UFO i forntid och i nutid

Ända sedan äldsta tider har människor uppgett sig ha sett egendomliga föremål på himlavalvet. En egyptisk farao sägs ha observerat cirklar av eld på himlen, och indianer har legender om flygande kanoter. Invånare i det forntida Rom sade sig ha sett flygande sköldar. Enligt vissa uttolkningar av aztekernas bildkonst trodde detta folk att guden Quetzalcoatl kommit farande till jorden i ett ormliknande luftskepp med en spetsförsedd rymdhjälm på huvudet.

Åren 1561 och 1566 fick enligt gamla dokument ”mängder” av invånare i städerna Basel och Nürnberg se märkliga ting på himlen. Något mycket besynnerligt inträffade i Förenta staterna åren 1896 och 1897. Människor från olika delar av landet sade sig ha sett ett luftskepp som for fram över deras huvuden. En rapport löd: ”Amerika hade aldrig tidigare upplevt någonting som kunde jämföras med den uppståndelse som det mystiska luftskeppet väckte.” Dessa observationer gjordes såväl i storstäder som i mindre byar över hela Förenta staterna, med början i Kalifornien. Det intressanta är, enligt boken The Great Airship Mystery (Det stora luftskeppsmysteriet) att ”den kända flyghistorien inte innehåller några rapporter om att ett styrbart luftskepp med stor aktionsradie skulle ha funnits i Förenta staterna vid slutet av 1890-talet”.

En av de mest utbroderade historierna kom från en liten stad i Kansas i USA år 1897. Berättelsen, som fick stor publicitet, beskrev hur en av invånarna i trakten, Alexander Hamilton, fick se ett luftskepp som landade i hans kohage. När farkosten till sist gav sig i väg, tog besättningen med sig en av hans kvigor. En granne som bodde ungefär en halvmil därifrån fann senare ”huden, benen och huvudet” av kvigan på sin åker. Många år senare publicerades emellertid historien på nytt, och då uppdagades det att alltsammans var en bluff.

Liknande berättelser — somliga helt fabricerade och andra enligt sagesmannens förmenande sanna — har på senaste tiden dykt upp på nytt i böcker som behandlar detta ämne. Många av rapporterna daterar sig till denna period strax före sekelskiftet och skulle förmodligen ha blivit bortglömda i dammiga tidningsarkiv, om inte snarlika händelser börjat inträffa mer än 40 år senare. Människor började då dra sig till minnes och undersöka dessa tidigare händelser och lade märke till slående likheter.

Ufoobservationer på senare tid

Intresset för detta ämne blossade upp på nytt under andra världskriget, då piloter på de allierades bombplan rapporterade att de sett ”egendomliga ljusklot och tallriksformade föremål som förföljde dem när de flög över Tyskland och Japan”. De amerikanska piloterna kallade dem ”foo-fighters”, ett uttryck som kommer av det franska ordet feu, som betyder ”eld”. Även sedan andra världskriget (1939—1945) nått sitt slut och därmed också rapporterna om dessa mystiska förföljare, florerade fortfarande berättelser om liknande märkliga observationer.

I Västeuropa och Skandinavien påstod sig människor ha sett vinglösa farkoster som kom att kallas ”spökflygare”. De påstods ofta lämna efter sig spår av eldsflammor tvärs över himlen. Med anledning av dessa rapporter kände sig till och med myndigheterna i Förenta staterna ”tvungna att sända två toppexperter från underrättelsetjänsten till Sverige”. Dessa historier var emellertid bara början. Den uforapport som verkligen skakade om världen och inledde de flygande tefatens era härrörde från Kenneth Arnold, amatörpilot och affärsman. Den 24 juni 1947 påstods han ha sett ”en konvoj av nio egendomliga luftfarkoster som närmade sig Mount Rainier [ett berg i staten Washington i USA]”. De beskrevs som ”tefatsliknande föremål” som var ”platta som en pajform och så blanka att de reflekterade solen som en spegel”. Han sade sig ha beräknat deras hastighet ”till omkring 1.900 kilometer i timmen”. Detta var mycket snabbare än något jetdrivet flygplan kunde flyga på den tiden.

Bruket av ordet ”tefat” slog an hos pressen och resulterade i den nu vanliga termen ”flygande tefat”. Sedan denna berättelse publicerats över hela världen, började många människor som hade sett egendomliga föremål på himlen att berätta sina olika historier. Detta, tillsammans med andra observationer, väckte militära myndigheters intresse.

Förenta staternas regering utreder

Tydligen på rekommendation av en hög officer började den amerikanska regeringen så småningom uppmärksamma ufoobservationerna. Följden blev att man den 22 januari 1948 startade ett projekt som fick namnet ”Sign” (”Tecknet”). Denna undersökningskommission skulle arbeta under ledning av Flygtekniska underrättelsekommandot, som hade sitt högkvarter i närheten av Dayton i Ohio. Projektet hade knappt påbörjats förrän en tragedi inträffade. Kapten Thomas Mantell, en pilot i det amerikanska flygvapnet, förlorade livet när han havererade med sitt flygplan på jakt efter ett då oidentifierat föremål. Det är möjligt att han gick upp på för hög höjd och förlorade medvetandet på grund av syrebrist. Senare framkom det att han kan ha förföljt en sorts forskningsballong som kallas ”Skyhook”.

Kort därefter gjordes vissa observationer av två piloter från Eastern Airlines, och detta, tillsammans med flygkaptenens död, gav ökad näring åt ufospekulationerna. Planet från Eastern Airlines hade enligt uppgift lämnat Houston i Texas och var på väg mot Atlanta i Georgia, när piloten blev tvungen att göra en snabb undanmanöver för att inte kollidera med en ”vinglös flygplanskropp av typ B-29” som passerade honom på hans högra sida. En passagerare och flera iakttagare nere på marken tycktes bekräfta rapportens trovärdighet.

Den kommission som arbetade med Sign-projektet avgav så småningom en rapport som blev en besvikelse för somliga. Några kommissionsmedlemmar som stödde uppfattningen att ufoobservationerna var autentiska byttes senare ut, och projektet fick ett nytt namn, ”Grudge” (”Oviljan”). Tron på ”flygande tefat” fick emellertid ett exempellöst uppsving vid den här tiden, då den tidigare majoren Donald E. Keyhoe skrev en artikel med rubriken ”De flygande tefaten är en realitet”. Artikeln publicerades i tidskriften True för januari 1950, och detta nummer fick mycket stor spridning. För att ytterligare underblåsa det redan stora intresset publicerade tidskriften True ytterligare en artikel av kommendörkaptenen R. B. McLaughlin. Denna artikel bar rubriken ”Hur forskarna spårade upp de flygande tefaten”. Men entusiasmen blev kortlivad — andra tidskrifter, till exempel Cosmopolitan och Time, publicerade artiklar som avslöjade uforapporterna som falska. Efter dessa nya artiklar blev det ett uppehåll i observationerna, och intresset bedarrade. Men så kom året 1952, ett märkesår i ufohistorien.

1952 — ufoobservationernas år

År 1952 fick Flygtekniska underrättelsekommandot i Förenta staterna ta emot det största antalet uforapporter någonsin, 1.501 stycken. Till följd av det ökade antalet observationer beslöt det amerikanska flygvapnet i början av mars 1952 att upprätta en speciell organisation som fick namnet ”Project Blue Book” (”Projekt Blå boken”). Under detta år av intensiv ufoaktivitet var observationerna många och skiftande.

Den första i en rad särskilt anmärkningsvärda ufoobservationer gjordes över staden Washington under midnattstimmarna mellan den 19 och den 20 juli. En rapport berättar: ”En grupp oidentifierade flygande föremål framträdde på två radarskärmar i flygledartornet vid Washingtons inrikesflygplats. Föremålen rörde sig till en början långsamt ... och for sedan i väg med ’otrolig hastighet’.” De visuella observationerna bekräftades av radarekona. Rapporter visar att man försökte sätta in motåtgärder, men ”föremålen försvann när jetplanen närmade sig”.

År 1966 begärde Gerald R. Ford, som då var kongressman för staten Michigan, att man skulle göra en ny federal utredning om ufo, främst med anledning av ett antal ufoobservationer som gjorts i hans stat. Följden blev att man påbörjade en ny undersökning vid University of Colorado. Projektet leddes av dr Edward U. Condon, en känd fysiker. År 1969, då undersökningen slutförts, offentliggjordes Condonrapporten. I denna rapport sades det bland annat: ”Ingenting har framkommit vid studiet av uforapporter från de senaste 21 åren som har ändrat forskargruppens uppfattning ... att ytterligare omfattande studier av oidentifierade flygande föremål förmodligen inte kan försvaras i förhoppning om att vetenskapen skall gagnas därigenom.”

Detta uttalande satte stopp för den amerikanska regeringens officiella engagemang i ufoforskningen och dämpade också allmänhetens nyfikenhet. Det gjorde emellertid inte slut på debatten, och inte heller fick det ufoobservationerna att upphöra. En rapport förklarar att ”20 procent av de 95 fall som dokumentet tog upp förblev ’ouppklarade’”.

Intresset för ”flygande tefat” tycktes öka och minska i takt med antalet observationer. Särskilt framträdande var åren 1973 och 1974, då flera ufoobservationer gjordes. Under 1980-talet har sådana rapporter återigen figurerat i nyhetsmedia. Till vilken slutsats har då forskare och andra experter kommit på senare år?

[Bild på sidan 5]

Somliga har menat att aztekernas gud Quetzalcoatl kom farande till jorden i ett ormliknande rymdskepp