Nu är det kompostering som gäller – mer än någonsin
KOMPOSTERING är en nästan lika gammal verksamhet som trädgårdsodling. Romerska lantgårdar hade kompostgropar där exkrementer från människor och djur samlades tillsammans med ogräs, löv och hushållsavfall. Av och till hällde man vatten över komposten för att underlätta nedbrytningen. Tusen år senare beskriver morerna i Spanien tre olika metoder för att åstadkomma högar av ”konstgjord gödsel” (som man kallade det) — duvspillning tillsattes för att påskynda nedbrytningen.
Så tillkom allmän, kommunal soptippning och torra, lätthanterliga kemiska gödselmedel som kunde användas i trädgårdarna och på gräsmattor. Därmed blev det alltmer sällsynt med privat kompostering. Men på senare tid har kompostering på nytt blivit populärt. Soptipparna växer över alla bräddar, och myndigheterna föreskriver vad och hur mycket som får forslas dit. Sopavgifterna i USA varierar mellan 30 och 100 dollar per ton (i Sverige cirka 300 kronor per ton). Dessutom har miljösynpunkterna börjat dominera, vilket också gör att kompostering så att säga ligger i tiden.
Nu är det alltså kompostering som gäller — och mer än någonsin förr. Man avser även att kompostera materialet i soptippar. ”Kompostering är en process som har goda förutsättningar att bli ett hjälpmedel när det gäller att lösa de allt mer omfattande avfallsproblemen”, skriver The New York Times Magazine. ”Teknikens förkämpar anser att man kan använda närmare hälften av allt avfall — köksavfall, löv, kvistar, gräs och papper — som de flesta hushåll i USA nu kastar bort. De anser att tekniken kan skapa odlingsbar mark i stället för att som nu stora markytor förstörs och vidare att den färdiga kompostmullen kan ersätta eroderade eller förstörda arealer, skydda unga plantor mot att dö och minska beroendet av insektsgifter och konstgödsel.” — 8 september 1991.
”De ger mat åt bakterier”
”Teknikerna studerar och söker styra en redan existerande process — den mikrobiologiska nedbrytningen. Egentligen ger de mat åt bakterier”, förklarar artikeln i Times och ger därefter följande exempel:
”Kompostering bygger på en enkel princip som dock omfattar flera komplicerade detaljer. I grund och botten är det på det här sättet som jorden omvandlar organiskt avfall till material som växterna kan tillgodogöra sig. De mikroorganismer som lever i jorden — det finns en miljard sådana organismer i ett enda gram god mylla — har ofantlig aptit på organiska ämnen, som huvudsakligen består av kol, väte, syre och kväve. Bakterier och svampar förbränner kol för att få energi och använder kväve och en del av kolet som råmaterial för att bygga upp sina celler. De flesta behöver tillgång till syre, medan andra inte alls skall ha syre. När organismerna lider brist på råmaterial, börjar de äta upp varandra. Under dessa biokemiska processer produceras värme, vatten, koldioxid och ett ämne som kallas humus — ett komplex av organiska molekyler som drar till sig och håller kvar näringsämnen, vatten och luft som växterna behöver för att växa.”
Med den rätta blandningen i komposten kan mikroorganismerna också bryta ner dieselolja, trotyl och uran. Ja, de har en ofantlig kapacitet. Men för hushållsavfall behöver inte sådana krav ställas.
Hur man bygger sin egen kompost
Det är inte fråga om en skräphög där man år efter år kastar avklippt gräs, löv, hö och halm och ogräs. En sådan hög blir till slut omöjlig att kontrollera. Om man dessutom kastar köksavfall på högen, börjar det snart lukta illa, vilket alla erfarna trädgårdsodlare känner till. För ändamålet behöver man en riktig låda för kompost. Syftet är att i trädgården åstadkomma en miljö som lämpar sig för den ovan beskrivna processen. Samma förlopp sker ständigt i det döda organiska material som samlar sig på marken i en skog och som har pågått i naturen i tusentals år. Som vanligt var Gud först, då han skapade gröna växter som vissnar och dör och då han utformade återvinningsprocessen för de ämnen som växterna behöver. — 1 Moseboken 1:11—13.
Det är lämpligt att använda en låda som håller materialet samlat och som medger god genomluftning. Det senare gör nedbrytningsprocessen effektivare. Det bör därför finnas springor eller hål i lådans sidostycken så att bakterierna kan få det syre de behöver. Fuktigheten bör också kontrolleras. Lådan bör inte stå direkt på marken. Den får inte stå i solgasset hela dagarna men inte heller ha ständig skugga.
Kompostblandningen kan närmast beskrivas som en Dagobert-smörgås. Ett lager med trädgårdsavfall, ett lager med jord, ett lager med hushållsavfall osv. tills högen blir en till en och en halv meter hög. Stacken täcks sedan lämpligen med grästorvor eller annat liknande material.
Efter två års tid kommer högen att ha förvandlats till mycket god mylla som innehåller en mängd daggmaskar, trädgårdsodlarens bästa vänner. De är outtröttliga i att luckra upp och lufta det översta jordlagret i trädgården. Komposteringsprocessen kan påskyndas genom att man vänder på lagren i högen då och då eller genom att man tillsätter måttliga mängder naturgödsel. Med en lämpligt konstruerad låda och den rätta materialblandningen kan nedbrytningen påskyndas, så att komposten är färdig att användas efter bara tre till fyra månader i stället för efter två år.
Tänk också på att komposten måste andas. Genomluftning och lagom fuktighet bidrar till att förvandla blandningen till god mylla för växterna. När man har spritt ut den på jorden, är det dags för blommor och grönsaker att ta för sig. Om trädgården får en sådan blandning, kommer den att ge belöningar i form av skönhet för ögat och välsmakande frukter och grönsaker för gommen.