) Tyvärr är tonåringar inte alltid så duktiga på att ta hand om barn som uppför sig illa.

I en undersökning testade man en grupp amerikanska tonåringar angående detta och frågade hur de skulle handla i situationer som ofta uppstår vid barnpassning. Enligt tidskriften Adolescence var det bara 8 procent av ungdomarna som angav att de skulle handla på ett sätt som visade att de var lyhörda för barnens känslor. De övriga 92 procenten tenderade att använda ineffektiva metoder, sådant som befallningar, tillrättavisningar och hotelser. Forskarna drog slutsatsen att ungdomar ”har en benägenhet att visa okänslighet i umgänget med yngre syskon”.

Hur kan man då behandla barn på ett effektivt och bra sätt? Kristna herdar manas: ”Du bör med visshet känna din småboskapshjords utseende. Inrikta ditt hjärta på dina hjordar.” (Ordspråksboken 27:23, NW) Du bör på liknande sätt sträva efter att förstå behoven och känslorna hos de barn som du har hand om. Lär känna dem som individer. Du kommer snart att upptäcka att små barn faktiskt inte har en vuxens koncentrationsförmåga, tålamod eller uthållighet. Barn är ”späda”. (1 Moseboken 33:13) De trivs och mår bra om de får kärlek och uppmärksamhet, men de kan snabbt bli uttråkade och rastlösa.

Tillämpa den gyllene regeln

Ibland blir barn för ivriga i sina lekar, och det kanske går dig på nerverna. De kan utsätta sig för fara därför att de uppför sig lite obetänksamt. Eller de kan försöka testa dig för att se hur långt de kan gå. (”Ibland skojar jag med mina barnvakter”, medger Douglas, som är sju år.) När du blir utsatt för detta, förlora då inte ditt sinne för humor. Tillämpa den gyllene regeln: ”Behandla alltid andra så som du skulle vilja att de behandlade dig.” — Matteus 7:12, The New English Bible.

Kom ihåg att ”oförnuft häftar vid barnets hjärta” och att det inte var så länge sedan som du själv uppförde dig på liknande sätt. (Ordspråksboken 22:15) Koncentrera dig på att rätta till problemet (”låt oss torka upp det där”) i stället för att kritisera barnet. Undvik att brusa upp och tala ”i obetänksamhet ord som stinger liksom svärd”. (Ordspråksboken 12:18) Att kalla ett barn för ”idiot” eller ”dumskalle” är skymfande och kan skada barnet. Ordspråksboken 29:11 (NW) påminner oss: ”Hela sin ande släpper en enfaldig lös, men den som är vis bevarar den lugn in i det sista.” En ung kristen flicka säger: ”När det känns som om jag skulle vilja slå min åttaåriga syster, ber jag en bön, och då får jag hjälp att behärska mig.”

Problem kan ibland undvikas om man är positiv. Att belöna gott uppförande kan ge bättre resultat än att hota med en massa straff. Det är också mindre troligt att barnen blir uttråkade och rastlösa om du planerar nyttiga och roliga aktiviteter, till exempel lekar som främjar fantasin. (Jämför Matteus 11:16, 17.) Kanske du kan påminna dig några av de lekar som du lekte som barn — eller du kan hitta på nya. Du kan också försöka med att läsa barnets favoritavsnitt i publikationerna Lyssna till den store läraren eller Min bok med bibliska berättelser.a

Ibland behöver barn tillrättavisning. Men det är bäst att du resonerar med dina föräldrar om vad du skall göra i så fall. Det är särskilt viktigt när du passar barn mot betalning. De flesta problem kan vänta tills föräldrarna kommer hem. Och du riskerar att skada barnet (för att inte tala om att du kan dra på dig föräldrarnas vrede) om du tar till fysiskt våld. Ordspråksboken 13:10 (NW) varnar: ”Genom förmätenhet vållar man bara strid, men hos dem som rådgör med varandra är vishet.”

Att skydda barn mot skada

Barbara Benton varnar i sin bok The Babysitter’s Handbook (Barnvaktens handbok): ”Kombinationen ostadighet, nyfikenhet och total brist på omdöme gör den lilla knatten till det främsta offret för alla de förskräckliga saker som kan hända barn. Man måste hela tiden vara på sin vakt — vara snabb — för att skydda honom.” En tonårsflicka som heter Stephanie fick lära sig hur sant detta är. ”Jag passade min systerson”, erinrar hon sig. ”Plötsligt höll han på att kvävas av en isglass! Jag var tvungen att dra ut den ur munnen på honom, och jag blev vettskrämd!”

De flesta allvarliga olyckor kan undvikas om man håller ögonen på barnen. Barbara Benton föreslår också andra åtgärder: ”Gör en inspektionsrunda för att hitta och undanröja alla tänkbara faror.” Du bör veta var sådana saker som säkringsskåp, eldsläckare och förbandslåda finns. Lär dig hur hushållsapparater skall hanteras rätt och säkert. Du kan till och med göra upp en checklista över säkerheten som tar upp sådana saker som fönster (stängda?), trappor (fria från farliga föremål?), eluttag (skyddade?), mediciner och giftiga ämnen (noggrant förvarade utom räckhåll för barn?), elsladdar (undanstoppade?), lägenhetsnycklar (en extra uppsättning så att du inte kan låsa dig själv ute?).

Du kan också förbereda dig själv så väl du kan för att klara nödsituationer. ”Jag tog en kurs i barnpassning i skolan, och jag lärde mig första hjälpen för spädbarn och mindre barn”, berättar en flicka i tonåren. I din skola kanske det finns möjlighet att gå en sådan kurs. Om det uppstår en nödsituation, slår du naturligtvis 90 000 och är beredd på att uppge exakt adress och vad det gäller. Dessutom är det bra att ha en lista med ”vanliga” telefonnummer till polisen, brandkåren, läkare, sjukhus och giftinformationscentralen. Håll reda på hur du kan nå dina föräldrar och kanske också någon granne som skulle kunna hjälpa dig om du råkar i knipa.

Om du råkar ut för en olycka eller en nödsituation, LÅT DIG INTE GRIPAS AV PANIK! ”Den som är vis bevarar den [dvs. sin ande] lugn in i det sista.” (Ordspråksboken 29:11, NW) Ett barn kan till exempel råka svälja något giftigt ämne. Ring omedelbart 90 000 eller giftinformationscentralen. Om detta inte är möjligt, läs då noggrant instruktionerna på produktens varningsetikett. Att lugnt göra en bedömning av situationen är bättre än att göra någonting dumdristigt (som att framkalla kräkningar) som skulle kunna göra situationen värre. Och hur svårt och kanske pinsamt det än kan vara, så se till att du berättar för barnets föräldrar om alla skador och alla missöden som inträffat. De har rätt att få reda på vad som har hänt, och de kan avgöra om något mer behöver göras.

Barnpassning kan verka vara en mycket stor ansvarsuppgift — och det är det. Men det är bara en liten del av vad dina föräldrar har gjort genom åren när de har tagit hand om dig. Så ta din uppgift på allvar. Ju mer tillförsikt och erfarenhet du får, desto mer givande och roligt kan det bli för dig.

[Fotnot]

[Ruta på sidan 21]

Riktlinjer för barnpassning

Var professionell. Var säker på att det inte råder någon oklarhet om ersättningen.

Kommunicera. Kom i förväg överens om vad som inbegrips i ditt uppdrag.

Var punktlig och pålitlig.

Bekanta dig med barnen i förväg.

Ta reda på vilka regler som gäller hemma hos din uppdragsgivare.

[Bild på sidan 20]

Barn behöver ständig tillsyn för att inte skada sig