Från våra läsare
Hjälp åt de döende Eftersom jag är sjuksköterska och arbetar på kardiologavdelningen på ett sjukhus, intresserade mig ert nummer av Vakna! om ”Hjälp åt de döende”. (22 oktober 1991) Men jag anser att ett litet fel bör rättas, för ni säger: ”Många läkare . . . har . . . kommit till den slutsatsen att det är moraliskt rätt att stoppa vätske- och näringstillförseln för vissa döende, obotligt sjuka eller permanent medvetslösa patienter.” Jag försäkrar er att det skulle vara grymt och ytterst smärtsamt att avbryta en sjuk människas vätske- och näringstillförsel. Genom personlig iakttagelse kan jag säga att detta skulle vålla till och med mer lidande.
M. S., Frankrike
Uttalandet i fråga var ett citat ur ”The New England Journal of Medicine” och visar hur många läkare tänker. Läkare menar att många svårt hjärnskadade patienter är ur stånd att känna smärta och lidande. Dessutom kräver medicinsk vätske- och näringstillförsel avancerad medicinsk skicklighet och för med sig egna obehag och risker. Somliga läkare menar därför att i vissa situationer väger sådana risker tyngre än nyttan. Hur som helst måste varje enskild kristen fatta sitt eget samvetsbeslut, när det gäller sådana smärtsamma och känslomässiga frågor. — RED.
För tjugo år sedan fattade jag beslutet att inte försöka uppehålla livet på min en dag gamle son. Han hade fötts för tidigt och var hjärndöd. Jag hade själv skött förlossningen i hemmet, eftersom vi inte hade kunnat komma till sjukhuset i tid. Jag kan inte förklara bedrövelsen och skulden jag kände i åratal. Men genom att läsa artiklarna kunde jag försona mig med min 20-åriga börda.
S. M., Förenta staterna
Sammankomster i Östeuropa Jag blev djupt rörd av serien ”Ett folk som älskar gudaktig frihet gläder sig i Östeuropa”. (22 december 1991) Eftersom jag blivit uppfostrad som ett av Jehovas vittnen, har jag varit benägen för att ta den andliga föda vi får som något självklart. Men att jag fick reda på att vittnen i Östeuropa för första gången fick publikationer på sitt modersmål som vi har haft i flera år gjorde att jag bättre uppskattade det privilegium jag har att få vara en del av en sådan underbar organisation.
T. O., Japan
Läsning Jag är 13 år. Artikeln ”Läs för att vidga dina vyer” (22 juli 1991) var just vad jag behövde. Jag brukade läsa ett ord i sänder. Mitt sinne brukade ofta irra hit och dit, så att det blev nödvändigt för mig att läsa om stoffet för att förstå det. Era underbara tips var till stor hjälp.
A. K., Polen
Rehabilitering av brottslingar Jag har en son i fängelse som får Vakna! på prenumeration, och jag har flitigt bett om artiklar som skulle nå hans hjärta. Jag uppskattade så artiklarna ”Sanningens kraft att rehabilitera” (22 juli 1991) och ”Jag var yrkestjuv”. (8 september 1991) Jag läste dem genom tårar av djup tacksamhet till Gud, som ”önskar att alla skall nå fram till sinnesändring”. (2 Petrus 3:9) Förhoppningsvis kommer min son en dag att göra det.
A. F., Förenta staterna
Cricket Cricket är ett av våra favoritnöjen här i det karibiska området. Jag blev mycket förvånad över att finna artikeln ”Cricket eller baseboll — Vad är skillnaden?” (8 november 1991) Jag drömde aldrig om att hitta en sådan artikel i tidskriften! Den var mycket upplysande, och genom att använda just den artikeln kunde jag få lämna många nummer av Vakna! till andra.
J. D., Jamaica