Kyrkans ursäkt avslöjar djup söndring
”JAG bekänner inför er och inför Herren, inte bara min egen synd och skuld . . . , utan jag dristar mig även att — som ställföreträdare — göra det på reformerta kyrkans vägnar.” Professor Willie Jonker, en ledande präst inom reformerta kyrkan, framförde denna uppseendeväckande ursäkt inför ett nationellt kyrkomöte som hölls den 6 november 1990 i Rustenburg i Sydafrika. Och vilka synder avsåg Jonker? De ”politiska, sociala, ekonomiska och strukturella orättvisor som begåtts” på grund av Sydafrikas apartheidpolitik.
”Jag känner mig fri att göra detta”, fortsatte professorn, ”därför att reformerta kyrkan vid sin senaste synod förklarade att apartheid är en synd och har bekänt sin egen skuld.” Den allmänt utbredda reaktionen på Jonkers ursäkt visar emellertid att många kyrkoanhängare kraftigt motsätter sig kyrkans uttalanden om apartheid.
Anledningen till tvisten är att reformerta kyrkan i Sydafrika, vars medlemmar mestadels är vita, länge har förbundits med apartheid.
I oktober 1986 ändrade emellertid kyrkosynoden dramatiskt inställning genom att förklara att medlemskap i kyrkan stod öppet för alla raser och att kyrkan felaktigt försökt rättfärdiga apartheid med stöd av Bibeln. Dessutom förklarade synoden år 1990 att kyrkan ”tydligt borde ha tagit avstånd från denna uppfattning långt tidigare” och att den ”inser och bekänner sin underlåtenhet att göra det”.
Jonkers ursäkt väckte debatt, vilket avslöjade en djup söndring inom kyrkan beträffande apartheid. Klyftan tycks skära rakt igenom alla nivåer inom kyrkan, från lekmännen ända upp till den tidigare ordföranden i generalsynoden. Som svar på Jonkers ursäkt tyckte Willie Potgieter, präst inom reformerta kyrkan, att det var ”känslolöst att göra något sådant så plötsligt”. Han hävdade att nära hälften av hans församling betraktar apartheid som en kristen modell som kan fungera.
Förståeligt nog oroar sig många medlemmar inom reformerta kyrkan över denna oenighet. Det framgår av det en missnöjd medlem skrev till dagstidningen Beeld i Johannesburg: ”Det är på tiden att vi . . . på knä ber om förlåtelse för vår syndiga söndring och för allt det förfärliga vi säger om varandra.”
En sådan förlikning är emellertid osannolik; inte heller är reformerta kyrkan den enda kyrkan i Sydafrika som hemsöks av sådan söndring. Käbblet mellan dessa föregivna kristna är sannerligen långt ifrån den kärlek och endräkt som Jesus sade skulle känneteckna hans sanna efterföljare. — Johannes 17: 20, 21, 26; jämför 1 Korintierna 1: 10.