Från våra läsare

Ufon Vår sammanslutning har de 18 senaste åren hållit på med att undersöka s. k. ufoobservationer, och de flesta observationer kan klassas som felaktiga identifieringar. När vi jämför med litteratur om ufo från hela världen, så var er artikel (8 november 1990) välkommen omväxling. Vi kan bara gratulera skribenterna till en sådan saklig och objektiv skildring. Fastän vi i allmänhet inte delar era trosuppfattningar, vill vi ändå uttrycka vår uppskattning av denna artikel.

H. K., Centrala forskningsnätet för extraordinära himlafenomen, Tyskland

Ätandestörningar Tack så mycket för artiklarna om ätandestörningar. (22 december 1990) Jag hade anorexia för två år sedan, och även nu kommer jag på mig själv ibland med att jag faller tillbaka till tidigare sätt och attityder. Att komma närmare Jehova har helt visst hjälpt mig. Det är skönt att se hur Vakna! visar på hjälp och lindring för dem som plågas av detta och att det sker på ett sådant kärleksfullt och förstående sätt.

L. H., England

Jag är vanligtvis imponerad av det sätt varpå era tidskrifter behandlar kontroversiella ämnen som ofta förbises av oss katoliker. Men artikeln om ätandestörningar gjorde mig besviken. Jag har haft anorexia i elva år. Ni kallar det en svaghet och rekommenderar att vi vänder oss till Gud för att få förlåtelse. Men anorexia är inte bara en svaghet; det är en allvarlig sjukdom. Det är mer än bara en fix idé att behaga andra; det är ett försök att ta itu med fruktan att inte bli älskad.

J. W., Tyskland

Vi bagatelliserade inte allvaret i ätandestörningar, men visade att de härrör från djupgående känslomässig störning. ”Fruktan att inte bli älskad”, till exempel, återspeglar ofta den sjukes huvudsakliga känsla av otillräcklighet. Därför betonade vår artikel att man bygger upp självaktningen efter bibliska värderingar och att man utvecklar ett vänskapsförhållande till Gud. Om motgångar kommer när man försöker övervinna denna sjukdom, kan den sjuke finna tröst i att veta att Gud är förlåtande och mycket väl känner till orsaken till våra svagheter. — RED.

Föräldrar som flyttat isär Artikeln ”Hur skall jag uppträda mot en förälder som lämnat hemmet?” (8 november 1990) framkallade känslor jag upplevde i min barndom när min far lämnade oss. Jag var nio år, och jag kände att han svikit mig; jag kände mig övergiven och arg. Dessa känslor fanns kvar inom mig ända tills en dag då jag läste Psalm 27:10. Då insåg jag att Jehova tar hand om mig som en Fader.

H. S., Förenta staterna

Psalmen lyder: ”Nej, om än min fader och min moder överger mig, skall Herren [Jehova] ta hand om mig.” — RED.

För tre år sedan skildes min man och jag. Förra året flyttade han från staden utan att ta farväl av sina barn. Känslomässigt har de fått lida otroligt, och de känner det som om han hatar dem. Artikeln var en fullträff, därför att den visade att man inte kan skylla på barnen. Jag hoppas att de kommer att inse det med tiden.

L. M., Förenta staterna

Jag är mor till tre barn, och jag har blivit inblandad i stormarna kring mina föräldrars skilsmässa. Era artiklar hjälpte mig att ändra mitt tänkesätt från destruktivt till konstruktivt. Jag har precis avslutat ett brev till min far, och jag försöker överbrygga klyftan mellan oss.

K. Y., Japan

Förlamning Jag vill tacka er för artikeln ”De sade mig att jag aldrig mer skulle kunna gå!” (22 augusti 1990) Efter en allvarlig olyckshändelse 1980 blev jag också förlamad. Förståeligt nog vet inte de flesta människor vad detta innebär och omfattar. Men artikeln ger just den information som människor behöver för att kunna hjälpa andra som lider av verkningar av tragiska skador.

W. K., Förenta staterna