Mexicos förgångna påverkar dess religion i vår tid
Från Vakna!:s korrespondent i Mexico
ETT besök i Mexico Citys väldiga antropologiska museum uppenbarar hur den katolska religion som många i Mexico nu utövar har påverkats av de religioner som tidigare århundradens urinnevånare utövade.
De som studerar historia känner till hur Hernán Cortés och hans medconquistadorer förde in katolicismen i Mexico på 1500-talet. På den tiden fanns där redan etablerade kulturer med sina egna religiösa uppfattningar, vilket utställningar i detta museum på ett intressant sätt visar.
Mexi var mexicastammens förnämste gud, så det är lätt att förstå varifrån landet och dess huvudstad, Mexico City, fått sina namn. Dessa forntida indianer grundade omkring år 1325 en stad på en karg ö mitt i Texcocosjön. Den ursprungliga befolkningen bestod av olika indianstammar: olmekerna, chichimekerna, aztekerna, mayanerna och andra. Varje stam ägnade sig åt sina särskilda konstnärliga arbeten, och ruiner efter en del av deras forna byggnader, tempel och städer finns ännu kvar.
En religiös sammansmältning
De som besöker museet, som är beläget i den vackra parken Chapultepec, blir i allmänhet förvånade när de får veta i vilken omfattning de forntida och nutida trosuppfattningarna i Mexico har smält samman. Dessutom blir många förbryllade över likheter mellan urinnevånarnas forna trosuppfattningar och de som de katolska conquistadorerna förde med sig.
I utställningshallen som rör aztekerna kan man se olika kartor som visar Mexicos grundande. Av utställningen framgår det tydligt att aztekerna var ganska religiösa. Här kan man se många skulpturer av gudar och gudinnor som aztekerna vördade. En stor skulptur, som är avbildad på denna sida, föreställer gudinnan Coatlicue, som ansågs vara moder till både gudar och människor. Lägg märke till att hon har två ormhuvuden riktade mot varandra i stället för ett människohuvud. Hennes kjol består av sammanflätade ormar. Det verkar som om några av dessa symboler representerar liv och död.
När conquistadorerna kom, flydde många indianer till oländiga områden eller till skogarna. Genom att på så sätt isolera sig har somliga indiangrupper behållit många av sina primitiva religiösa uppfattningar ända fram till våra dagar. En guide vid museet förklarade: ”Huicholerna, till exempel, tror att solen, hjorten och majsen utgör en triad, liknande den katolska treenighetsläran.” Hon tillade: ”Indianerna i provinsen Chiapas tillber fortfarande forntida gudar från tiden före den spanska erövringen, sådana som regnguden, moder jord och vinden, och har olika ceremonier för var och en av dem.”
Du kanske undrar varför så många i Mexico i våra dagar påstår sig vara kristna, när de dessutom utövar andra former av tillbedjan. I utställningshallen som kallas ”Introduktion till etnografin” finns en skylt där man kan läsa: ”Religion präglar varje sida av indianernas liv. ... Det främsta kännetecknet på indianernas religion är sammansmältningen av katolska sedvänjor med hedniska, dvs. kvarlevor av förcolumbiska trosuppfattningar och sätt att tillbe. Huicholerna, lakandonerna och otomifolket är de stammar som bibehåller de flesta förcolumbiska särdragen i sin religion; [huicholerna] dyrkar gudar som representerar solen, vattnet och elden, och de förvarar dem i grottor. Lakandonerna dyrkar fortfarande gamla avgudar som återfinns i mayatempel.” Ja, sammansmältningen av katolicism med forntida hedniska religioner är allmänt utbredd i Mexico.
Utställningar i en annan hall belyser detta ytterligare. Där omvittnas yaquiernas, serifolkets och tarahumarernas trosuppfattningar. På en skylt i den här hallen kan man läsa: ”För närvarande är yaquierna ett mycket religiöst folk, och deras uppfattningar är kristna även om de är förändrade och anpassade. De tror att Kristus var en yaqui som kom till jorden för att frälsa dem från floden, ge dem deras landområde, grunda deras åtta städer och ge dem Comunila (grupp av myndigheter). ... De tillåter varken protestantisk proselytvärvning eller närvaro av en katolsk präst.”
Trots det kan man läsa vidare: ”Tillsammans med de komplicerade trosuppfattningarna och de magiska ceremonierna och kvarlevorna från förcolumbisk religion godtar de även den katolska religionen. De tror på en kristen gud och identifierar honom ofta som solen.”
Det besökare kan se i avdelningen som rör tarahumarerna bestyrker ytterligare sammansmältningen av forntida och nutida religiösa trosuppfattningar. I en liten glasmonter kan man se flera träkors, och på en skylt nedanför heter det: ”Tarahumarernas religion är produkten av en sammansmältning mellan kristna och hedniska trosuppfattningar. De förra fördes in av franciskanermissionärer på 1600-talet. De tror på Tata Rioshi (Gud Fadern), Kristus Jesus, Everuame (den Stora modern eller jungfru Maria) och andra helgon som är vissa byars skyddshelgon. Alla har de fått gudars status. Korset är av särskild betydelse, eftersom de associerar det med solen och månen och dyrkan av jordens fruktbarhet.”
I avdelningen som rör serifolket heter det på en annan skylt: ”Den religion som serifolket utövar är en sammansmältning av forntida trosuppfattningar och kristet inflytande.”
Det finns mycket mera att se som sprider ljus över den forntida indianska befolkningens religiösa trosuppfattningar. I utställningshallen över Mesoamerika (Mellanamerika) finns vackra väggmålningar som representerar de fem kulturerna från Stillahavsområdet, kusten vid Mexikanska golfen, mayaområdet, högplatån och mixtekernas område. Invånarna ses dyrka majsen, jaguaren, skallerormen och örnen — som alla har betraktats som gudar.
Efter att ha besökt det vackra antropologiska museet blir man frapperad över i vilken omfattning landets tidiga indianska befolknings riter och trosuppfattningar smälte samman med de katolska erövrarnas. Alldeles som utställningen visar är många i Mexico i vår tid påverkade av föregående århundradens stamreligioner.