Den verkligt nya värld som väntar på att bli upptäckt

”ETT namn är ett opålitligt ting; man kan inte lita på det!” Denna nyktra iakttagelse har visat sig vara riktig i Columbus’ fall.

I överensstämmelse med innebörden i sitt förnamn, Kristofer, gjorde Columbus verkligen ett försök att vara ett slags ”Kristusbärare”, vilket är vad namnet bokstavligen betyder. De spanska monarkerna hade ju trots allt sänt ut honom för att ”göra tjänst för Gud och utbreda den katolska tron”. Men efter att ha lärt några oförstående infödingar att göra korstecknet och sjunga Ave Maria koncentrerade han sig på mer konkreta ting: att försöka hitta guld och den gäckande vägen till Indien.

Somliga katoliker har menat att Columbus ändå borde ha förklarats som ”helgon” på grund av den centrala roll han spelat i fråga om att utbreda kristenhetens gränser. Men de massomvändelser som följde på hans upptäckter bidrog föga till att göra den verklige Jesus Kristus känd för människorna i Nya världen. Den sanna kristendomen har alltid spritts med fredliga medel, inte med svärdets hjälp. Att använda våld för att förkunna evangelium är stick i stäv mot vad Jesus lärde. — Jämför Matteus 10:14; 26:52.

Columbus (på spanska Colón) hade något större framgång när det gällde att leva upp till sitt efternamn, som betyder ”kolonisatör”. Det var han som grundade de två första europeiska kolonierna i Nya världen. Och även om dessa gick i stöpet, upprättades snart andra i deras ställe. Koloniseringen av den amerikanska kontinenten fortsatte, men den var verkligen inte särskilt lyckosam, i synnerhet inte för urbefolkningen.

Dominikanermunken Bartolomé de las Casas, som själv var med när koloniseringen av Västindien började, beklagade sig inför den spanske kungen Filip II över ”den parodi på rättvisa som dessa oskyldiga människor utsätts för”, när kolonisatörerna ”krossar och tillintetgör dem utan egentlig grund eller orsak, förutom den girighet och ärelystnad som driver dem som begår sådana skändligheter”.

Även om de värsta missförhållandena så småningom rättades till, fortsatte kolonialpolitiken att styras av själviska motiv och hänsynslösa metoder. Det är inte att undra på att ett sådant styre blev förhatligt för urinnevånarna. Vid 1900-talets början hade de flesta länder på den amerikanska kontinenten kastat av sig det koloniala oket.

Att ”kristna” hela kontinenter och utöva ett rättvist styre över otaliga stammar och språkgrupper är onekligen en överväldigande uppgift, och det skulle vara orättvist att ge Columbus skulden för alla olyckliga följder av det enorma projekt som han oavsiktligt satte i gång när han korsade Atlanten och inledde vad somliga har betecknat som ett ”möte mellan två världar”.

Som Kirkpatrick Sale framhåller i sin bok The Conquest of Paradise: ”Möjligheten fanns förvisso en gång, chansen för Europas folk att finna en ny förankring i ett nytt land, ett land som de dunkelt uppfattade som Paradiset.” Men att upptäcka en ny värld är en sak — att skapa en ny värld är något helt annat. Detta var inte första gången människor hade misslyckats med att bygga upp en ny värld.

En annan banbrytande resa

Två tusen år innan Columbus satte segel för sin färd över Atlanten gav sig omkring två hundra tusen människor i väg på en annan banbrytande resa. Deras färd gick emellertid inte över havet, utan förmodligen genomkorsade de i stället en öken. De gav sig också i väg västerut, mot sitt hemland Israel, som de flesta av dem aldrig hade sett. Deras mål var att skapa en ny värld för sig själva och sina barn.

Deras långa vandring från fångenskapen i Babylon innebar att en profetia gick i uppfyllelse. Två hundra år tidigare hade profeten Jesaja förutsagt deras återvändande med följande ord: ”Se, jag [den suveräne Herren Jehova] skapar nya himlar och en ny jord; och de förra tingen kommer inte att återkallas i minnet, inte heller kommer de att stiga upp i hjärtat.” — Jesaja 65:13, 17, NW.

Uttrycket ”nya himlar och en ny jord” är en målande bild av ett nytt styre och ett nytt mänskligt samhälle. En sådan anordning var nödvändig, eftersom det inte räcker med ett nytt landområde för att det skall bli en verkligt ny värld; det som måste till är i stället en ny, osjälvisk anda bland såväl de styrande som deras undersåtar.

Mycket få av de judar som återvände från Babylon hade en sådan anda. Även om de hade vissa framgångar i början, beskriver den hebreiske profeten Malaki, omkring hundra år efter återvändandet, hur själviskhet och girighet sorgligt nog hade kommit att bli den främsta drivkraften i landet. (Malaki 2:14, 17; 3:5) Judarna hade försuttit den unika möjligheten att bygga upp en ny värld.

En ny värld ligger framför oss

De misslyckade försök att bygga upp en ny värld som gjorts i det förflutna innebär emellertid inte att situationen är hopplös. I Uppenbarelseboken upprepar aposteln Johannes profeten Jesajas ord, när han beskriver följande dramatiska scen: ”Jag såg en ny himmel och en ny jord; den förra himmelen och den förra jorden hade nämligen försvunnit. . . . Och han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.” — Uppenbarelseboken 21:1, 4.

Dessa ord visar att Gud själv har beslutat att upprätta en ny regering över hela jorden och ett nytt mänskligt samhälle som kommer att underordna sig hans styre. Fördelarna med detta styre kommer att bli oräkneliga. Det kommer att bli en helt ny värld.

Tanken att Gud skulle skapa en ny värld kan förefalla långsökt. Men Columbus’ övertygelse att det fanns kontinenter västerut föreföll lika osannolik för många av hans samtida. Beskrivningen av Guds utlovade värld kan låta nog så otrolig, men hur många av 1400-talets lärda skulle ens ha kunnat drömma om att en tredjedel av jordens landområden var okända för vetenskapen?

Vetenskapsmännens okunnighet på Columbus’ tid gjorde att upptäckten av en ny värld föreföll mycket osannolik. Okunnighet om Guds uppsåt och makt kan likaså minska tilltron till hans utlovade nya himmel och nya jord. Men den allsmäktige Guden avslutar sin beskrivning av den nya världen med följande ord: ”Se, jag gör allting nytt! . . . Skriv, därför att dessa ord är trovärdiga och sanna.” — Uppenbarelseboken 21:5.

Alla människor längtar säkert efter en ny värld av något slag. Den mexikanske författaren Carlos Fuentes skrev en gång: ”Utopia är något som är förbundet både med det förflutna och med framtiden. Å ena sidan är det minnet av en bättre värld, som en gång fanns men inte längre existerar. Å andra sidan är det hoppet om att denna bättre värld, som är mer rättfärdig och mer fridsam, en dag skall komma.” De som studerar Bibeln är övertygade om att en bättre värld — inte ett overkligt Utopia — verkligen skall komma, eftersom Gud har lovat det och är i stånd att infria sitt löfte. — Matteus 19:26.

En ny värld skymtar vid horisonten

När Columbus försökte övertyga sin besättning om att de började närma sig land, räckte det inte med tro. Han behövde ge dem påtagliga bevis. Färska växter som låg och flöt i vattnet, ett allt större antal landfåglar och slutligen en blommande kvist som låg och guppade på vågorna återställde sjömännens förtroende för sin amiral.

I dag finns det också tydliga tecken på att vi börjar närma oss en ny värld. Det faktum att mänsklighetens själva överlevnad nu är hotad för första gången i historien påminner oss om att Guds tålamod med mänskligt styre snart måste ta slut. Han har för länge sedan lovat att han skall ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. (Uppenbarelseboken 11:18) Girighet och själviskhet har gett upphov åt en lång rad olösliga globala problem, problem som enligt Bibelns livfulla förhandsskildring visar att Guds ingripande är nära förestående.a

När Columbus för första gången steg i land på ön Cuba för fem hundra år sedan, sägs han ha utropat: ”Här skulle jag vilja bo för evigt!” De som får träda in i Guds nya värld kommer att känna det på samma sätt. Och denna gång kommer deras önskan att uppfyllas.

[Fotnot]

[Bild på sidan 13]

Att upptäcka en ny värld är en sak — att skapa en ny värld är något helt annat