Den religiösa krisen i Nederländerna

Från Vakna!:s korrespondent i Nederländerna

”VILL den siste patern vara snäll och släcka ljuset?” Detta sarkastiska skämt cirkulerar nu i de nederländska klostren. Det pekar fram emot den tid då den siste munken eller prästen kommer att lämna det sista fungerande klostret där i landet och ber honom se till att ljuset inte står och brinner i den övergivna byggnaden! Skulle något sådant verkligen kunna hända? Riskerar det nederländska prästerskapet att försvinna, tillsammans med sina hjordar?

Många lämnar prästyrket

Vad katolska kyrkan beträffar, blir prästerna färre för varje år som går. Åren 1968—1978 minskade antalet sekularpräster med 27,2 procent, och denna trend har hållit i sig sedan dess. Varför? En orsak som ofta åberopas är det obligatoriska celibatet. År 1970 beslöt det nederländska biskopsmötet att ”obligatoriskt celibat som ett krav för prästtjänst borde avskaffas”. De holländska biskoparna ansåg att de rättrogna till och med skulle vinna på att bli betjänade av gifta präster. Påven Paul VI vägrade emellertid bestämt att godkänna förslaget. Detta var utan tvivel ett av skälen till att över 2.000 präster lämnade sin tjänst under den närmaste 10-årsperioden och att antalet nya präster minskade.

På tal om prästkrisen i Nederländerna berättade den numera avlidne kardinal Alfrink om ett tillfälle då ett påvligt sändebud stod och betraktade ett prästseminarium mitt emot kardinalens residens och undrade varför biskoparna lät stänga så vackra byggnader. Kardinalen svarade: ”Ni tycks inte förstå. Biskoparna har inte slagit igen några seminarier; de har bara stängt dörrarna när eleverna har gett sig av.”

Inte bara prästerna, utan också deras hjordar, lämnar kyrkan i Nederländerna. Och detta är inte något nytt fenomen. Vid en folkräkning som gjordes år 1879 visade det sig att mindre än 1 procent av befolkningen då var konfessionslös, dvs. de tillhörde inte något kyrkosamfund. År 1920 var det närmare 8 procent av befolkningen som inte bekände sig till någon religion. År 1930 hade siffran stigit till 14,4 procent. År 1982 var den uppe i hela 42 procent, och nyare undersökningar visar att över 51 procent av den holländska befolkningen nu inte tillhör något kyrkosamfund.

En ”istid” för kyrkan

En ännu mer dramatisk nedgång har skett när det gäller kyrksamheten hos dem som tillhör ett kyrkosamfund. År 1988 skrev den holländska dagstidningen De Telegraaf under rubriken ”Kyrkan på väg mot en istid”: ”Ingen blir längre förvånad när en kyrka rivs. Antalet kyrkobesök minskar i skrämmande takt. Detta gäller inte bara inom katolicismen, utan också i de reformerta och kalvinistiska kyrkorna. Om denna sekularisering fortsätter, kommer det inom några få generationer att leda till att ingen längre går i kyrkan.”

Tidningen konstaterade vidare att nedgången är värst inom romersk-katolska kyrkan. Den påpekade att år 1965 gick fortfarande omkring 60 procent av alla holländska katoliker regelbundet i mässan. År 1975 var motsvarande siffra 28 procent. På senare år har den sjunkit till mindre än 16 procent.

Den minskade kyrksamheten har också fått konsekvenser för kyrkobyggnaderna, som i många fall måste stängas när de krympande församlingarna inte kan klara av de höga underhålls- och driftskostnaderna. Många religiösa byggnader har rivits eller sålts till andra ändamål. De flesta blir inte längre förvånade om de går in i en kyrkobyggnad och finner att den används som museum, cykelverkstad, idrottshall, konserthall, blomsterhandel, restaurang eller bostäder.

Inte oväntat är därför många religiösa befattningshavare pessimistiska beträffande framtiden. När påven Johannes Paulus II hade besökt Nederländerna, sade en biskop: ”Påven besökte ett lik, eller åtminstone en dödssjuk patient som tror att han fortfarande lever.”

Varför de lämnar kyrkan

En rad nya faktorer ligger bakom kyrkornas krympande medlemssiffror. En av dessa faktorer är den bristande respekten för myndighet. Människor är inte längre villiga att acceptera saker och ting bara därför att en myndighetsperson säger åt dem att göra det. En närbesläktad faktor är den tonvikt som i dag läggs på den enskilda individens frihet. Människor vill själva bestämma vad de skall tro och hur de skall handla.

Två andra bidragande faktorer sägs vara massmediernas inflytande och den moderna tendensen att misstro institutioner. Många menar också att traditionella institutioner berövar människor deras frihet och individualitet. Och även när människor är religiöst lagda kan olika omständigheter få dem att lämna sin kyrka. Traditionsbundna kyrkomedlemmar kan till exempel vantrivas i en kyrka med en progressiv präst, och reformvänliga kyrkobesökare kan känna sig illa till mods i konservativa församlingar.

När det gäller de protestantiska kyrkorna, har kalvinismen haft rykte om sig att hålla fast vid en gammaldags moral. Många blev därför mycket förvånade när det nederländska kalvinistiska kyrkomötet år 1979 uppmanade de lokala kyrkorna att låta homosexuella få tillträde till nattvarden och prästämbetet. År 1988 uppmanade det internationella kalvinistiska ekumeniska kyrkomötet kalvinisterna i Nederländerna att ompröva sitt beslut. Men det nederländska kyrkomötet lät meddela att beslutet var oåterkalleligt. År 1989 beslöt också kyrkomötet för den holländska reformerta kyrkan att vägra att vidta några disciplinära åtgärder mot homosexuella. Det är lätt att föreställa sig hur ”gammaldags” protestanter måste ha känt sig när en kalvinistisk präst, som själv är homosexuell, deklarerade i kyrkan: ”Homosexualitet är en gåva från Gud; Gud älskar också rosa.”

Kommer kristendomen att upphöra att existera?

Med tanke på dessa och andra faktorer är det knappast förvånande att det har skett en massflykt från kyrkorna i Nederländerna och många andra länder. Tänkande människor har till och med dragit slutsatsen att den sanna kristendomen kanske inte längre står att finna någonstans. Kommer kristendomen så småningom att dö ut?

Bibeln har förutsagt att det stöd som tidigare getts kristenheten och dess religioner skulle sina i vår tid. (Uppenbarelseboken 16:12; 17:15) Men den har också förutsagt att somliga människor skulle överge falsk religion, inte bara därför att de var besvikna eller desillusionerade, utan i ett positivt syfte. Bibeln ger den profetiska uppmaningen: ”Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder.” (Uppenbarelseboken 18:4) Ordet ”henne” syftar på den symboliska religiösa skökan, ”det stora Babylon”, som omfattar alla världens religioner, däribland dem som vi i dag finner i kristenheten. Uttrycket ”mitt folk” har avseende på uppriktiga sanningssökare, som lämnar det stora Babylon därför att de vill tjäna Gud på det sätt som Jesus lärde sina efterföljare att göra. Kristenheten har avlägsnat sig så mycket från den sanna kristendomen att uppriktiga människor måste lämna den för att kunna tjäna Gud på ett godtagbart sätt.

Den sanna kristendomen lever och blomstrar i Nederländerna, liksom överallt på jorden. Jehovas vittnen följer Kristi läror och tillvägagångssätt, trots sina fel och brister. Du kan naturligtvis inte godta detta påstående utan vidare. Varför inte undersöka vittnenas trosuppfattningar i ljuset av Bibeln och själv se om det är sant? I Guds ord kan du lära känna den kristendom som Jesu apostlar omfattade, något helt annat än det som kristenhetens kyrkor har lärt ut och tillämpat i hundratals år. Detta kommer, som aposteln Paulus uttryckte det, att föra med sig stora välsignelser för ”livet nu och det som skall komma”. — 1 Timoteus 4:8.

[Bilder på sidorna 10, 11]

Många kyrkor i Europa används nu för världsliga ändamål. Sidan 10: En bilverkstad i Nederländerna. Sidan 11: Samlingslokal för pensionärer, verkstad, klubblokal för pojkar och en övergiven kyrka i Penygraig i Wales