Kolerautbrott — en västafrikansk dagbok

Från Vakna!:s korrespondent i Västafrika

DECEMBER: En äldre kvinna blev det första offret. Vattniga och täta diarréer var det första symptomet. Sedan kom kräkningarna. Hennes lår och buk drogs samman av kramper. Andningen blev snabb och ytlig, huden skrynklade sig, och ögonen sjönk in i sina hålor. Fyrtioåtta timmar senare var hon död.

Nästa dag var det en annan person i samma hus som drabbades och sedan ännu en. Därefter insjuknade några grannar. Sjukdomen började dyka upp i intilliggande byar och städer. Sjukdomsförloppet var likadant — diarré, kräkningar och i en tredjedel av fallen döden.

Pasteurinstitutet undersökte prov på tarmuttömningar och bekräftade de medicinska experternas värsta farhågor. Det var den sjukdom som hade plågat 93 nationer under de 25 senaste åren, en sjukdom så dödlig att själva namnet på den väcker fruktan: kolera!

I huvudstaden i ett västafrikanskt land blev jag vittne till några av de dramatiska händelser som följde på utbrottet av den här fruktansvärda sjukdomen. Det som nu följer är en dagbok över händelserna under det året.

”Ingen anledning till fruktan”

Den 13 februari: Trots allt fler rykten som var i omlopp står följande att läsa på förstasidan i en dagstidning: ”Diarré: 70 döda men krisen avtar”. Artikeln försäkrar sina läsare att man har ”ingen anledning till fruktan för ett utbrott av kolera”.

Den 25 april: Jag frågar dr L. Bakka,a barnläkare och chef för landets program för bekämpning av diarrésjukdomar, om de ihållande ryktena om kolera är sanna. ”De är sanna”, säger han. ”Kolera grasserar, och den är omfattande. Av 13 distrikt är det 10 som har kolera.”

Jag frågar honom om massvaccinering. ”Vi kommer inte att vaccinera någon”, säger han. ”Det gör inte så stor nytta vare sig i fråga om att förhindra eller begränsa en epidemi. De nuvarande vaccinerna är verksamma bara under tre till sex månader.”

”Menar ni att vaccinerna inte är av något värde när det gäller att bekämpa ett utbrott?” frågar jag.

”Nej, det är Världshälsoorganisationen som säger så.”

”Har ni blivit vaccinerad?”

”Nej. Och jag har varit i många områden där det förekommer kolera, och jag har behandlat många kolerapatienter.”

Bakka förklarar att kolera orsakas av en viss typ av vibrioner, en bakterie, som kommer in i kroppen genom förorenad mat eller förorenat vatten. Bakterierna koncentreras sedan i tarmarna, där de förökar sig och frambringar ett giftigt ämne som orsakar diarré och kräkningar. Bakterierna kan sedan komma ut i dricksvattnet eller på mat som förorenats genom beröring av otvättade händer — och sjukdomen sprids vidare.

Läkaren pekar på sin mun. ”Det viktiga är vad som går in här”, säger han.

Skulle sjukdomen komma att drabba huvudstaden? ”Den har redan gjort det”, säger Bakka. ”Vi har fått in fem fall på sjukhuset i dag.”

Den 7 maj: Det överbelastade sjukhuset är illa utrustat för att klara av en koleraepidemi. Kolerapatienterna är isolerade i ett stort rum med betonggolv och en enda takfläkt. Toaletterna ligger alltför långt bort för att kunna vara till nytta, och därför uppsamlas avföringen i bäcken och plasthinkar för att sedan desinficeras innan man gör sig av med den. Det finns nu 12 patienter där — män, kvinnor och två barn. Alla ser utmattade och eländiga ut.

De sjuka ligger på träbänkar. Det finns inga sängar, inga sjukhusmåltider och inga enskilda rum. Men ingen klagar. Liv erbjuds åt dessa utmärglade och uttorkade offer, liv i form av enliters plastpåsar märkta ”Ringers laktat”. Det är en lösning som man ger intravenöst.

Jag får veta att kolera dödar genom vätskeförlust. Allteftersom de vitala kroppsvätskorna och de nödvändiga salterna går förlorade genom kräkningar och diarréer, torkar personens kropp ut och dör. Laktatdroppet tjänar till att återvätska, eller ersätta, dessa vätskor och säkerställa dem, till dess att diarréerna och kräkningarna upphör — vanligen inom några dagar. Medicinen tetracyklin dödar vibrionerna och förkortar sjukdomens förlopp.

Nya rapporter

Den 29 maj: En engelsk nyhetsutsändning i radio meddelar att kolera har dödat mellan 300 och 600 människor i hela det här landet. Jag känner en av dem. När fadern gav sig i väg till sitt arbete, var hans lille son glatt sysselsatt med att leka. När han kom hem på kvällen, var pojken död.

Samma eftermiddag beslutar avdelningskontoret för Jehovas vittnen i landet att sända upplysningar till varje församling i landet och förklara hur man skall skydda sig mot sjukdomen.

Den 2 juni: Man har nu flyttat in sängar med plastlakan på koleraavdelningen. Ett tiotal nya patienter anländer varje dag. De som anländer i ett tillstånd av chock och inte är i stånd att dricka ORS-lösning (Oral Rehydration Salts, salter som tas in genom munnen i syfte att åstadkomma återvätskning) får laktatdropp, ofta tre till fyra liter under den första timmen.b Efter en eller två dagar kan de lämna sjukhuset. Lätta fall sätts på ORS och skickas hem efter några timmar.

Sändningar med Ringers laktat och ORS-förpackningar strömmar in i landet och körs i ilfart till vårdcentraler på landsbygden, där efterfrågan för närvarande är större än i staden. Man har redan distribuerat mer än 600.000 förpackningar med ORS. Regeringen ställer fordon till förfogande för att transportera läkarlag och sändningar till områden där det råder behov. Allmänheten informeras genom radioutsändningar och broschyrer om hur man kan undgå att ådra sig sjukdomen och vad man skall göra om symptomen visar sig. Högtalarbilar som patrullerar huvudstaden sänder ut samma budskap.

Den 10 juni: Antalet nya patienter på koleraavdelningen stiger snabbt till en toppsiffra på 71. Femton sköterskor har nu hand om kliniken. Släktingar till patienterna samarbetar med dem i att ta vård om de drabbade. Rummet är fullt — två i varje säng. Somliga patienter ligger på golvet.

Människor kommer dit och bär sina sjuka på ryggen. Somliga har gått till fots många kilometer och är nersölade med avföring. Deras ögon vädjar: ”Kan ni rädda livet på mitt barn ... min bror ... min mor?”

Den 21 juni: Ett pressmeddelande lyder: ”Hälsoministeriet ... önskar försäkra allmänheten om att det inte finns någon anledning till oro eller panik.” Men människor är oroade! Det förekommer rapporter om att man hamstrar Ringers laktat. Taxiförare tar ut skandalösa taxor för att forsla kolerapatienter till sjukhuset — om de över huvud taget kör dem. Barn som på sin väg till skolan passerar kolerakliniken ses täcka över mun och näsa med händerna. En del människor äter dumt nog tetracyklin dagligen, i hopp om att det skall hålla sjukdomen borta.

Jag talar med Alafia, en sjuksköterskeelev på sjukhuset. Hon är tydligt upprörd. ”En av kockarna vid vårt elevhem har insjuknat i kolera!” utropar hon. ”En del sjuksköterskor har tagit ut semester för att slippa att ha något med epidemin att göra.”

Men inte alla drar sig för att hjälpa till. Susan Johnson är ansvarig avdelningsföreståndare på en koleraklinik. Vanligen är hon en jovialisk person, men i dag får påfrestningarna henne att visa irritation. När jag kommer in på avdelningen, tar en släkting till en patient en pappersbägare och doppar den i en behållare med rent vatten. ”Doppa inte händerna där!” snäser Susan. ”Det är förorenat vatten som gör att den här sjukdomen sprids!” Hon tittar på mig och säger uppgivet: ”De förstår helt enkelt inte.”

Kampen drar ut på tiden

Den 1 september: I hela landet har man nu officiellt rapporterat 10.200 fall och 796 dödsfall. De flesta dödsfallen har inträffat när de drabbade inte har fått läkarvård eller när de inte har fått den snabbt nog.

Av de 3.341 patienter som har tagits in på klinikerna här är det bara 1 på 93 som har dött. De flesta av dem var redan döende, när de kom in. De flesta var medvetslösa till följd av stor vätskebrist. När det har gått så långt blir blodet tjockt och svart, och ådrorna slutar att fungera. Som en nödåtgärd sprutar man in Ringers laktat direkt i halsvenen eller lårbensartären.

Den 30 december: Epidemin har avtagit. Omkring 14.000 personer har insjuknat, och 1.213 har dött. Det är ironiskt. Läkarna vet vad som orsakar kolera, hur den sprids och hur man kan rädda livet på de drabbade. Men kolera är långt ifrån försvunnen. Människans hjälplöshet när det gäller att förhindra sådana epidemier ger ett dramatiskt eftertryck åt Jesu förutsägelse om att ”farsoter” skulle känneteckna de ”yttersta dagarna”. — Lukas 21: 11; 2 Timoteus 3: 1—5.

Jag visade dr S. Harding, en nyckelperson under den här epidemin, bibelversen Jesaja 33: 24. Den här versen förutsäger att det skall komma en tid när ”ingen som har sin boning där kommer att säga: ’Jag är sjuk.’” (NW) Han läste versen noggrant och sade sedan: ”Om det är vad bibeln säger, då måste det vara sant.” Ja, det är verkligen sant! Och vilken lättnad det kommer att bli, när det löftet slutligen går i uppfyllelse!

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 22]

Om koleran kommer!

Dricksvatten är huvudkällan till kolerasjukdomar. De bakterier som orsakar kolera kommer från människors avföring och kommer ut i dricksvattnet till följd av brister i fråga om hygien. Att man dricker eller handskas med sådant förorenat vatten kan leda till att man blir sjuk. Ett av de främsta symptomen på kolera är diarré. Den leder till stora vätskeförluster, som ofta medför chock och till och med döden. För att undgå att insjukna i kolera:

1. Använd endast kokt, rent eller destillerat vatten.

3. Täck över matvaror för att skydda dem mot flugor.

4. Skölj färska matvaror med rent eller destillerat vatten.

[Bildkälla på sidan 21]

WHO-foto: J. Abcede

[Infälld text på sidan 22]

Ett nytt vaccin mot kolera har utvecklats vid institutionen för medicinsk mikrobiologi vid Göteborgs universitet och beräknas under året bli klart för masstillverkning och försäljning. Vaccinet skall drickas, inte injiceras, och det stimulerar immuniteten i tarmslemhinnorna, förutom att det ger skydd mot det gift kolerabakterien producerar, det som vållar den häftiga diarrén. Proven visar att det ger närmare 80 procents immunitet och att det inte har några biverkningar. — Dagens Nyheter, 12 mars 1991.