Att blicka ut i universum

Från Vakna!:s korrespondent på Hawaii

SKULLE du kunna blicka tillbaka i tiden, om du önskar göra det? Svaret är ja!

Faktum är att vi, varje gång vi tittar upp mot en stjärnklar himmel, blickar tillbaka in i det förflutna. Men vart kan vi då vända oss för att få en fascinerande anblick av flydda tider? Likt de forntida polynesierna, som följde stjärnorna för att upptäcka Hawaii, kommer många som i vår tid vill följa eller studera stjärnorna hit till denna ögrupp. Men de finner det allra främsta när det gäller astronomisk teknik — teknik som gör det möjligt för människor att blicka mycket längre tillbaka in i det förflutna.

Låt oss bege oss till ön Hawaii, också kallad Big Island. Där tar vi oss upp till toppen av den slocknade vulkanen Mauna Kea. På en höjd av 4.200 meter skall vi besöka ett av världens främsta observatorier, enbart till för att blicka ut i universum.

Vi tar oss upp för Mauna Kea

Tidigt på morgonen börjar vår långa och slingrande färd upp till toppen av Mauna Kea. Vi lämnar den lägre nivåns tropiska klimat, där det regnar mer än 5.000 millimeter om året, och närmar oss den slocknade vulkanens karga övre sluttningar, där snön ligger kvar flera månader om året. Vi passerar trädgränsen på en brant och riskabel grusväg. Nu förstår vi varför det är nödvändigt med ett fyrhjulsdrivet fordon.

När vi slutligen når toppen, ser vi att här finns många observatorier. Atmosfären här är frisk och kylig, klar och så gott som molnfri. Vi parkerar och kliver ur. Friska, iskalla vindar gör att vi genast börjar frysa. Men när vi tittar oss omkring, grips vi av en berusande upprymdhet. Vi står på en karg vulkan, högt ovanför det omgivande molntäcket, till synes avskurna från alla andra land- och havsvyer!

Varför just här?

Astronomer började tidigt på 1960-talet att uppföra sitt första observatorium på Big Island för att kunna blicka ut i yttre rymden och tillbaka i det förgångna. Men varför just här på toppen av en vulkanö, långt ute i Stilla havet?

Det finns fyra grundläggande skäl till att denna plats är särskilt lämpad för att utforska stjärnhimlen: 1) det höga antalet stjärnklara nätter varje år; 2) mindre förvanskat panorama tack vare luftens klarhet och stabilitet; 3) det extremt svaga nattljuset delvis tack vare belysningsföreskrifter för städer på Big Island och 4) den mycket låga luftfuktigheten. Varför är den sista faktorn så viktig? Därför att fuktigheten försämrar vissa instrument.

Vi kan till och med med blotta ögat urskilja de sällsynta atmosfäriska egenskaper som gör detta till en utmärkt plats att blicka ut i rymden från. Inte undra på att Mauna Kea anses vara en nära nog perfekt plats för att studera stjärnorna.

Observatorierna från insidan

Vi träffar vår guide och fortsätter med henne till W. M. Keck-observatoriet, vars teleskop är betydligt större och kraftigare än något annat som hittills byggts.

När vi kommer in blir vi snabbt på det klara med att astronomer inte längre tittar genom teleskopen med blotta ögat. Nej, det hör det förgångna till! Numera arbetar vetenskapsmännen med hjälp av kraftfulla datorer och annan sofistikerad utrustning. Med sådan av datorer understödd utrustning kan man se miljarder gånger längre än med blotta ögat.

Häpnadsväckande, inte sant? En teknik som gör det möjligt för astronomerna att med bara några dagars observation samla tillräckligt med information för att hålla dem upptagna i månader med att utvärdera den.

Vår guide riktar nu vår uppmärksamhet på vad det är som gör W. M. Keck-observatoriet ledande inom astronomisk teknik — teleskopets unika formgivning. Vi lägger märke till de 36 sexkantiga spegelsegmenten, vart och ett ungefär 1,8 meter tvärs över. Tillsammans motsvarar de en spegel på 10 meter i diameter.

Astronomiska forskningssällskapet i Kalifornien beskriver i ett pressmeddelande hur teleskopet fungerar: ”Med inställningarna elektroniskt kontrollerade och med en noggrannhet på en miljondels tum — tusen gånger mindre än en människas hårstrå”, och med endast en fjärdedel av speglarna på plats, kan det ”redan mäta sig med Haleteleskopet vid Palomarobservatoriet” i Kalifornien, ”som har en spegeldiameter på 5 meter”.

Det är inte allt. Vår guide berättar att de nyligen har fått pengar till ett andra teleskop, som skall placeras intill det här som ännu inte är färdigt. De här tvillingteleskopen skall fungera som en gigantisk dubbelkikare, som kan blicka längre ut i yttre rymden än man någonsin trodde var möjligt. Det är helt visst spännande att vara här!

Men på den här höjden vill vi inte bli alltför upphetsade, eftersom vi känner att vi lätt skulle kunna drabbas av hypoxi, syrebrist i kroppens vävnader. Vi känner att vår mentala skärpa inte är på topp när vi anstränger oss för att samla tankarna och formulera oss i ord. Om man rör sig alltför snabbt eller anstränger sig för mycket på den här höjden, kan man drabbas av huvudvärk och illamående och bli svimfärdig. Det här är helt visst inte en plats för någon med dålig hälsa.

Efter fem timmar på toppen är det därför dags att ta sig ner för berget till 2.800-metersnivån. Det har hittills varit en händelserik förmiddag.

Vad säger stjärnorna oss?

På 2.800-metersnivån finns husrum och andra lokaler för ett 50-tal astronomer och underhållspersonal. På den här nivån finns även ett centrum för besökare, där man kan lyssna till föreläsningar om Mauna Keaobservatorierna.

Till deras nöje som vill stanna kvar kan man dessutom nattetid få betrakta stjärnorna i ett 28-centimeters teleskop och lyssna till kommentarer av en av de kompetenta vetenskapsmännen vid University of Hawaii. Om man stannar, vilket vi gjorde, blir man inte besviken. Det är, minst sagt, ett utomordentligt sätt att få reda på vad stjärnorna berättar och avrunda en högst ovanlig dag.

Du kanske undrar varför vi tidigare nämnde att vi kan blicka tillbaka i tiden. Ett exempel kan hjälpa dig att förstå det. Ta till exempel Andromedagalaxen. En stjärnklar natt kan man se ljuset från den med blotta ögat. När vi nu vet hur långt från jorden den stjärnsamlingen befinner sig och att ljuset färdas med 299.792 kilometer per sekund, har vetenskapsmän beräknat att ljuset man ser från Andromedagalaxen är 1,5 miljoner år gammalt! Ja, att betrakta stjärnljus är som att blicka tillbaka i tiden.

Med de här nya, avancerade teleskopen på Mauna Kea kan människan nu blicka ännu längre tillbaka i tiden och ännu längre ut i rymden. Det beror på att moderna teleskop är så mycket kraftigare än blotta ögat. Man beräknar att astronomer med nutida teknik uppfattar stjärnljus som är åtta miljarder år gammalt! Genom att samla in sådan information hoppas de att bättre få klart för sig hur stjärnor kom till och hur universum uppstod.

För oss besökare har den här dagen inte liknat någon annan dag. Det vi har sett kommer vi att minnas länge. Det astronomer ser och kommer att få se får oss att häpna inför skapelsens under. Vi kommer aldrig mer att kasta en flyktig blick upp mot den stjärnbeströdda natthimlen och sedan gå vår väg. Hädanefter kommer vi att minnas detta tillfälle och det vackra vid denna observationsplats.

Må sådana upplevelser få oss alla att uppskatta honom som skapade universum till sådan glädje och förundran för oss. — Jesaja 40:26; 42:5.

[Bildkälla på sidan 25]

Astronomiska forskningssällskapet i Kalifornien